onsdag 14 mars 2018

Sista dagen i träsket. / Last day in the swamp.

Foto/Photo: Jimmy Palm

I söndags den 11/3 kl 15.00 spelade vi den sista föreställningen. Musikalen Shrek kördes för 10:e och sista gången i den här uppsättningen, den här ensemblen och dessa fantastiska kostymer. Såklart blev det lite av ett bitterljuvt farväl till allting, det är alltid så när det kommer till teater. Det sker lite som en stegring; några första travande försök till att läsa repliker, en period när manuset släpps från händerna och det går att jobba mer med karaktären, tills en tid då att allt sitter som ett smäck och man vågar ta ut svängarna. Det är ju just det. När allt är bekant och alla presterar med sitt allra bästa, DÅ är det dags att avsluta spelperioden. Det sker nästan jämt. Något det går att lära sig leva med.


Foto/Photo: Jimmy Palm

Det var inget dåligt avslut heller. Vi spelade de sista två föreställningarna på NÖJESTEATERN i Malmö. Så vi var i goda aktörers sällskap. Överallt i utrymmena bakom scenen hängde det påminnelser om  det. Inramade affischer från andra uppsättningar där personer och grupper har medverkat. Mikael Samuelsson, Beatrice Järås, Thomas Von Brömssen, Jan Malmsjö, Svingelskogen, Eva Rydberg, Rolf Lassgård... ja, listan kunde göras längre. Helt galet att dessa personer har knatat omkring där vi huserade. Lite stjärnglans över det hela.


Foto/Photo: Jimmy Palm

Och vår föreställning då? Jag vill nog tro att vi verkligen gav 100% den söndagen. Det kändes som att alla ville ge det till publiken, till oss själva och inte minst våra karaktärer. Personligen kommer jag nog att sakna oss sagodjurs sång "FREAK FLAG" rätt mycket. Energin i den är positiv och smittar av sig ganska rejält. Vår version är något som jag skulle kunna tänka mig ha i min MP3 spellista för eget bruk. En höjdpunkt för mig bägge dagarna var att träffa de små och stora besökarna i publiken efter föreställningen. Kalla det för en arbetsskada från TOMTELAND, eller vad som, men att möta barn när man är en karaktär är helt obetalt kul. Bara att se deras förundran får hjärtat att svälla över av glädje (pluspoäng ifall man får en spontan kram). Både lördag och söndag var jag och ett par till från ensemblen ute i foajén efteråt. Det var kul att se hur barnen lyste av lycka när de fick en chans att samtala lite med bland andra DRAKEN, RÖDLUVAN, TINGELING, SHREK och givetvis VARGEN en stund.

Foto/Photo: Jimmy Palm

Det var som sagt lite bitterljuv stämning. Det är skönt att slippa vara flipperspelskula med resor till Lund och Malmö, vara till förfogande kvällar och helger och befinna sig i långa stunder av väntan. Det ska jag inte sticka under stolen med. Man blir trött. Man märker hur dagsljuset försvinner utanför replokalerna. Saker kostar pengar. Lokaltrafiken är ur gängorna.

Om man vänder på det där myntet finner man också själva "gnistan" som bejakar livet; konsten. Att få agera, ta försiktiga danssteg och mot alla odds brista ut i sång. Det är det ljuva med hela den här resan. För mig har det varit ett genuint privilegium att få möta så mycket talang, vilja och tillit från dem att kasta sig in i teaterns och musikalens värld. Jag har mött utbildade musikalartister, körledare, frilansande skådespelare och andra härliga teatermänniskor. Alla med samma mål att förmedla något, att sätta sång, dans och repliker till manuset. Detta handlar ju om de livsbejakande konsterna sammansmälta till en färdig produkt.

Foto/Photo: Jimmy Palm

Jag har sagt det förut, att jag är ingen sång och dansman. Tidigare har jag tvingat mig att sjunga ifall det krävs för något speciellt. Men nu fick jag verkligen försöka...ta i från tårna! En spännande utmaning var det men i all ärlighet tror jag att jag behöver sånglektioner. Så ett stort tack för den här möjligheten, alla inblandade. Dessa minnen kommer, liksom med riktigt bra vin, bli bättre med åren.

Vad händer då efter en sådan här produktion? Jo, härnäst följer Öresundsteaterns satsning; "DEN LÅNGA RESAN", som har premiär i maj 2018. Parallellt med det läser jag manus till en framtida uppsättning av det absurda dramat "LE PONT (Bron)", av Laurent Von Wetter. Det kommer att bli mycket intressant.



English:




Foto/Photo: Jimmy Palm

On Sunday March 11th at 15.00 we did the very last show. Shrek The Musical ran for the 10th and last time in this constellation, this ensemble and in these fantastic outfits. Of course it was a bittersweet goodbye to it all, as mostly is the case concerning theatre. There is always an elevation; some staggering first attempts to read lines, a period when you drop the script from your hands and allows you to work with your character, up until a time when it all sits right with you and you dare to pack a pretty good punch. That is the thing. When all is familiar and everyone is at their finest, THEN it is time to finish your stage-run. It happens more than not. Something that you learn to live with.


Foto/Photo: Jimmy Palm

And it was not a bad finale either. We played our last two shows at the NÖJESTEATERN in Malmö. So we were in good acting company. Everywhere in the areas backstage there were framed posters to remind of great times. People like Mikael Samuelsson, Måns Zelmerlöw, Beatrice Järås, Thomas Von Brömssen, Jan Malmsjö, Svingelskogen, Eva Rydberg, Rolf Lassgård... well, the list could be longer. It was kind of mind-blowing to imagine that those actors have been strolling about the premises. A slight case of being star-struck.


Foto/Photo: Jimmy Palm

So what about our show? I want to think that we all gave 100% that Sunday. It felt like we wanted that for the audience, to ourselves and not least to our characters. Personally I will miss us freaks' song FREAK FLAG quite a bit. The energy in that song is positive and contagious. Our version is something I could imagine having as an MP3 song for personal use. Another highlight for me both days was to meet both big and small members from the audience after the shows. Might it be a remnant from my time at SANTAWORLD, or whatever, but to meet children in character is priceless. Just to see their sense of wonder makes your heart swell of joy (bonus points if you recieve the spontaneous hug). Both on Saturday and Sunday myself and a couple of the cast went to the lobby afterwards. It was fun to see the children radiant from happiness when they got a chance to converse a bit with THE DRAGON, RED RIDING HOOD, TINKERBELL, SHREK and of course yours truly, THE BIG BAD WOLF (among others.).

Foto/Photo: Jimmy Palm

As mentioned it was somewhat of a bittersweet moment. It's nice not having to be a pinball ball with travels to Lund and Malmö, be at disposal evenings and weekends and being in long periods of just waiting. I will not lie about that. You get tired. You notice how the daylight slowly disappears outside the rehearsal studios. Things cost money. The commuter traffic is a drag.

When you flip that coin you also find the very "spark" that embraces life; art. To dare to act, take careful dance-steps and burst out singing against all odds. That is the beauty of this entire journey. For me it has been a true privilege to meet so much talent, will and trust from people to take the plunge into the world of theatre and musical. I have met trained musical artists, choirmasters, freelance actors and other great theatre-people. All with the same goal in mind to convey, to put song, dance and script-lines to the script. It's about the life-giving arts welded into a finished product.

Foto/Photo: Jimmy Palm


I've said it before, I am no song- and dance-man. Previously I have sometimes forced myself to sing if it was demanded for something special. But now I really had to rise above and beyond. An exciting challenge in itself but in all honestly I think I need singing lessons. So a big shout out and thanks for this opportunity, all you who were involved. These memories, like a bottle of real good wine, will get better with years.

So what happens next after such a production? Well, firstly the enterprise by Öresundsteatern; "DEN LÅNGA RESAN (THE LONG JOURNEY)", which premieres in May of 2018. Simultaneously I'm reading a script for a future production of the absurd drama "LE PONT (THE BRIDGE)", by Laurent Von Wetter. That will be very interesting.

1 kommentar: