Julig julfilm med den gröna tjuven. / A Christmassy Christmas movie with the green thief.

Det är nog första gången. Jag hoppas att det skulle kunna fungera fler gånger. Detta med att ta med HELA familjen på ett sällsynt biobesök. Men idag hände det. Det skulle kunna vara en grej som vi i Eldstig klanen gör runt nyår. Det måste i så fall vara en film som kan passa en 4 åring. Alltså inte "Aquaman", som jag gärna velat se.

Valet föll på Illuminations "Grinchen" istället. Står det barntillåten så fungerar det ju för en 4 åring med. Barnen har sett många av Illuminations filmer redan, "Minionerna", "Husdjurens hemliga liv" och "Dumma Mej" serien redan. Så vi tog oss ner till biografen i stan (Landskrona har en av de vackraste och häftigast inredda biograferna!), skaffade biljetter och hamnade till sist på rad två i salong två.

Filmen då? Mycket bra, speciellt om du som jag är väldigt julig av dig. Det kan tyckas gå inflation i det man får se av julfirande, julsånger och dekorationer. Men i mitt fall så tindrade ögonen extra mycket. Fint ögongodis. Sedan var filmen också rätt kul med en ibland särskilt "torr" humor som tilltalade mig som vuxen.

English:


This might be the first time. I hope this will work plenty of times ahead. This with bringing the ENTIRE family to a rare cinema visit. But today was the day. This could be a thing we do in the Eldstig clan around New Year. In that case it needed to be a movie that (this year) suitable for a 4 year old. In that case not "Aquaman", which I would like to have seen. 

The choice was "The Grinch" by Illumination instead. If it says suitable for all then it works for a 4 year old too. The kids have watched many of Illumination's movies already. "Minions", "The secret life's of pets" and the "Decpicable me" series. So we headed down to our local cinema (Landskrona has one of the most beautiful and coolest decorated cinemas!), got ourselves tickets and ended up on the 2nd row in their 2nd cinema auditorium.

Then what of the movie? Very good, especially if you like Christmas. It may seem there is inflation in that there is a lot of Christmas celebration, carols and decorations throughout the movie But in my case my eyes sparkled a little extra. Very nice eye-candy. Then the movie had a few cases of dry humor that my adult self thought was hilarious.

Nytändning för att gräva upp ett tidigare avsomnat band. / New spark to exhume a previously defunct band.

En tidig julklapp i år var när bandet DETRITUS plötsligt skrev på sin Facebook sida att: "det första Detritus repet på 26 år gick rätt så bra." Detta postades den 1 december 2018. Sedan dess har det postats en del uppdateringar, äldre foton från när de senast var aktiva osv.

Vi backar bandet till 1990-talet. Tidigt 90-tal, för att vara exakt. Jag gick i gymnasiet och hade som bäst börjat gilla metal på riktigt. Det var ju tydliga identitetsmarkörer på den tiden; techno, synth, listmusik, metal och indie musik. Man behövde sälla sig till en av dessa, lite som sociala regler. Att jag inte svalde betet att följa med strömmen inom metal (genom att upphöja Iron Maiden, AC/DC, Pantera, Korn eller Metallica), var ett medvetet val. Jag ville ha intensiteten i musikstilen, men lyssna på budskap som var mer positiva eller talade liv.

Mer än ofta hängde jag i affären Rolands Gospel & Glas i Bollnäs, under håltimmar och på lunchraster. CD-ställen med nyheter dominerades av Gospelkörer (av någon anledning skulle nästintill varje stad ha en egen gospelkör på den tiden och kränga ut en skiva varje år), Russ Taff, Roland Utbult, Amy Grant och annan dussinmusik. Men så var det ju dessa få % av, för mig, intressant musik. Även här fanns ju en distribution för de mycket större banden (Whitecross, Guardian och Rez Band t ex). Det som tilltalade mig var dock ofta omslagen. Speciellt de omslag som hade skapats av brittiske konstnären Rodney Matthews. I den här affären kom jag över två band som hade omslag gjorda av honom; "The Torment" av Seventh Angel och "Fall Babylon Fall" av svenska Veni Domine.

Jag har länge haft en liten förkärlek för allt engelskt, lite anglofil kanske? Så jag höll utkik, letade igenom skivaffärer och läste tacklistor i dessa bands skivkonvolut. Hittade band som Stairway och Gethsemene Rose. Deras omslag var också målade av Rodney. Och så en dag i Uppsala fanns den där, CD'n "Perpetual Defiance" av Detritus. Medan Seventh Angel, vilka jag verkligen gillade, hade en ljudbild som liksom blandade doom metal med Kreator-liknande vibbar, så var Detritus mer direkt thrash metal. Sedan gillade jag sångarens röst också, den hade en klassisk proklamations aggressivitet. Spola fram bandet, 1994 kom jag över Detritus andra och sista skiva "If But For One". Den hade ALLT och förblir en av mina topp 5 metal album någonsin. Bra balans mellan starka gitarrer och akustiskt, mångsidiga sånger och till och med ett saxofonsolo. Bara en sådan sak!

Vilka är då Detritus? Det var ett band som formades i slutet av 1980-talet, antagligen i området runt Bristol, Storbritannien. Efter ett par demoinspelningar släppte de sin första skiva 1990. Mellan 1990-1993 var det ett par viktiga band inom den väldigt smala kulturen metalband med kristen profil, som släppte sina album. Som jag nämnde tidigare fanns det rätt stora band som hade sin distribution via större bolag, FRONTLINE RECORDS var nog det största (Tourniquet, Bloodgood, Mortal, Vengeance Rising, Sacred Warrior etc). Detritus var ett av de "smalare" banden som rätt få utanför Storbritannien fick chansen att upptäcka tror jag. Inte förrän de lade gitarren på hyllan 1993. Detritus, Stairway, Lazarus, Veni Domine, Seventh Angel var de riktigt intressanta i mitt tycke och följde med väldigt långt upp i åldern, till och med nu (finns ju inget bäst före datum på BRA musik).

2018. Detritus är i replokalen och övar in sina sånger igen. Också rätt så aktiva på sociala medier och har en bokad spelning till våren i Nederländerna. Det är en fin tid att vara Detritus-fantast.

English:

An early Christmas gift this year was when the band DETRITUS suddenly posted this on Facebook; "so first Detritus practice for 26 years, went quite well. Maybe we might do it again sometime." That was posted on December 1st. Since then quite a lot of updates have been made, older photos emerging since they were last active, etc.

Rewind to the 1990's. Early '90's, to be exact. I was in year 10-12 and had become into metal for real. Music was a clear identity-marker back then; techno, synth, mainstream, metal and indie music. You needed to conform to either of those genres, sort of a social thing. And that I didn't swallow the bait to run with the current within metal (exalting Iron Maiden, AC/DC, Pantera, Korn or Metallica), was a concious choice from my part.

More than often I found myself in the bookshop Roland's Gospel & Glass (combined Christian music retailer & glazier), during free periods and lunch breaks at school. The CD racks with new music were dominated by Gospel Choirs (for some reason, it felt like it was mandatory for almost every bigger town in Sweden to host their very own gospel choir and releasing an album each year), Russ Taff, Roland Utbult, Amy Grant and other common Christian music. And then there was the small % of to me, very interesting music. As with the mainstream, the distribution for bigger bands was much bigger (Whitecross, Guardian and Rez Band for instance). What appealled to me was mostly the covers. Especially those created by British artist Rodney Matthews. In this shop I got my hands on two albums that he made the cover for; "The Torment" by Seventh Angel and "Fall, Babylon Fall" by Swedish doom-metal cult band Veni Domine.

I have long had a crush on all things British, perhaps I'm a bit of an Anglophile? So I kept a look out, searched through record stores if I had an opportunity, read the "thank you" notes on album sleeves. I found bands such as Gethsemane Rose and Stairway. Their covers were also made by Rodney. And so one day in Uppsala it was there, the CD "Perpetual Defiance" by Detritus. Whilst Seventh Angel, which I also liked a great deal, had a sound that mixed doom metal with stuff similar to Kreator, Detritus was a band more full on thrash metal. I really liked the singer's voice too, it had this classical proclamation aggressivness. Fast forward, 1994 I found there second and final album; "If but for one". It had EVERYTHING and remained among my top 5 metal albums ever. Great balance between strong guitars, versitile songs and even a saxophone solo. How about that?

Who are Detritus then? It was a band formed in the late 1980's I think, probably around the area of Bristol, Great Britain. After a few demo recordings they released their first album in 1990. Between 1990-1993 there were a number of interesting and important releases within the quite narrow sub-culture of Christian metal bands. As mentioned earlier bigger bands had bigger labels to handle the distribution. FRONTLINE RECORDS was probably the biggest (Tourniquet, Bloodgood, Mortal, Vengeance Rising, Sacred Warrior etc). Detritus was then probably one of the more "narrow" bands that very few outside the U.K had the chance to discover. Not until they called it a day in 1993. In my opinion Detritus, Stairway, Lazarus, Veni Domine were among the really interesting bands that followed me well up... until now, actually (there is no expiration date for GOOD music).

2018. Detritus is rehearsing and making their old songs theirs again. They are also pretty active in social medias and even have a gig in The Netherlands booked this Spring. It's a good time to be a Detritus fan.

God textjul. / Merry texting Christmas.

Father Christmas says:

Merry Christmas!

Nästa gång bilden visas är det omslaget på en bok. / Next time the image is shown it will be the cover of a book.

Det är en lite konstig form på månen. / The moon is a little out of shape.

Jul! Jag menar, JUL!!! Jag älskar julen. Julen och allt som har med den att göra. Nu är det många som retar sig på att handeln ger sig på julen alldeles för tidigt. Det är nästan som att jag inte vågar yttra "mig gör det inget, hellre MER jul!", med risk för att bli ostrasicerad redan i september. Kanske det är så att jag är lite "arbetsskadad" efter att ha jobbat för Tomten i över 6 år. Men det spelar ingen roll, julen är fantastisk. 

Omslaget har varit nästan färdigt i cirka ett år nu. 

/ The cover has remained almost finished for about a year now.

För 2 år sedan när julen firades uppe i Edsbyn hos mina föräldrar och släkten där uppe, så bad mig mina barn att berätta en saga. Jag var rätt så oförberedd men gav det hela ett försök. Sagan handlade om en flicka i en stad, vars invånare inväntade ett julbord i en stor lada. När portarna öppnades hade någon stulit all julmat, allt julpynt och alla julklappar. I snön fanns det spår av svansar och fötter. Sedan börjar ett äventyr för att ta tillbaka julen (nej, inte i Grinch-stil.). Den blev rätt så underhållande så jag skrev ner den. Väl tillbaka i Landskrona började jag så smått att brodera ut den lite.

Välj rätt lock för din måne. Beroende på storlek. 

/ Choose the right lid for your moon. Depending on size.

Sedan har jag jobbat på den på ledig tid. Ett par timmar har spenderats i café-delen på City Gross i Ättekulla, som ligger bekvämt nära barnens skola. Där har jag fått vara ganska ifred för att skapa den här sagan och forma den som jag vill ha den. Min fru har varit lite korrekturläsare och det är så bra att ha någon som kan se det som jag är för hemmablind för att se. Ju närmar jag har kommit mållinjen för boken har jag gått och stört mig på målningen som jag ska ha som omslag till den. Det är då detaljer som jag har stört mig på, inte själva bilden. Det största har varit månen. Jag ville ha en klar måne. Den som jag gjorde var lite blek, dessutom inte helt rund. Så för några dagar sedan bestämde jag mig för att piffa upp den.

Tips. Använd ett burklock. Placera det i mitten av det ljusaste fältet på din måne (eller det område som du vill ska vara din måne). Märk den formen svagt med en blyertspenna. Sedan har du en rund form! Hjälper mig oerhört, som har ibland har lite svårt med detta symmetriska. Jobba sedan med vitt, mörkblått och lite svart. En platt pensel är bra för att jämna ut färgen ända ut till kanten av blyertsstrecken. Men var försiktig, håll dig inom månen!

När du har en vit skiva kan du ta lite mörkblått och arbeta in i den vita färgen. För att få till den runda effekten är det bra att göra en del av månen lite mörkare, förslagsvis undersidan. Behåll den vit linje som går till kanten, det ger månen en lysande effekt. Lägg sedan olika färgnyanser, badda in färg på varandra för att skapa månens yta. Det fixar du galant!

Jag tror jag har en bra placering av det. / I think I have placed it well.

Och nu är alltså boken färdig! I dagarna har den sänts till Books On Demand för tryck. Nu är bollen i rullning. Nu kommer den kanske inte att bli tryckt och klar INNAN jul, men det här är det första steget för att börja få ut alla dessa historier om superhjältar, barnberättelser, skräck, ångpunk och fantastik som jag har arbetat med i ett par år. Inför nästa jul ska jag vara ute i GOD tid för att marknadsföra den här barnboken!

Skillnaden mellan rund och inte rund. / The difference between round and not round.

English:

COming SoON...

Släden kraschade i Lund. / The sleigh crashed in Lund.

I år har jag fått hedersuppdraget igen. Människorna på Pipedream Productions ville ha tillbaka mig att hjälpa Tomten sprida julglädje i Lund. Det känns väldigt bra. I Teater Punch är det mycket svärta och absurt, nu i december är jag tillbaka till det som jag kan bäst - barnteater. Inget är mer eller mindre värt, bara annorlunda. Jag känner att jag kan slappna av mer i min roll i december. Sedan är det ju utmaningen att vara i karaktär i timmar.

Så kontoret är en bod som är juldekorerad, på Mårtenstorget i Lund. Väldigt kul initiativ känner jag själv, och inte känns det fel att få ha det som JOBB nu i december. Mycket folk i omlopp. Förra helgen, då allt började hörde jag engelska, urdu, tyska, polska, japanska, isländska, svenska, danska och spanska. Lund är ju rätt så internationellt.

Väl mött i Lund, alla ni julgalna människor!

English:

This year I returned to the honouring task again. The people at Pipedream Productions wanted me back to help Father Christmas to spread Christmas joy in Lund. It feels very good. In Theatre Punch there's a lot of darkness and absurdity, now in December I'm back doing the things I know best - children's theatre. Nothing is worth less or more, just different. I feel I can relax a bit in my role in December. Then there is a challenge staying in character for hours.

So my "office" is a small shack, fully Christmas decorated, at the Mårtenstorget (Mårten Square) in Lund. A very fun initiative I feel, and it doesn't feel wrong to having it as paid WORK now in December. A lot of people circulating. Last weekend, when it all begun, I heard English, Urdu, German, Polish, Japanese, Icelandic, Swedish, Danish and Spanish. Lund is quite international.

Well met in Lund, you crazy Christmas people.

Dina ord är kärnladdningar. / Your words are nuclear.

Testa lite med kalligrafi. / Try stuff out with calligraphy.

Nu så här i vintertid har jag funderat och funderat. Julen närmar ju sig, och själva helgen eller högtiden har ju en massa attribut med sig. Värme, medmänsklighet och vänlighet är ju till exempel saker som hör dit tänker jag. Och så en dag i oktober slog det mig. Hur pratar vi egentligen med varandra? Alltså, på riktigt! Jag har en app i min telefon som heter Youversion (för oss som är lite lata med att läsa Bibeln). En morgon fanns den bara där, versen från en Bibelbok som heter Ordspråksboken. Närmare bestämt kapitel 18, vers 21:

Död och liv har tungan i sitt våld, den som gärna brukar henne får äta hennes frukt.

 Speciell penna med silverfärg. / Special pen with silver colour.

Det är lite som man hajar till. Med de ord som jag använder - i vilken sinnesstämning jag än är i under en speciell livssituation, en dagsform eller ett sammanhang - så har mina ord tyngd. Med dem kan jag "döda" rent bildligt. Fel ord förflugna i ett gräl, eller för att jag genom hemlig kunskap om en människa - då jag väljer att "trycka till" för att göra mesta möjliga skada. Förminska en medmänniska. Det finns en engelsk ramsa som fritt översatt går något såhär; "pinnar och stenar må bryta mina ben, men ord kan aldrig döda mig.". En ramsa har aldrig haft mer fel, bara fråga dem som någon gång, för någonting, har blivit mobbade - antingen som barn eller vuxna. De som har blivit avskurna från vänskaper, relationer eller olika sammanhang där det funnits en mänsklig tanke om gemenskap. Ord är kärnladdningar och kan göra långtgående psykisk skada. Inte bara orden i sig, men också hur de sägs. I den negativa sfären sammanlänkas uppsåtligt syfte, intonationen och hur orden levereras. Problemet är att ord, de går inte att ta tillbaka. Man har släppt lös dem fria och vem vet hur de landar, fastnar och gror hos mottagaren?

Fast på samma sätt är det med de positiva orden. Orden av uppmuntran som bygger upp och förstärker dem du tycker om och älskar. Här finns alltså "LIV" i din makt, kraft från din mun till någon annans öron. Påfyllning av självkänsla för någon. Som att tillsätta syre i någons värld. När orden används på samma sätt för det negativa, med uppsåtligt syfte, intonationen och hur orden levereras. Uppriktiga ord bygger upp och uppmuntrar är jätteviktiga. Det ska läggas redan i skolan tycker jag, oavsett prestation ska elever få höra bekräftande ord för de personer de är. Mellanmänskliga positiva egenskaper bör uppmärksammas.

Så det konstnärliga "kallet", eller vad jag ska säga, fick mig att börja fantisera ihop en form av tavla. Jag ville ha en skriftrulle liknande pergament. Där ville jag skriva texten från Ordspråksboken. I appen kan man välja mellan en hel uppsjö av olika språk för att jämföra översättningar av samma text. Det är kul för en språknörd som mig. Så jag har svenska, danska, norska, färöiska, engelska och kymriska. När jag känner mig modig ska jag lägga in den isländska Bibeln också. Av dessa fastnade jag för den färöiska. Vackert språk.

Så allra först fick jag skissa upp vart själva pergamentet skulle vara. Måla det med en blandning av gult, vitt och rött. När jag kände mig nöjd fylldes kanterna med svart färg. Det knepiga sedan, när färgen hade torkat, var att försöka mäta ut "osynliga" linjer där texten skulle vara. För det första är jag rätt kass på att göra symmetriska och raka linjer. Det blir ALLTID fel, ta mig katten! Så också här. Men jag bestämde mig för en underrad för små bokstäver på 1,5 cm och upp till stora bokstäver hade jag en ytterligare marginal på 0,5 cm. mellan raderna hade jag 1 cm. Det var faktiskt ok mått.

Men att skriva med denna metallfärgen på målad akrylduk. Det var ingen höjdare. Tyvärr. Färgen hade lite svårt att fästa, jag fick stryka på ett par lager per bokstav. Tidsödande. Nu vet jag det. Till en annan gång kommer jag att använda andra produkter, kanske också andra tekniker. Men jag har redan olika idéer för liknande projekt under 2019.

Jag tyckte det var en bra påminnelse till mig själv att påminna mig själv om, och hur jag rannsakar mig själv när det kommer till hur jag talar. Vad jag använder för ord, hur jag placerar dem och också tänka lite extra på hur de kanske tas emot. Nu är ju inte Bibeln den enda antika skriften som påpekar just detta. Till exempel en av Buddhismens 5 träningsregler handlar om "rätt tal" - och har stor betoning på att tala gott om sig själv och andra. Men det tog verkligen tag djupt att läsa från Ordpråksboken, tanken om liv och död genom ORD gör att jag ser på världen lite annorlunda. Tänker mycket mer på tal. Låt oss tala gott om varandra!



English:

Now in the time of Winter I have been thinking and thinking. Christmas is approaching, the very holiday in itself is connected to a lot of attributes. Warmth, compassion and friendliness are a few examples. And so one day in October it struck me. How do we talk to each other really? For real! I have an app in my phone called Youversion (for us folks who are lazy reading the Bible). One morning it was just there, a verse from a book called Proverbs. Namely chapter 18, verse 21;

The tongue has the power of life and death, and those who love it will eat its fruit.

It's like it stops you in your tracks. With the words I use - no matter which state of mind I'm at during a certain life situation, my daily fitness or in a context - my words have a leverage. With my words I can "kill" figuratively speaking. Wrong words thrown away during a fight, or through some secret knowledge about someone else - when I choose to "smite" to do the very most damage. Reduce my fellow man. There is a rhyme; "sticks and stones may break my bones, but words will never kill me.". A rhyme has never been so wrong, just ask those who have been bullied, sometime, for something - either as children or adults. Those who have been cut from friendships, relationships or different contexts where there have been a human thought of community of fellowship. Words are nuclear and can do lasting psychological damage. Not just the words in themself., but also how they are said. In the negative sphere intent, intonation and how they are delivered are all linked. The problem is that words, you can't take them back. You have released them and who knows how they land, sticks and grows inside the recipient?

In the same way, it's with the positive words. Words of encouragement that builds and enhances those you like and love. Here "LIFE" is in your power, the power from your mouth to someone elses' ears. Refilling self-confidence for someone. Like adding oxygen in someones world. When the words are used in the same way as for the negative, but with a positive intent instead. Honest and frank words of encourgagement is crucial. It should really start with school I think. No matter the achievement made students should always hear words of confirmatio for the individuals they are.

So the artistic "calling", or what I should say, made me fantasize about a type of painting. I wanted some form of parchment effect. On that canvas I would write the text from Proverbs. In the app you can choose from a whole array of languages to compare different translations of the same text. It's fun for a lingvistic nerd such as myself. So I have added Swedish, Danish, Norwegian, Faroese, English and Welsh. When I feel brave enough I will add the Icelandic Bible too. Of all I had installed I really liked the Faroes one. Beautiful language.

So at first I had to sketch approximately where I would like to have the parchment. I painted that with a mix of yellows, white and reds. When satisfied I filled out the edges with black. The tricky part was to measure where I would like to have the "invisible" support lines for my writing. First of all, I'm really bad at measuring straight lines and symmerty. It ALWAYS backfires, darn it! As was the case here too. But I decided on the underline for the small letters to be 1,5 cm and for the capitals I added 0,5 cm's. Between the actual support lines I had 1 cm. It was an ok measurement.

But to use this metallic colour on canvas. It was no walk in the park. Sorry. The paint didn't stick and I had to to several coatings on each letter. Time-demanding. Now I know. For a different time I will probably use other products, also differnt techniques. But I have already a few ideas for 2019.

I thought this was a great reminder to myself about, and how I soulsearch myself when it comes to speech. What words I use, how I place them and also think a little extra about how they might be percieved by the recipient. Now, the Bible is not the only Ancient writing that deals with this topic. For example, one of the 5 precepts of Buddhism deals with "right speech" - and has great emphasis on talking good to your self and others. But it really hit home by reading from Proverbs, the idea of life and death by WORDS makes me view the world a little differently. Thinking more about speech. Let's talk good about each other!

Tre premiärer på två dagar. / Three opening plays during two days.

Representera! Nu flyttar vi in i två dagar. / Represent! Now we're moving in for two days.

Då var det avklarat. Vi lyckades få till det! Vår grupp TEATER PUNCH hade planerat in en teaterhelg nu mellan 23-24 november 2018. Under en ganska lång tid har vi parallellt arbetat tillsammans i olika konstellationer för att göra inte mindre än TRE pjäser spelklara. Alla under en och samma helg.

Bron byggs. / The bridge is being built.

Scenen är klar. / The stage is set.

Den första pjäsen, som det faktiskt var nypremiär på, kvällen den 23/11, var "Le Pont (Bron)". Den handlar om två män som kommer från helt olika världar. De träffas på en bro med ett gemensamt mål, att begå självmord. Mötet utvecklar sig till ett filosofiskt samtal om livet, döden och allt däremellan. I den pjäsen spelade jag överklassdirektören AZ. Det var också den enda pjäsen som jag var med i. Men det var skönt på sätt och vis. Den krävde mycket eftersom det faktiskt bara är två karaktärer med.

"Kom inte närmare, detta är en Parker!" / "Don't come any closer, this is a Parker!"

"Och folk lånar inte ut pengar till de döda, varken fattig eller rik."

/ "And people don't lend money to the dead, no matter if they are poor or rich."

Lördagens första föreställning på eftermiddagen var familjeföreställningen "Den hoppande musen". Den var faktiskt helt slutsåld, vilket är ett gott tecken. Och den var också jätterolig. Jag har ju själv bakgrund inom just barnteater, så jag satt och smålog mest hela tiden. Den berättar historien om en mus som vill följa sitt hjärta och som möter en mängd olika djur, med olika motiv.

 En viss Roine Sangenberg skrev fantastisk musik till våra pjäser. 

/ A certain Roine Sangenberg wrote fantastic music to our plays.

Lördagkvällens premiär av "Den löjlige" - fritt efter Fjodor Dostovjetskijs "En löjlig människas dröm", var den som jag tyvärr missade. Hela veckan, ja, lägg till ett par dagar, fram till premiärerna hade jag tampats med en helt omöjlig feber-influensa. Den däckade mig totalt och nära premiären kände jag hur rösten snart skulle försvinna. Det är ju en riktig katastrof - då detta gig liksom är beroende av att rösten fungerar. Jag klarade av fredagen hyfsat tack vara vänliga handlingar, koppar av te och vila. Lördagen kastade ner mig i förkylningsträsket och det fanns inget jag orkade stå emot med.

 Vilar lite och knaprar förkylningsmedicin i logen. 

/ Resting some and munching on some cold-medicine in the dressing room.

Våra affischer tidigare i veckan på en stor mataffär.

 / Our posters earlier this week in a large grocery store.

Nu är det lugnt i december, lite andra uppdrag som hör julen till, väntar runt hörnet. Men sedan, nästa år, så kan det vara mycket möjligt att våra tre föreställningar kommer till en stad nära dig. Var så säker! Och håll utkik. Teater Punch har nu spänt musklerna och visat att vi finns. Tack till alla er som kom och tittade under vår helg.

Spökteater del 2 / Ghost Theater part 2

Runt Halloween. Fortfarande ljust ute...

/ Around Halloween. Still light outside... 

Som monsterjägare behövs mångsidig arsenal. 

/ As a monster hunter an allround arsenal is required. 

Jag fick en förfrågan någon gång i oktober, om att vara en sorts guide under en så kallad "Spökvandring" som skulle hållas på Landskrona Teater Det skulle utspelas mellan den 1-2 november. Jag visste inte riktigt vad det skulle innebära men tackade ja ändå. Sedan när tiden närmade sig så började jag få lite kalla fötter. Det var nog mest för att jag inte hade allt klart för mig. Jag hade ju fått kläder (hämtat lite godsaker från Kulturskolans kostymförråd. Den gula rocken har en gång burits av Rolf Lassgård - stjärnglans!). Vi hade bestämt lite vapen osv. Det var mer att jag kände att jag hade lite att gå på. Jag hade träffat de elever som skulle agera monster, så jag visste det åtminstone. Men inte mer över hur själva turen skulle läggas upp.

Som tur var kunde jag kontakta den person som jag hoppade in som. Efter en hel del tips kände jag mig till sist så säker att jag började se fram emot de två dagarna jag skulle agera monsterjägaren Alfred. För det fungerar så här för mig; om jag vet vad jag ska göra, har lite stolpmanus som stöd, så har jag inga problem att brodera ut och improvisera.

Själva premissen var att det fanns en förbannelse över teatern. Besökare får följa med mig ner under teatern, i lokaler som i vanliga fall inte är öppna för allmänheten. Under den vandringen hade vi placerat ut olika typer av monster och läskiga varelser som på något sätt hörde ihop med den här förbannelsen. Det hela påminde mycket om att guida grupper på trollvandringar på Tomteland. Det var bara byta ut kulisserna, så att säga. Efter första turen med gruppen blev jag varm i kläderna. Det gick faktiskt förvånansvärt bra. Besökarna skrek och blev rädda, monstereleverna skötte sig bra och vi lyckades bryta förbannelsen. 5 turer = 5 brutna förbannelser. Lägg till detta gånger två.

 Med ett ansikte märkt av sorg och kamp. / With a face marked by sorrow and struggle.

 ...och ljuset försvinner. / ...and the light disapperars.

English:

 Något står inte rätt till på Landskrona Teater. / Something isn't right at Landskrona Theatre.

 Skelett spelar dansband i källaren. Det går ju inte!

/ Skeletons are playing dansband in the cellar. We can't have that!

I got a request some time in October, to be a type of guide during a so called "Ghost Walk" which would be held at Landskrona Theatre. It would all take place between November 1st to 2nd. I didn't know what that would entail exactly but said yes to the request. As the time drew nearer I started to get cold feet. Mostly because I didn't have it all together. I had already recieved clothes (got some goodies from the Cultural School's wardrobe. The yellow coat has once been worn by Rolf Lassgård - starstruck!). We had also deciede upon some weapons too. It was more like, I had little to work with. I had also met with the students who would portray monsters, so I knew that at least. But it was more about how to plan the actual walk.

Luckily I could contact the one whom I substituted for. After a whole deal of tips I felt so confident I was starting to look forward to the two days that I would portray the monster hunter Alfred. Sort of a mix between Supernatural's Winchester brothers, with a Victorian/Oscarian twist of Van Helsing. Because this is how it works for me; if I know what I am supposed to do, have some script for support, I have no problem with improvisation. 

The premise was that there was a curse on the theatre. So I needed visitors helping me finding out how to break the curse. They got to follow me downstairs, in places that are not ususally open to the public. During the walk we had placed different kinds of monsters and scary creatures that in some or no way had anything to do with the curse. It all reminded me about doing troll walks back home at Santaworld. You only needed to replace the backdrop, so to speak. After the first tour with the first group, I felt I knew what I was doing. It actually went very well. The visitors screamed, the monster students performed excellent and we managed to break the curse. 5 tours = 5 curse breakers. Add that times two.

 Silverkulor laddade. Nu kör vi! / Silverbullets loaded. Let's do this!

Ordningen är återställd. / Order is restored.

Filmtips: Askeladden - i Dovregubbens hall (Bergakungen/The mountain King)

Sverige framställs som det ledande landet i Norden. På många sätt. I vissa fall kan det väl vara rättfärdigat. Men när det kommer till film anser jag att svensk film under lång, lång tid har spelat "säkert". Mestadels rör det sig om kriminalfilmer/serier och rätt plumpa familjefilmer. Under de fem senaste åren har svenska filmskapare vågat mer, men fortfarande ligger de långt efter många andra filmskapare i Norden. För några år sedan stack finske Jalmari Helander ut med sin alternativa julfilm "Rare Exports - A Christmas Tale". Samma år kom norske regissören André Øvredal ut med fusk-dokumentären "Trolljägaren", som verkligen fick mig att tappa hakan. Vi stannar kvar inom norsk film. En till norsk regissör är Mikkel Brænde Sandemose. Han gör film som jag vill se, lite skönt att bli befriad från vad man tycker att nordisk film ska vara. Jag blev så positivt överraskad av "Mysteriet Ragnarök" som kom för något år sedan, att intresset var väldigt stort och förväntningarna höga när jag fick nys om denna nya film; "Askeladden - i Dovregubbens hall".


Under senaste upplaga av Sci-fi world i Helsingborg kom jag över ett exemplar av denna film. Och, nej, den gjorde mig inte alls besviken. Historien berättar om Espen, som blir utslängd av sin far efter att ha råkat bränna ner gården. Ryktet går dock att kungarikets prinsessa har blivit kidnappad av självaste Dovregubben. Belöningen skulle lätt räcka för att kunna bygga upp gården igen. Och så börjar äventyret. Norges naturligt magiska landskap används flitigt för att illustrera sagan. Tyvärr kom jag bara till sömniga Trysil, den enda gången jag var i Norge. Historien är "enkel" i form av sagans dramaturgi, men det görs väldigt bra och jag blir imponerad av skådespelarna. Allt från Espen, prinsen - till de inställsamma häxorna. Ja, det är rätt många oknytt och speciella varelser i den världen. Och effekterna och maskerna är ofta snygga och ger ett härligt proffsigt intryck. Det enda som jag kan finna negativt, eller vad man ska säga, är att ibland gör den mig osäker för vilken målgrupp den riktar sig till. Ibland finns det element som känns smått fåniga... som härolden i kungens sal. Andra gånger blir det istället riktigt otäckt, som inte alls passar sig för de som gillade scenerna med härolden. Men sammanlagt är det en mycket stark film. Jag ser med spänning fram emot Mikkels framtida projekt.


English:

In our region (The Nordic), Sweden is often portrayed as the leading country. In a lot of ways. In some cases it may even be justified. But when it comes to film I regard Sweden film as "playing it safe" for a long, long time. We mostly produce what is referred to as Scandinavian "noir"/crime and pretty campy family entertainment. Since the last five years or so, Swedish movie creators have dared a lot more, but still I consider most of them being quite far behind other filmmakers in the Nordic region. Danes, for example, are excellent at producing very moving tv-series. Swedish series rarely come close to those standards as of yet. Finland gave us the alternative Christmas movie "Rare Exports - A Christmas Tale" in 2010, through Jalmari Helander. Nothing remotely close would have been possible in Sweden at that time. That same year Norwegian director André Øvredal gave us the fake-documentary "The Troll Hunter", which really blew me away! I will continue talking especially about Norwegian film now. There is a very interesting filmmaker, Mikkel Brænde Sandemose. He creates movies that I always wanted to see, sort of a relief from what you expect Nordic films to be about. I was very positively surprised by "Gåten Ragnarok", when it came out a couple of years ago, so the interest peaked when I got wind of this new film. "The Ash Lad - In The Hall Of The Mountain King". 

During the last edition of Sci-Fi World in Helsingborg I managed to aquire a copy of this film. And, no, it did not disappoint. It tells a story of Espen, being thrown out of his home by his father after accidently burning down the entire homestead. There is a rumor that the princess of the kingdom has been abducted, by no other than the Dovre-Troll King. The reward of getting her back would cover the cost of rebuild the homestead by far. And so the adventure begins. The natural magic of Norway's scenic beauty is used as much as possible. Unfortunately for me I only got to sleepy Trysil the one and only time I have ever been to Norway, so I haven't experienced the Norway magic. The story is "simple" in its dramaturgy, but it is done well and the actors really impressed me. From the lad Espen, the corny Prince - to the smooth-talking witches. Yes, there is a lot of strange creatures and goblin-folk in this world. And the effects and masques are often nice and cool, gives it a proffessional impression. The only thing I can see a negative, or what you should say, is that sometimes I find myself wondering for what audience this movie is aimed at. Sometimes you have these elements that are pretty daft... like the herold/messanger in the King's great audience chamber. Other times it gets pretty scary, which is not at all fitting for those who thought it was funny with the scenes with the messenger. All in all I must say it is a great movie. I am excited to see what Mikkel will do next.

En helg med Teater Punch. / A weekend with Teater Punch.

De känner inte varandra, har aldrig träffats. Men båda kom till bron samtidigt av samma anledning - för att hoppa. Vi följer deras möte genom en mängd olika turer; kulturella och känslomässiga krockar, bråk, desperata spel och tårar. Kan de två överhuvudtaget mötas bakom fasaden av fördomar? Har de båda - precis som många andra män - gått i fällan att det är lättare att stå ensam mot allt och alla än att uttrycka sina känslor och visa sig sårbar? Har en skev maskulin norm lett dem in i en återvändsgränd?

Le Pont är en surrealistisk och tragikomisk pjäs om ensamhet, klasskillnader och självmord. Två medelålders män från olika sociala grupper möts i hur det är att vara människa, mitt på en bro mellan de ”rena” och de ”skitiga” stadsdelarna.

Le Pont, som är skriven av belgaren Laurent van Wetter, hade svensk urpremiär i November 2015 av Teater Punch i svensk översättning av Aslög Hildebrand och Jacques Cappelle.

Den hoppande musen - en fantasifull familjeföreställning om att vara annorlunda och att försöka passa in trots udda drömmar. En saga om kamratskap och ödmjukhet, om rädslor och mod. Ett magiskt äventyr kantat av mötet med det okända.

Vi följer huvudkaraktärens tankar, drömmar och reflektioner om lidande, kärlek och stolthet.
Vem är den ”löjliga” människan? En naiv visionär eller en tankspridd människa som genom ny förståelse för det självklaraste av budskap - älska din nästa som du själv vill bli älskad - finner mening i sitt hittills bortkompromissade liv? Det är upp till publiken att avgöra. 

"Den löjlige..." är en monolog på Fjodor Dostojevskijs novell "En löjlig människas dröm"

På resande fot. / Travelling.

Det är inte ofta man får leva högdjursliv. Men den här helgen är det så. Vi bor på Scandic Hotel vid Elmia i Jönköping. Anledningen; frun skulle på konferensen LOVSÅNG 2018. Tredagars verkstad och föreläsningsserie som jag tror är perfekt för henne.

Så vi andra 4 får reda oss lite själva. Åka på lite andrahandsbutiker, leksaksaffärer och lekplatser. Jag kan inte Jönköping eller känner någon här, så det är lite skott i mörkret att försöka hitta platser. GPS är en bra kompis i de lägena.

De har verkligen sålt in oss här på Scandic. Vet inte hur det är på andra hotell i samma kedja. Men servicen här i Smålands huvudstad är något särskilt. Och sedan denna hotellfrukost. Oj, oj. Det har varit en bra helg här, i morgon reser vi söder igen mot Landskrona.

English:

Coming soon...

Att betala för att få jobba gratis. / To pay to work for free.

En intressant annons från brittiska kedjan Sainsbury's och ett intressant svar.

/ An interesting ad from British Sainsbury's and an interesting reply to that too.

Det tar ju på krafterna. Som teatermänniska, eller ska jag faktiskt våga säga ordet "skådespelare", använder man hela kroppen. Rösten, hållningen och att reagera på saker som finns... eller inte finns. Föreställningsförmåga. Den största skillnaden mellan mig och en professionell skådespelare är väl att en som betraktas som professionell, har en utbildning (sedan finns det ju de som inte alls har en formell utbildning, men ändå får betalt för det. Till exempel Stellan Skarsgård och Tom Cruise). En faktisk utbildning är det som står mellan mig och att få betalt för det jag gör. Till min fördel är de över 10 år som jag har ägnat mig åt skådespeleri på olika nivåer. Det är väl detta som är smolket i bägaren. Det är alltid kul att bli tillfrågad, uppskattad och efterfrågad...fast...det känns ju inte helt rätt.

På samma sätt, med bildkonsten. I slutet av 1990-talet gick jag en kurs för bild och form utanför Jönköping. Där lärde jag mig grunderna i olika målartekniker och annat. En kurs som jag faktiskt betalade för att gå. Målet då och nu har väl varit att det i någon form skulle kunna ge någon avkastning (men ännu är jag inte helt beredd att ens försöka att leva enbart på konsten). Redan innan den kursen var jag aktiv med bildskapande, efter kursen tog det fart och blev en parallell hobby som jag inte kan vara utan i nuläget.

För värderingen i kulturellt arbete mäts alltför sällan i pengar att leva på. Oftast är det; gratis mat, en flaska vin, en kopia av slutprodukten eller produktionen. Det är nästan alltid samma sak. "Du som är så duktig på att rita... skulle du kunna hjälpa mig/vår förening med ett par bilder" eller "vi skulle behöva någon som är med och agerar roll x. Jag tänkte att du kunde hjälpa oss med att gestalta 'detta' - det hade varit så himla kul!". Men vad som ligger bakom slutprodukten eller agerandet tas inte med i beräkningen. För att producera bilder krävs det tid. Tid för eftertanke, skisser, pussla ihop tankar och idéer. Sedan själva processen, ska det målas? Kanske bara tecknas? Lägga till tusch? Allt detta tar TIMMAR, tro mig. Eller att bidra med en musikslinga, för musiker. Känsla, kunskap och utförande görs inte i en handvändning. Vilken typ av musik? Det kanske måste läggas olika instrument i olika kanaler vid inspelningsfasen. Kanske man måste ta om? Och detta med att gestalta en roll. Kan det behövas förberedelse för karaktärsarbete? Lära sig ett manus?

 Föreställ följande scenarion:

• En individ som har stort kunnande inom snickeri blir tillfrågad att gå in som ställföreträdande snickare och bygga en hel uteplats åt golfklubb. Efter att uppdraget är slutfört får personen en t-shirt med företagets logotype på, samt en ask vindruvor och ett paket kex som betalning. Samtidigt berömmer klubben individens skicklighet, att kunna mäta så exakt, såga med precision och forma trä som en "riktig", anställd snickare.

• Att som i annonsen ovan, förutsätta att en matvarubutik ska förse konstnärer med fri mat, för att de är så duktiga på att organisera. Ingen erfarenhet krävs! Strunta i eventuella omkostnader för någon form av "arbete" som det kanske skulle medföra. Eller FÖRLUST av omkostnader.

Handen på hjärtat, skulle NÅGON vilja göra ett gig eller jobb gratis? Eller bli "betald" i form av vinflaskor, blommor eller kex? Gratis sätter inte mat på bordet, förresten är maten som man behöver köpa inte gratis. Jag känner mig inte mer girig än den nästa.  För det andra har jag lojaliteter mot vissa personer och grupper, så jag har inga problem att "vara med" eller skapa bilder, om dessa behöver det. Men om en officiell institution, produktionsbolag eller offentlig sektor vill nyttja kulturell förmåga hos individer, så känns det underligt att dessa inte erbjuder skälig ersättning. Särskilt om de flesta som skulle anta ett sådant uppdrag säkert skulle gå in med själ och hjärta.

Jag undrar hur det skulle vara möjligt att vända den trenden. På internet är det en växande rörelse och en mängd sidor som uppmärksammar detta. Det är dags nu att börjar bli mer snäll... men mot mig själv.


English:

Coming soon...

Spökteater del 1. / Ghost theatre part 1.

Morgonen bjuder på flygande snö. Härligt, även om det inte kommer att ligga kvar någon längre stund i Skåne. Igår var ett möte angående den kommande spökvandringen på Landskrona teater. Kommer att bli spännande. Mer info följer.

English:

This morning welcomes with a little flying snow. Wonderful, even though it will not stay on the ground for very long in Scania. Yesterday was a meeting about the upcoming Ghost Walk at Landskrona Theatre. Very exciting. More info will follow.

Närmare publicering nu... än tidigare. / Closer to being published now... than before.

Det är ju uppenbart, med en uppdatering om skrivande och publicering. Man är alltid närmare att bli publicerad idag och nästa vecka än igår eller förra veckan. Så är det ju. Just nu kan jag, till skillnad från tidigare, nästan kan känna det.

En nyhet eller rättelse är också kanske att byta ut ordet "noveller". För det finns regler kring noveller, som jag kanske inte har följt till punkt och pricka. De flesta historier i min samling är långt över 25 sidor. Vid tryck får man dubbla det vid sättning. Totalt är det över 200 skrivna sidor. Helt galet. Som det ser ut nu ligger det på 8 historier varav 6 kan anses vara helt klara och korrekturlästa.

Planen är nu att skapa ett nytt Facebook konto till mig som skribent/författare. Där tänkte jag dela lite mer exklusivt material, alternativa slut och en och annan tävling. För nu ska bollen rullas iväg, få se hur det går. Hur det tas emot. Den här samlingen som färdigställs nu är ju mörk, faktiskt mycket mörk. En process som drog igång 2013 och förhoppningsvis ska få ett konkret avslut i den här samlingen. Det har varit som en "åderlåtning" av de olika saker som hände mellan 2013-2015 och efterdyningarna av det. Självklart är det inte korrekt återgivna i det jag skriver, men jag fick mycket stoff att arbeta med, och också bearbeta helt för mig själv. När jag fått ur mig det kan jag känna att jag kan lämna av det, på något sätt. Kreativt skrivande, måleri, musik... teater. Alla dessa arter tror jag finns till för att kunna bearbeta saker. Även riktigt hemska teman och händelser.

För när åderlåtningen är över, då ska det finnas utrymme för annat. Det är märkligt hur mycket jag har skrivit på min lediga tid egentligen. Närmast att färdigställas härnäst blir en julsaga som jag berättade improviserat och muntligt för mina barn vintern 2016. Den blev rätt bra och kul, så jag skrev ner den. Omslaget till den hade jag tydligt framför mig och målade klart det i våras. En annan historia som arbetas på parallellt är en dystopisk science fiction historia som väl ligger på en 100 sidor i nuläget. Ibland fastnar man, just nu är jag fast i den. Måste hitta en lösning. Det är kul när man hittar riktningen och vet ungefärligen hur den röda tråden rör sig.

Mer info kommer.

English.

It's pretty obvious, with an update about writing and publishing. You are always closer to being published today and next week than yesterday or last week. That is true. At the moment I can, clearer than before, almost feel it.

A piece of news or correction is that I might need to trade in the word "short story". Because there are rules concerning short stories that I might not have followed to the teeth. Most stories in my collection are well over 25 pages. With printing and setting those page numbers might double. All in all I have over 200 pages written. Crazy. As of now there are 8 stories and of which 6 are thoroughly finished and proofread.

The plan now is to open another Facebook account for me as a writer. From there I will share some more exclusive materia, alternate endings and the odd competition or two. For now I will set it all in motion, let's see how it goes. How it will be recieved. The collection being compiled now is dark, very dark. A process beginning in 2013 and hopefully will see its completion and resolution with this collection. It has almost been like a bloodletting of different things happening between 2013-2015 and the aftermath following those events. Of course they are not portrayed correctly, they are fiction, but I got a lot of material to work with and process all by myself. Creative writing, painting, music and theatre. I believe those arts exist partly for processing things. Even really nasty themes and events. 

Once the bloodletting is over, there will be room for a lot of other things. It's rather strange how much of my spare time I have devoted to writing lately. Following this collection first, is a Christmas tale I improvised and told orally to my children, Winter of 2016. It turned out quite good and fun, so I wrote it down. I had the book-cover clear in my head and completed it in Spring of this year. Another story I am working on paralell is dystopian Science Fiction story which is well over 100 pages long at the moment. Sometimes you stuck, right now I am stuck with it. Need to find a solution. It's fun otherwise when you find your "bearing" and know how it all will unfold. 

More info later.

Bibelskisser. / Bible sketches.

Så kom det en förfrågan om att göra "något" för kyrkan vi går till. Lite som en hjälp när kyrkan nu går in för att studera boken Filipperbrevet i höst. Eftersom människor tar in information olika kan det finnas klara fördelar med att också ha bilder som komplement ifall något ska läsas.

Planen var då att försöka hitta något från varje av de 4 kapitlen, något som jag tyckte stack ut lite extra. Jag vill gärna ha något att utgå från, en önskan eller idé från beställaren. Därför är det extra svårt att få fria händer. Men med lite bollande med min fru fick jag några idéer. Nu hoppas jag att de blir nöjda och får lite mer symbolism att tänka på när Bibeln studeras.

English:


And so there was a request to do "something" for the church we go to. Little as a help now when the church as a whole will study the book of Philippians this Autumn. Since people process information differently it can have clear advantages to have images as a compliment in case something is to be read.

The plan was then to try to find something from the 4 chapters, something that stood out a little extra. I rather have something to go on with requests or comissions rather than have free hands. But I did some talking with my wife and finally managed to get some ideas. Now I hope it will be satisfactory and that the readers will have some more symbolism to ponder when they study the Bible.