Teater i present. / Theatre as a gift.

Teaterns Dag i Malmö var som sagt en av månadens höjdare. Dessvärre missade jag en punkt i programmet som Malmö Stadsteater gav, "Ni kan kalla mig Ernst". Men ikväll var det dags. Idag blev jag till sist 41 år och min fru gav mig en biljett till föreställningen, som på sin turné också hamnade i Landskrona. Det var en väldigt omtänksam present, med tanke på vad jag känner för teater. Det var tänkt att min fru skulle följa med men vi lyckades inte hitta barnvakt så det blev en soloresa ner till Landskrona teater.

Just nu renoverar de teatern duktigt så det var fullt med byggställningar runtom. Föreställningen skulle hållas i sidosalen; teatercaféet. På biljetten stod det insläpp 18:00, föreställning börjar 19:00. Jag var väl där ca 18:40 och tänkte ta en bra plats. Dörren in hade ett glasfönster och jag kunde se några pensionärer stå innanför. Jag ryckte i dörren - låst! Jag knackade åt pensionärerna men de stirrade ut i rutan som om de hade sett ett spöke. Ingen reaktion. Så jag fick snällt vänta till kl 19 i alla fall.

Väl inne stod det klart att jag och en handfull var under 65 år. Jag tror merparten av publiken utgjordes av Landskrona Teaterförening (en samling människor som gillar att titta på teater). Scenen var sparsamt inredd. En matta, ett bord, en stol med lite rekvisita på och en gardin. Programbladet sätter tonen:

"Året är 1888. Vi möter Victoria ensam på sitt rum i Köpenhamn. Det är hennes sista natt, rakkniven ligger på det lilla bordet invid sängen. Hon är mitt i livet, mitt i sin författarkarriär men hon är också så in i döden trött..."

När skådespelaren Cecilia Lindqvist sedan intar scenen i rollen som Victoria Benedictsson är det ren scenmagi som utspelar sig. Hela monologen är byggd uteslutande på Victorias texter. Hon fick skriva under pseudonymen Ernst Ahlgren under sin tid, på grund av samhällets syn på kvinnor som ville odla framgång. Speciellt inom konsten. Det går att ana den frustration som fanns hos Victoria. Den lyser igenom. Det framkommer en hel del onda gliringar från en viss August Strindberg, som ska ha skrivit att "kvinnan i första hand är äggstock, livmoder och slida.". Trevlig kulturpersonlighet den där Strindberg....(ironiskt)

Victorias självmord är känt sedan tidigare. Pjäsen försöker resonera fram till vad som kan ha lett fram till ett sådant radikalt beslut. Väldigt sevärd pjäs.



English:


Day of Theatre in Malmö was one of the top events of the month. Unfortunately I missed one play from the programme that Malmö City Theatre presented, "You can call me Ernst". But tonight was the night. Today I turned 41 and my wife gave me a ticket for the show, which during its tour also stopped by in Landskrona for one night. It was a very thoughtful gift, bearing in mind how I feel about theatre. The night was supposed to go down with us two going together but we didn't manage to find a baby sitter so I made a solo-trip to Landskrona Theatre.

At the moment they are giving the building a face-lift so there were lots of scaffoldings surrounding it. The show was to be inside the side room, on its small stage; the Theatre Café. The ticket said they would let the audience in at 18.00, the show would begin at 19.00. I was there about 18.40 and thought I'd sneak in to steal a good seat. The door had a glass window so I could see a couple of golden girls retirees standing on the other side. I pulled the door-handle. Locked! I tapped on the window at the retirees but they just stared through the window as if they had seen a ghost. No reaction. I was kindly put on hold until 19.00 anyway (when the doors unlocked).

Well inside it was clear that I and a handfull others were under the age of 65. I believe the majority of the audience was made up by Landskrona Theatre Association (a collection of people who like watching theatre). The stage was sparsley decorated. A rug, a table with some props on, a chair and a curtain. The programme leaflet set the tone:

"The year is 1888. We meet Victoria alone on her room in Copenhagen. This is her last night, the straight razor lies on the small table beside her bed. She is in the middle of her life, her career as an author but she is also to the death oh so tired..."

When actress Cecilia Lindqvist then enters the stage in the role of Victoria Benedictsson it is pure stage-magic. The monologue is entirely built upon diary entries and other texts by Victoria. During her time she had to write under the pseudonym Ernst Ahlgren, due to soceity's views on women who wanted to prosper. Especially within art. The frustration that resided in Victoria is very tangible. It shines through. There are a few examples from contemporary figures, for example a certain August Strindberg, who wrote that "woman is firstly ovary, uterus and vagina.". Such a pleasant cultural person, that Strindberg....(ironic)

Victoria's suicide is well know (sometimes perhaps more known than her writing). The play tires to put to reason what could have led her to come to such a radical decision. Highly recommended play.

På gång. / In the works.

 Ja, det händer ju grejer hela tiden med bilder. En ny tanke eller testa lite färg. Det tar verkligen inte slut. Det är ju skoj. Något som jag har förstått över att vara målare är ändå att skapa i en rätt ensam värld på ett sätt. Tänk efter.

• För musiker; om en sång ska bli av krävs det att det finns personer som hanterar olika instrument i ett samspel - jamma, om man nu så vill. I musikernas samarbete växer något fram.

• Teatermänniskor; om det inte rör sig om en monolog så är det fundamentalt att en föreställning (liten som stor) växer fram i den gemensamma processen. Teater uppstår i möten mer än någon annanstans inom konsten.

Författare och poeter är också självskapande mer än de ovanstående. Men det känns som att de har ett mer utökat nätverk av stöd och utmaning, om man säger så. Författare träffas i vissa cirklar för att testa sina texter, läsa upp dem och få konstruktiv kritik i goda skribenters lag. Jag vet om att det finns ett poesicafé i Malmö (inte så långt från Triangeln), som har en liknande funktion.

Min upplevelse är att detta inte alls är lika utbrett inom bildkonsten. Hoppas jag har fel. De flesta som jag har stött på har sin plats hemma där de sitter och penslar på färg. Kanske man skulle ta och starta något? Kanske det redan finns någon cirkel målare? Jag tänker att det lätt blir att man kanske kör fast i ett moment eller rent tekniskt med. Då hade det varit skönt att få dela med sig och utbyta idéer.

English:

Överraskning på loppis. / Surprise at a second hand shop.

Den tionde doktorn. / The tenth doctor.

Idag blev det en spontan tur till loppis. När jag är på loppis brukar jag bland annat leta efter samlarsaker (barn av 1980-talet och allt vad det innebär), teman från olika filmer och tv-serier. De allra flesta brukar jag sälja vidare - min plan är att bli riktigt vass på det så att det går att tjäna lite extra pengar. Det positiva brukar vara att loppisar inte vet om det "sanna" värdet på en särskild figur så det går att fynda ganska rejält om man vet vad man letar efter. Det negativa är att en hälsomyndighet i Sverige har gått ut med varningar om en hög gifthalt i leksaker, så andrahandsbutiker uppmanas att slänga plast från 1980-talet. Med andra ord finns det en stor chans att inte hitta riktiga "fynd" i framtiden.

Detta är rätt stort med samlargrejor. En alternativ marknad med sådana saker frodas på internet. Nostalgin är stor bland dessa människor, så om någon gärna vill ha en viss produkt är de redo att betala bra för den också.

Så, idag hamnade vi på Emmaus i Fredriksdal, en gammal gård ombyggd till loppishus längs med väg 108 (mellan Eslöv och Röstånga). Där rotade vi runt bland kläder, filmer, prylar och böcker. Det är inte alltid som man hittar något. Men så idag så hittade jag en rätt oansenlig svart papplåda för 30 SEK. Den var tung som om det låg en eller flera kikare inuti. Jag lyfter på locket och... vilken chock! En låda full av DOCTOR WHO prylar. Vad är oddsen att det hamnar på en loppis mitt ute i skogen? Inte mindre än tre stora daleks i hårdplast, en samlarfigur av den tionde doktorn (spelad av David Tennant) och en större samling av små statyer (de flesta behöver tyvärr lite superlim och omvårdnad). De hade en viss tyngd, tillverkade i någon sorts cernitlera. I botten av varje figur stod det vad karaktären hette och vilken episod som den hade en framträdande roll. Rätt häftigt!

Nu ska jag putsa upp dessa figurer och försöka lägga upp ett par av dem på ebay (tradera är lite segt och folk är rätt snåla). Jag tror också att intresset är större utomlands. Jag tror att dessa kan ha viss framgång i England och Tyskland. Den tionde doktorn kanske jag behåller... eller får den utbytt mot en eller två Star Wars figurer (en Han Solo från 1980 eller Prinsessan Leia från 1977 hade inte varit fel).



English:

Coming soon...

Komplett, sånär som på hans soniska skruvmejsel. / Complete, all but his sonic screw-driver.

x

x

För scenkonsten. / For stage-art.

Så är årets upplaga av "Teaterns Dag" över. Det är ett årligt samarbete mellan olika teater-, musik-, och dansscener runtom i Malmö. För 50 SEK köper man en knapp som sedan ger tillträde till allt som dagen har att erbjuda. Totalt 17 timmar bjöds det på den 25 mars. Så det var upplagt för scenkonst!

För mig så blev det en kortare variant av dagen. Först var det en stor barnloppis som går av stapeln i Glumslöv varje halvår. Den visade sig sammanfalla med detta evenemanget i Malmö, så det fick bli lite kompromiss. Men till slut kom jag iväg, lite efter 13.00. Jag missade ett par programpunkter (varav en var "Kalla mig Ernst - en monolog om Viktoria Benedictsson" på Malmö Stadsteater. Men jag hann med "improshow" av En Häst I Familjen, på Malmö Amatörteaterforum (MAF).

Den spelades på scen 3 i MAF-huset. Det huset, och särskilt den scenen också, har en speciell betydelse för mig. När jag och min fru flyttade till Skåne hamnade vi i Lomma först. Jag hade lite abstinens efter att ha lämnat Tomten 2005 så jag sökte efter någon form att fortsätta "leka" genom teater. Och efter lite surfande fann jag Teaterfolket, som huserade på MAF. De spelade på scen 3. Att komma dit igen, nu som besökare, var trevligt.

En Häst I Familjen bestod idag av 4 personer. De gjorde ett par improviseringsövningar och tog hjälp av publiken, som fick delge idéer som ensemblen skapade material av efter bästa förmåga. Det var hysteriskt roligt ibland. Jag förundrades över ensemblens förmåga att så snabbt finna sig och haka på ett ord eller en hel mening. Många teaterövningar de gjorde kände jag igen och har själv testat på dem. Men här ställdes övningarna på sin spets på ett sätt. Det var rappt.

Inkonst stod senare på tur. Det var dagens s.k Teaterhäng. Ett ställe att vila benen och lyssna på föredrag eller vara med i diskussioner om scenkonst. Jag hade aldrig varit där och hade någon timme eller mer innan nästa föreställning skulle börja. Det var väldigt speciellt ställe. Jag upplevde nästan en aura av lätt dekadens i praktfull konstnärlig skrud. Hur ska jag annars beskriva det? Allt draperat i svart med små ljuskällor här och där. En tung klubbsynth som konstant mullrar och väldigt "konstnärlig" personal med stark smink. Dessvärre var det ingen form av föredrag precis då jag var där. Bara jag och min tyska cola vid mitt bord.

Till sist bar det tillbaka till MAF-huset för den sista föreställningen för mig. Det händer saker hela tiden under den här dagen. Många program krockar med varandra och är lite utstpridda över hela staden. Så det är omöjligt att kunna hinna med allt. Sedan var det ju detta med tiden med. Restid tillbaka till Landskrona. Så jag bestämde mig för bara en till föreställning, även om "Skellefteå/Malmö" med Teatr Weimar också hade varit väldigt, väldigt... väldigt intressant.

Mitt val föll på "Traktatet" med gruppen Original. Det var en riktig käftsmäll till pjäs. En tornadostorm av känslor som skavde lite härligt skevt på något sätt. Man visste inte vad man hade att vänta. Ena stunden fanns det hopp, andra stunden drogs man med i en spiral av svärta, härligt ackompanjerad av en redig dos death-metal, för att snart återgå till ett medley av jazz och klassisk musik. Och så fortsatte det. Härliga lösningar för scenbyten och det kändes fräscht att använda sig att video och förinspelat ljud som komplement. På ett sätt påminde tonen i den här pjäsen om föreställningen "Bastard", som spelades i Malmö 2012. Innerligt. Chockerande. Mellanmänskligt. Förfärligt. Obotligt vackert. Sorgset. Känslorna går runt i ångestladdade rondeller, toppade med lite livsbejakande strössel. Skådespelarna var mycket bra och övertygande. Om du får chansen att se denna föreställning så måste du ta den. Så är det bara.

Inte var det heller fel att få träffa gamla bekanta. Kopplade till den här pjäsen var folk som jag jobbade med under tiden med Teaterfolket. Så jag fick växla några ord med dem, vilket jag uppskattade. Klockan var sent för mig efter Traktatet, så det var dags att vandra upp emot station Triangeln genom ett smått kallt Malmö. Det var sannerligen ett bra avslut på dagen.

English:

Coming soon...

Ett utgivningsdatum för mysteriet. / A release date for the mystery.

Nu har David Paulides och hans lag bestämt utgivningsdatum för dokumentärfilmen "Missing 411". Urpremiären kommer att gå av stapeln i Denver den 13 maj 2017 och därefter släpps den till allmän beskådning. Det verkar som att den ska försöka säljas till strömmningstjänster.

Jag är rätt taggad på att se den. Speciellt som jag har följt detta i ett par år genom radioprogram och intervjuer med herr Paulides. Det är ett verkligt mysterium.



English:

Now David Paulides and his team has decided upon a release date for the documentary "Missing 411". The premiere will be screened in Denver on May 13th 2017 and after that be available to the public. It seems like it will be sold to streaming services.

I am pretty pumped to see it. Especially since I have been monotoring this for a few years through radio shows and interviews with Mr Paulides. It is truly a big mystery.

https://www.youtube.com/watch?v=g-txrbDRaJI

Annorlunda gästbok. / Different guest-book.

Jag tänkte att jag ville bjuda på en fin tavla andra har gjort. När jag hade 40-årsfest så var en "aktivitet" eller vad man ska säga, att måla något som en hälsning. Det blev en fysisk gästbok mer än något annat. Den är helt unik, många olika konstnärer och motiv från många olika vandringar i livet.



English:

I thought I'd share a nice painting that others have made. When I had my 40 year party one of the "activities" or so, was to paint something as a greeting. A physical guest-book more than anything else. It is quite unique, many age-groups and motifs from many different artists.

En törn i sidan. / Thorn in my side.

Är det en del av en försenad 40-års kris att bli mer medveten om sin dödlighet än förut? Jag har inte umgåtts med sådana tankar särskilt mycket tidigare. Men det var innan jag blev "sjuk i blodet" eller vad man ska säga. Högt blodtryck vid 39 års ålder är lite ovanligt. Men där hamnade jag i oktober 2015. Likväl.

Förr eller senare? / Sooner or later?

Diagnosen var essentiell hypertoni, förhöjt blodtryck. Ingen verkade hitta en direkt orsak till varför det hade uppkommit. Efter ungefär en vecka hade läkarna stabiliserat mig. Råd gavs att jag behövde röra på mig, gärna så att jag fick upp pulsen, varje dag. Den delen har väl gått lite sådär men vid varje tillfälle som har getts så har jag gärna tagit tag i det. Ett stående inslag varje söndag på höst och vårkanten är innebandy i några timmar. Det tror jag har hjälpt en hel del.

Jag vet att kroppen responderar på den psykiska hälsan. Under ett svagt ögonblick hösten 2013 delade jag en målning och tankar kring den här på bloggen. Det var början till slutet på en del av verkligheten som jag hade vant mig vid. Vi är vanevarelser, vi människor. Det är lätt att tro att vår verklighet ska vara konstant. En 20-årig vänskap fick ett abrupt slut kort därefter. I samma veva började också andra människor i närheten hålla ett avstånd, som sakta ökade. Allt på grund av ett svagt ögonblick i natten.

Samtidigt hamnade jag i en långvarig konflikt. Det är en sak när det sker på en arbetsplats, men om föremålet för konflikten istället är närmare till hands är det svårt att inte påminnas om det. Jag hamnade i en rätt konstant flykt- och kamprespons i månader då stressen till slut fick allt att tippa över. Det var en väckarklocka, minst sagt. Det blev en kris ifall man var känslomänniska, lite introvert och upplevde att platsen som kallas livet var rätt öde (trots familjeliv).

Ett, av ett par recept för att hamna här är:

• Långvarig stress (flykt- och kamprespons, konflikt och oro)
• Osäker anställning (för lite jobb = för lite pengar)
• Ensamhet 
• Övervikt

Så för tillfället har jag tre följeslagare som ska hålla maskinen igång ett tag till:

• Felodopin (vidgar blodkärl)
• Metropol (minskar hjärtats puls och slagkraft)
• Candesarstad

Inför kvällens kamp. / Ready for the game for the night.

Nu har jag fått det lite under kontroll, jag har utvecklat nya vänskaper och försöker mota det här så gott det går. Problemet är att det var en sådan väldigt mörk period och så långvarig tid med negativitet som tog detta över gränsen, så att säga. Det måste nog till en lika genomgående och kraftfull händelse över samma tid, fast med positivt innehåll, för att vända trenden. Det sista besöket för kontroll visade att mina njurar har påverkats av det höga blodtrycket. Det brukar inte vara ett gott tecken. Men jag håller fast vid innebandyn och försöker äta rätt. Livet och konsten bör ju få finnas kvar en lång tid till.


English:

Is it a part of a delayed 40-year crisis to be more aware of your mortality than before? I have not spent time with such thoughts so much before. But that was before I became "blood sick" or whatever you may call it. High blood pressure at 39 years of age is a bit unusual. But there I ended up in October 2015. Anyway.

Tre räddare... / Three saviours...

The diagnose was essential hypertone, heightened blood pressure. No one seemed to find a direct cause to why it had appeared. After a week the doctors had me stabilized. Advice was given to me that I needed to move, preferably that I got the pulse up, every day. That part has been so-so but when given the opporunity I get right into it. Each Sunday during Spring and Autumn there is floorball for a couple of hours. I believe that has helped me.

I believe the body responds to psychic health. During a weak moment during Autumn of 2013 I shared a painting and some thoughts concerning it here on this blog. It proved to be the beginning of the end of a reality I had grown accustomed to. We are creatures of habit, we humans. It is easy to believe that a certain reality is supposed to be constant. A 20-year old friendship broke down shortly afterwards. At the same time as people in my close vincinity begun keeping their distance, which slowly grew. All of this because a weak moment in the night.

At the same time I was in a drawn-out conflict. It is one thing when it happens on a work place, but if the object for the conflict instead is closer at hand it's hard not to be reminded of it. I ended up in a pretty much constant flight- and fight-respons in months before the stress finally got the better of me. It was a wake-up call, to say the least. It became a crisis in case you were an emotionalist, a bit introvert and experienced the place that was called life was a rather desolate place (despite living the family life).

One, of a few recipies to end up here is:

• Prolonged stress (flight- and fight-response, conflict and anxeity)
• Unsettled emplyment (too little work = too little money)
• Loneliness 
• Overweight

So for the time being I have three companions to keep the machine up and running for some time more:

• Felodopin (expand blood-vessels)
• Metropol (reduces the heart's pulse and punching power)
• Candesarstad

Min klubba bär mitt namn. 20 SEK, så värt det! / My stick bears my name. 20 SEK, so worth it!

Now I have it somewhat under control, I have also developed new friendships and try and fend off this as good as I know how. The problem is that it was such a dark period of time over a course of such a long time with negativity which pushed it over the edge. It must be an equally thorough and powerful event within the same time fram, but with a positive content to turn the tide. I do wonder what that would be in that case? During my last check-up it had become apparent that my kidneys had been affected by my high blood pressure. That is usually not a good sign. But I will stick with floorball and try to eat healthy. Life and art should have many years to come still.

________________

Sambandet mellan psyke och kropp förklarades väldigt bra av psykologen Guy Winch. / The connection between psyche and body was explained very well by psychologist Guy Winch.

Färgfestival / Colour festival.

Idag firas Holi bland hinduer. Det är en antik festival från Indien, baserad på en legend om en demonkung och hans son. Kungen var väldigt egenkär och ville dyrkas som en gud. Hans son var inte så pigg på det eftersom han hellre var trogen Vishnu. Det gjorde kungen vred så han ville använda pojkens ondsinta faster att döda honom. Eld skadade nämligen inte henne, planen var då att lura med pojken till en brasa och kasta i honom där. Hon var bara immun när hon var ensam, så hon blev bränd när hon tog med pojken in i lågorna. Vishnu räddade pojken från lågorna tack vare att han var trogen sin gud. Slutet gott. Det berättas också om Krishna, när han var ung, så var han väldigt busig. Han hade många vänner och älskade att spela alla spratt. Bland annat kastade han färg på människor. Krishna hade blå hud. En av hans vänner blev tillsagd av sin mor att också måla sig blå, så att Krishna för en dag skulle kunna se någon mer som såg ut som honom.

Detta är i kort en del av ursprunget till Holi. Den representerar ny början, en ny säsong, hylla gudarna och lägga åt sidan gammalt groll för att ge plats för vänskap. Nuförtiden har västvärlden tagit till sig den här delen av hinduism. Lite som med yoga omformas betydelsen för att bättre passa andra samhällen. Här kallas den Färgfestivalen och säger sig vara en festival som hyllar kärlek. När alla har färg på sig är man inte längre någon ras, sexualitet, religion eftersom alla ser mer eller mindre lika ut. Det kanske kan vara en fin tanke. Frågan är om något blir mindre hinduistiskt bara för att man ger något en annan betydelse som passar en själv? Jag funderar lite på det ibland. Detsamma gäller judisk kabbala, buddhistisk mindfullness, muslimsk sufism och förstås yoga.


English:

Today Holi is celebrated by Hindus. It's an ancient festival from India, based upon a legend about a demon king and his son. The king was very much of an ego and wanted to be worshipped as a god. His son, however, was more true to Vishnu and refused. It made the king so angry that he wanted to make use of the boy's evil aunt to kill him. The fire could not harm her, the plan was to lure the boy near a fireplace and throw him inside. She was only immune when she was by herself so she got burned when she threw herself into the flames with the boy. Vishnu saved the boy from the flames since his devotion was so great. All well that ends well. It is also told about Krishna, when he was young he was a real prankster. One thing he did was to throw colour on people. He had a lot of friends. Krishna had blue skin. One of his friends was told by her mother to paint herself blue as well, so that Krishna for one day would meet someone, if but for a day, that looked like him.

This is the story of Holi, in short. It represents new beginnings, new seasons, hail the gods and put old grudges apart to make room for new friendships. Nowadays the Western world have adopted this part of Hinduism. A lot like with Yoga this is also transformed and is given neww meaning to better suit other soceities. Here it is called The Festival Of Colours and claims to be something that celebrates love. When everyone is covered in colours you are no longer any race, sexuality, religion since everyone pretty much looks alike. It might be a nice thought. The question is if something becomes less Hinduistic just because you create a new meaning to a practice? I think of such things sometimes. The same goes for Jewish Kabbala, Buddhist mindfullness, Islamic sufism and of course Yoga.

Karnevalyra. / Carnival-craze.

Jag har en multireligiös almanacka som listar viktiga högtider för olika religioner varje månad. Väldigt användbar i SO kan jag säga. Den här helgen är en av de mest skojiga, eller vad man ska säga. Det är den judiska Purimhögtiden. Purim är som den katolska karnevalen, där allt är lite bakvänt och tokigt. I grunden har Purim en mer allvarlig ton men har blivit en riktig festhögtid. Kolla på filmerna för att bli lite klokare.

English:

Coming soon...

Så många små... / So many small...

Jag fascineras av andras hantverk. Det kan vara foto, måleri, smide - eller nästan vad som helst. Är det intressant och fint så behöver jag kolla in läget. En rätt så okänd praktik som börjar på att få mer uppmärksamhet är pärlplattor. Ja, pärlplattor! De allra flesta har antingen testat eller hjälpt en mindre människa med att pyssla ihop något alster.

Nuförtiden sitter det alltså personer och pysslar som vuxna, färgade av sin uppväxt har de tagit teman ifrån film och tv-spel till pärlplattans värld. En av dem; Johan Karlgren, driver företaget Pappas Pärlor. Av honom skaffade jag en väldigt bekant krukväxt från Nintendos Super Mario spel under en av alla dessa sci-fi mässor. Det är lite 8-bit pixel känsla över det hela. Det är samma med till exempel 8 Bit Dad i USA. Kolla även in supermariosvamp.blogg.se .

För mig är det inte aktuellt. Men jag kan se en viss tjusning med det, kreativt så att det förslår.

English:

Coming soon...

Den 12 april. / April 12th.

Nu har filmen ROGUE ONE fått ett datum, som fysisk DVD/BLUE RAY film! Den 12 april så kan den som vill (jag!) återvända till det där fantastiska universumet som har inspirerat så många andra filmer och tv-serier.

Det här är verkligen en annan vinkel. Om man tar Kraften Vaknar (The Force Awakens) så får man vara brutalt ärlig mot sig själv och faktiskt se kopplingarna till Ett Nytt Hopp (A New Hope) från 1977. Mycket återanvändes faktiskt. Jag kanske inte ville inse det, för i min iver skrev jag förut att den var den bästa sedan Rymdimperiet Slår Tillbaka (Empire Strikes Back). Samtidigt så var jag nog rätt svältfödd sedan George Lucas köttade ihop förspelsfilmerna om Anakins fall. Det blev inflation på ljussvärdsviftande "supermänniskor" där och för mycket politik.

Rogue One är i kontrast verkligen fotfolkets historia, rätt långt ifrån de mystiska elementen. Jag känner mig rätt säker på att producenterna och regissören har smygkollat på journalfilmer om andra världskriget. Stridsscenerna är mer brutala än i någon annan film i den här rymdsagan. Rymdstriderna påminner om Slaget om Storbritannien 1940 eller Slaget om Midway 1942. Markstriderna påminner om intensiteten som journalfilmer visar om Slaget om Guadalcanal 1942-43. Det är tungt, skitigt och våldsamt.

Så den aspekten är intressant. Filmen överraskar också lite med gråzoner och lite oväntade vändningar. Sådant uppskattar jag. Nu är det mars, så det är lite tid kvar till den 12 april. Men det blir värt väntan.



English:

Now the movie ROGUE ONE has a release-date, as a physical DVD/BLUE RAY film! On April 12th everyone who wants to (me!) can return to the fantastic universe that has inspired so many other movies and tv-series.

This is really a different angle. If you look at The Force Awakens you will have to be brutally honest to yourself and in fact see the connections to A New Hope from 1977. Much was really recycled. I didn't want to see it, in my zeal I previously wrote that this was the best flick since Empire Strikes Back. At the time I was pretty starving for something after George Lucas did a shish-kebab on the prequels about the fall of Anakin. It sort of went into inflation with light saber wielding "super humans" there and too much politics.

Rogue One is in contrast truly the foot-people's story, quite far away from the mystical elements. I am pretty convinced that the producers and director have been watching old journal-films about the Second World War. The battle-scenes are more brutal in any other film in this space saga. The space battles remind me of the Battle for Britain in 1940 or Battle of Midway in 1942. The ground battles reminds me of the intensity the journal-films show about the Battle of Guadacanal 1942-43. It's heavy, dirty and violent.

So that aspect is interesting. The movie has a few surprises with a couple of grey areas and unexpectant twists. I can appreciate that. Now it's March, so there is some time before April 12th. But it is well worth the wait.

Inspiration utanför Påarp. / Inspiration outside of Påarp.

Jag tror jag har hittat modellen för mitt årstidsträd. Norr om Helsingborg står ett ensamt träd rätt så majestätiskt, precis nära en väg i kanten av en åker. När vi får skjutsa vår dotter till skolan berättade min fru att hon hade sett ett fint träd som kanske kunde bli en kandidat till min framtida bild.

Och visst är det så. Igår var jag med i bilen när vi skulle hämta upp dottern. Vi stannade till vid avfarten mot Påarp och jag promenerade på vallen längs med åkern ungefär ett femtiotal meter (ett tag kändes det som om jag var ute på intensivmätningar igen). Ju närmare jag kom desto mer säker blev jag. Här var mallen.

Nu är det ju så att trädet säkert inte blir exakt som på fotot som det senare blir på målningen. Det blir det nästan aldrig men det gör inget. Inspiration är precis vad det låter som. Inte ett korrekt avbildande. Men en mall kommer att göra det hela enklare, eftersom jag inte är expert på att måla träd.


English:


I think I have found the model for my seasonal tree. North of Helsingborg a lonely tree stands rather majestic, right next to a road on the edge of a field. When we take our daughter to her school my wife told me that she had seen a nice tree that maybe was a good candidate to my future painting.

And sure enough. Yesterday I tagged along when we picked up our daughter. We stopped by the sliproad at Påarp and I walked alongside the mound next to the road for fifty or so meters (for a while it felt like I was back at it with corrosion measurements again). The close I got, the more sure I became. Here was the template, no question about it.

True enough this tree will not become exactly as the photo which it later will become on the painting. It rarely does and that is ok. Inspiration is just as it sounds like. Not a correct representation. But a template sure will make it a whole let easier, since I am no expert at painting trees.

Bästsäljare blir film. / Best-seller becomes film.

Nu är den snart här (på bio i USA iallafall, premiär den 3 mars 2017). Filmen "The Shack" (Skjulet) är baserad på boken med samma namn, av William Paul Young. Handlingen kretsar kring en familjefar som efter en tragedi börjar med en inre resa för att hitta sig själv, som jag förstår det. Jag har inte läst boken och vill själv inte få veta för mycket.

Det intressanta i sammanhanget är att boken har uttalade kristna teman; frågor om förlust, hopp, försoning och helande får tydligen stor plats. Sådant brukar oftast vara förbehållit filmer med buddhistiska/hinduistiska eller animistiska teman. Att filmen är en produkt med stjärnor som Sam Worthington (Avatar) visar att den amerikanska filmfabriken har spänt musklerna lite extra. Sedan har de tagit in ett av de mest jämställda rockbanden, Skillet, för att ge lite musikalisk skjuts.

På förhand har filmen fått en del negativ kritik, både från kyrkligt håll och andra filmkritiker. Vi får se hur den är senare. Uppdatering kommer.



English:

Soon it is here (at the cinemas in the USA anyway, opening on March 3rd 2017). The movie "The Shack" is based on the book with the same name, by William Paul Young. The story revolves around a family man who begins a journey to find himself after a tragedy, as I have understood. I have not read the book and don't want any spoilers.

What is interesting in this context is that the book has outspoken Christian themes; questions about loss, hope, reconciliation and healing apparently is offered big space. Those things combined is usually reserved for movies with Buddhist/Hindu or animistic themes. Also, the fact that the film is a product with stars like Sam Worthington (Avatar) shows that they walked the extra mile. Then they have also made use of one of the most equal rock bands, Skillet, to give it a musical push note.

In beforehand the movie has recieved some critisicm, both from churches and also movie critiques. We'll see how it correspond to negative or positive views later. Update will follow.