Förr eller senare? / Sooner or later?
Diagnosen var essentiell hypertoni, förhöjt blodtryck. Ingen verkade hitta en direkt orsak till varför det hade uppkommit. Efter ungefär en vecka hade läkarna stabiliserat mig. Råd gavs att jag behövde röra på mig, gärna så att jag fick upp pulsen, varje dag. Den delen har väl gått lite sådär men vid varje tillfälle som har getts så har jag gärna tagit tag i det. Ett stående inslag varje söndag på höst och vårkanten är innebandy i några timmar. Det tror jag har hjälpt en hel del.
Jag vet att kroppen responderar på den psykiska hälsan. Under ett svagt ögonblick hösten 2013 delade jag en målning och tankar kring den här på bloggen. Det var början till slutet på en del av verkligheten som jag hade vant mig vid. Vi är vanevarelser, vi människor. Det är lätt att tro att vår verklighet ska vara konstant. En 20-årig vänskap fick ett abrupt slut kort därefter. I samma veva började också andra människor i närheten hålla ett avstånd, som sakta ökade. Allt på grund av ett svagt ögonblick i natten.
Samtidigt hamnade jag i en långvarig konflikt. Det är en sak när det sker på en arbetsplats, men om föremålet för konflikten istället är närmare till hands är det svårt att inte påminnas om det. Jag hamnade i en rätt konstant flykt- och kamprespons i månader då stressen till slut fick allt att tippa över. Det var en väckarklocka, minst sagt. Det blev en kris ifall man var känslomänniska, lite introvert och upplevde att platsen som kallas livet var rätt öde (trots familjeliv).
Ett, av ett par recept för att hamna här är:
- Långvarig stress (flykt- och kamprespons, konflikt och oro)
- Osäker anställning (för lite jobb = för lite pengar)
- Ensamhet
- Övervikt
Så för tillfället har jag tre följeslagare som ska hålla maskinen igång ett tag till:
- Felodopin (vidgar blodkärl)
- Metropol (minskar hjärtats puls och slagkraft)
- Candesarstad
Inför kvällens kamp. / Ready for the game for the night.
Nu har jag fått det lite under kontroll, jag har utvecklat nya vänskaper och försöker mota det här så gott det går. Problemet är att det var en sådan väldigt mörk period och så långvarig tid med negativitet som tog detta över gränsen, så att säga. Det måste nog till en lika genomgående och kraftfull händelse över samma tid, fast med positivt innehåll, för att vända trenden. Det sista besöket för kontroll visade att mina njurar har påverkats av det höga blodtrycket. Det brukar inte vara ett gott tecken. Men jag håller fast vid innebandyn och försöker äta rätt. Livet och konsten bör ju få finnas kvar en lång tid till.
English:
Is it a part of a delayed 40-year crisis to be more aware of your mortality than before? I have not spent time with such thoughts so much before. But that was before I became "blood sick" or whatever you may call it. High blood pressure at 39 years of age is a bit unusual. But there I ended up in October 2015. Anyway.
Tre räddare... / Three saviours...
The diagnose was essential hypertone, heightened blood pressure. No one seemed to find a direct cause to why it had appeared. After a week the doctors had me stabilized. Advice was given to me that I needed to move, preferably that I got the pulse up, every day. That part has been so-so but when given the opporunity I get right into it. Each Sunday during Spring and Autumn there is floorball for a couple of hours. I believe that has helped me.
I believe the body responds to psychic health. During a weak moment during Autumn of 2013 I shared a painting and some thoughts concerning it here on this blog. It proved to be the beginning of the end of a reality I had grown accustomed to. We are creatures of habit, we humans. It is easy to believe that a certain reality is supposed to be constant. A 20-year old friendship broke down shortly afterwards. At the same time as people in my close vincinity begun keeping their distance, which slowly grew. All of this because a weak moment in the night.
At the same time I was in a drawn-out conflict. It is one thing when it happens on a work place, but if the object for the conflict instead is closer at hand it's hard not to be reminded of it. I ended up in a pretty much constant flight- and fight-respons in months before the stress finally got the better of me. It was a wake-up call, to say the least. It became a crisis in case you were an emotionalist, a bit introvert and experienced the place that was called life was a rather desolate place (despite living the family life).
One, of a few recipies to end up here is:
- Prolonged stress (flight- and fight-response, conflict and anxeity)
- Unsettled emplyment (too little work = too little money)
- Loneliness
- Overweight
So for the time being I have three companions to keep the machine up and running for some time more:
- Felodopin (expand blood-vessels)
- Metropol (reduces the heart's pulse and punching power)
- Candesarstad
Min klubba bär mitt namn. 20 SEK, så värt det! / My stick bears my name. 20 SEK, so worth it!
Now I have it somewhat under control, I have also developed new friendships and try and fend off this as good as I know how. The problem is that it was such a dark period of time over a course of such a long time with negativity which pushed it over the edge. It must be an equally thorough and powerful event within the same time fram, but with a positive content to turn the tide. I do wonder what that would be in that case? During my last check-up it had become apparent that my kidneys had been affected by my high blood pressure. That is usually not a good sign. But I will stick with floorball and try to eat healthy. Life and art should have many years to come still.
________________
Sambandet mellan psyke och kropp förklarades väldigt bra av psykologen Guy Winch. / The connection between psyche and body was explained very well by psychologist Guy Winch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar