onsdag 22 april 2015

Bära med tyg. / Carry with fabric.

Det är spännande tider nu, eftersom min fru har slagit på stort och verkligen tänker satsa allvarligt på sin dröm - med egen firma. Visionen är klar, utrustning finns snart på plats och material till ett litet lager har hon lagt undan. För att nå ut till en kundkrets behöver hon dock synas.

Därför fick jag också vara med på ett hörn, med den inte så lilla uppgiften att utforma en företagstext. Det är ju stort ju. Konstnärstvivlet om att jag kanske inte fixar det smög sig på. Det ska ju vara en del av ett företags utsträckta hand utåt till en kundkrets! Men efter instruktioner från frun började jag få ordning på det.

Jag tror jag testade 2-3 olika typsnitt. / I think I tried 2-3 different fonts.

Jag utgår alltid efter en skiss innan jag börjar. Planen var att få företagsnamnet att se ut som det var broderat på ett enkelt sätt. Runt det skulle två kvistar rama in texten och ha lite löv på sig.

För jobbet använde jag artline pennor, de tycker jag är bäst just nu. De ger fina linjer när man ska göra precisionsjobb. Resultatet blev faktiskt bra och frun blev mycket nöjd, vilket är huvudsaken. Om min medverkan kan göra så att företaget lyfter så är det ju bara härligt!

Grovmallen klar. Nu blir det detaljer. / Founding template ready. Now it's time for details.

Kolmarken kommer att syssla med sömnad och i huvudsak bärselar i asiatisk stil (som baby björn, fast långt mer bekväma för barn och lättare att förvara och använda för föräldrar), lite i retrostil med ett hållbarhetstänkande för miljöns skull. Ta en titt på länken nedan.

http://www.kolmarken.blogspot.se/

.

English:

These are exciting times, because my wife is now in the process of realizing a dream - starting her own firm. The vision is set, equipment is soon in place and she has materials for a small storage that she's put away. To reach customers, though, she needs to be seen.

Because of that I was also let in to share some things, with the not so small job of designing the company logo. That is grand, right? The artistic doubt that I may not pull this off set in. It is to be a company's outstretched hand outward to a circle of customers! But after some instructions from my wife I started to get the hang of how I was to do it.

Så bra...de är så bra. / So good...they are so good.

I alway start off with a sketch before I begin. The plan was to make the company name look embroidered in some simple way. Around it would be two twigs to frame it and with a little leaves on it.

For the job I used artline pens, those are best for me at the moment. They produce fine lines when you are doing precision work. The result turned out nicely and the Mrs. was very pleased, which was the main goal. And if me participating will take the company to new heights, well that is just grand!

Klar att använda! / Ready to use!

Kolmarken will mainly be about sewing things and in particular baby carriers in an Asian style (like Baby Björn although far more comfortable for children and easier to store and use for parents), kind of in a retro-style with a notion for sustainability for the sake of the environment. Check out the link below.

http://www.kolmarken.blogspot.se/

måndag 20 april 2015

Vänjas vid teater. / Getting used to theatre.

Det ska börjas i tid för att någon ska bli riktigt bra på något, eller bli intresserad av något. Det märks inte minst inom sportens värld, där tekniska landvinningar skapas redan i unga år. På samma sätt krävs det att en gitarrist börjar tidigt för att bli den där solospelande mogulen som den musikern alltid har drömt om. Ett driv, ett intresse. Men för att intresse ska kunna uppstå krävs det också att en person blir exponerad för olika typer av intryck och stimuli från särskilda områden. Ett ordspråk som passar in tycker jag är;

"Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal."
Ordspråksboken 22:7



Alla som följer den här bloggen tidvis vet om att jag känner starkt för konstarterna. Just därför är det min intention att visa mina barn olika typer av konst, så att något av de upplever genom att ta med dem på evenemang ger resonans så att de tar upp något av bildkonst, scenkonst eller musik som en del av deras liv (gärna alla tre). Det hade gjort mig väldigt glad.


En av de vackraste, stora som små, teatrar jag har besökt.
/ One of the most beautiful, large and small, theatres I have visited.

Nu föll det sig så väl att kören Divertimento satte upp en familjeföreställning den 19 april (2015), vilket var igår. Så jag tog med mig äldsta dottern (6 år) till vår vackra teater här i Landskrona. Från början hade jag tänkt ta med mig sonen också (snart 4 år) men han är så vild så han får mogna lite först.



Snart öppnar dörrarna! / Soon the doors will open!

Föreställningen hette "Trollet Svanslös", om ett svanslöst troll som hittade en stor grupp troll med svans. Fokus var på sång, en rätt bred repertoar med många sånger som barnen kände till. Något som jag gillade var att trollen på scenen höll små konversationer med publiken (barnen). Jag förflyttades lite tillbaka till min tid på Tomteland.

Tidig morgon i skogen. / Early morning in the woods.

Jag tyckte att sångarna var duktiga. Musiken och scenografin passade bra in i föreställningen. Däremot hade jag väntat mig en tydlig röd tråd eller någon sensmoral angående vänskap och olikheter, som jag inte riktigt kunde hitta. Min dotter var väldigt glad i föreställningen. Hon blev helt supergalen av glädje när vissa sånger kom som en överraskning. Tydligen var trollen så pass skojiga att hon gärna pratade om dom efteråt. Hon var nöjd, vilket var huvudpoängen, samt att hon gärna går på teater igen. Stor framgång!


English:


You should begin in good time to get really good at something, or get interested in something. That is clearly noticable within the world of sports, where technical achievements are created in young years. In the same way it is required for a guitarist to begin early in order to become the solo-playing mogul of which that musician has always dreamed of. A drive, an interest. But for interest to appear a person needs to be exposed to different types of impressions and stimuli from specific areas. A proverbs which is fitting is:

"Start children off on the way they should go, and even when they are old they will not turn from it."
Proverbs 22:7

Everyone who follows this blog from time to time knows I feel strongly for the arts. Because of that it is my intentino to show my children different types of art, so that something that they experience by me bringing them along on events/concerts will create resonanse so they will pick up art, stage-art or music as a part of their lives (hopefully all three). That would have made me very happy.


Vill du inte ut och leka...?  / Do you want to build a snow-man...?

So it came to pass that the choir Divertimento put up a family show on April 19 (2015), which was yesterday. So I brought the oldest daughter (6 years old) to our beautiful theatre here in Landskrona. In the beginning my plan was to bring the son too (soon 4 years old) but he's too wild yet so he can mature a bit first.

De 11 trollbarnen måste sova. Sjung med! / The 11 troll-children need to sleep. Sing along!

The show was called "Trollet Svanslös" (The troll with no tail), about a tail-less troll who finds a large group of trolls with tails. Focus was on the singing, quite a broad range of songs and many of which the children in the audience knew. Something I liked was that the trolls on stage held small conversations with their audience (the kids). I got transferred back a bit to my time at Tomteland (Santaworld).

Glad med premiärbesök på teater. / Happy with her first time to see a theatre-show.

I thought the singers were great. The music and backdrops fit nicely to the show. On the other hand I had expected more of a thread going through or some moral code about friendship and being different, which I couldn't clearly discern. My daughter was very pleased with the show. Almost that she became slightly crazy when a certain song came as a surprise. Apperantley the trolls were so funny that she spoke of them afterwards. She was pleased, which was the main thing, added to is that she happily will go and see a show in the future again. Great success!

tisdag 7 april 2015

Smaka på text. / Taste some text (urban fantasy)

Nu har jag försökt på alla sätt möjliga. Men det gick inte att klistra in ett PDF dokument på den här bloggen (hur gör andra, eller har inte just den här bloggsidan en funktion för att stoppa in PDF helt enkelt?). Jag har lyckats bli klar med en mycket kort berättelse som handlar om en till synes vanlig kväll i Malmö. Nu ska jag testa den bland läsande och skrivande människor.

Först tänkte jag bara dela den rätt av i en PDF. När inte det fungerade blev jag lite sur, men nu tänker jag att det är bättre att ge bara ett smakprov på den. Det kan ju vara så att en berättelse delar in människor i olika läger; de som bara vill ha mer och köper det som berättas och de som inte klarar av att läsa mer för att de tycker att det är så dåligt. För att skona bägge fraktioner är det således bättre med ett kortare stycke. Nu ska jag se ifall den platsar till något förlag, ska bli kul att se ifall den "håller".

Här är några rader ur "Undersköna lilla skrin".

___________________________

 Då såg hon det. Hade hon inte gett föremålet en andra blick hade hon säkert avfärdat det som en del av en sten, vegetation eller något annat som snön dolde. Precis inom ljusets räckhåll en bit ifrån ”Ormet” låg en rektangulär form. Hon gick fram och hukade sig, borstade bort snön från det innan hon höll det in i ljuset. Det var ett skrin. Ett tungt mörkbrunt skrin i trä, med grova metallbeslag på kanterna. Metallen var lätt bearbetad och bucklorna hade uppstått med vilje. Låset hade en underlig form och den nyckel som skulle öppna den behövde vara mycket speciell. Nyckelhålet hade nämligen inte ett vanligt hål, det var utskuret för inte mindre än 5 pinnar, alla i olika tjocklek. Hon vände och vred på det. Vid en närmare titt fanns det vad som såg ut att vara runor längs med lockets långsida. Ingen stor text men i alla fall. Märkligt. Nej, inte märkligt. Mer bisarrt än märkligt. Det rasslade lite när hon skakade skrinet, ungefär som om någon hade låst in pastaskruvar i det. Ljudet hade ett jämnt flöde som påminde om något litet – i en stor mängd, som kasade och hasade när hon vände det i olika vinklar. Nyfikenheten visste inga gränser, frustrationen steg eftersom hon visste att hon inte skulle kunna öppna det. Hon såg sig om men fann ingen inom synhåll som kunde ha tappat den. Var den kanske placerad avsiktligt? Det kanske var ett skämt. Någonstans fanns det en dold kamera och inom kort kanske ”något” skulle hända, som sedan lades upp för allmän beskådan på youtube eller någon annan digital plattform. Sociala medier var en tillflykt för asätare.

Nora tog skrinet under armen och gick tveksamt ett par steg från fyndplatsen. Hon borde nog göra det rätta, att lämna in det till polisen. Någon saknade säkert det redan. Men vem? Det såg väldigt gammalt ut. Som om det hörde hemma på ett museum. Inte stöldgods väl? Skulle hon bli misstänkt i så fall? Nu hade hon ju smetat ut fingeravtryck på hela ytan, så vad skulle de tro? Hon som annars aldrig hade snattat ens. En riktigt reko medborgare med andra ord.

Hon borde gå hem nu. Det var kallt, snöandet tilltog och hon ville inte gärna var en måltavla för potentiella ljusskygga personer med ont i tankarna. Inte för att hon trodde det var någon fara, fast man skulle aldrig säga aldrig. Malmö kunde vara en våldsam stad ifall man hamnade på fel plats på fel tid. Den tiden kunde mycket gärna var här och nu. En kall våg spred sig från hennes bakhuvud och ända ner till tårna. Plötsligt ville hon hem. Den obeskrivliga känslan av att med ens veta att hon hade varit ute alldeles för länge, ensam på kvällen, i en miljö som på ett sätt uppmuntrade människor att bli potentiella förövare och offer, slog till som en kalldusch.

Nästa övergångsställe var i korsningen mellan Malmöhusvägen och Västergatan, men då det inte var någon trafik att tala om kanske det gick att smita över gatan tidigare. Nora gick över det snöklädda området som låg emellan, och utanför gångvägarna, hon behövde verkligen pulsa – här hade ingen varken skottat eller plogat. Men det blev ändå som en genväg. En ny skulptur närmade sig henne med varje steg hon tog; Ernst Billgrens ”Diana”. Den var märklig men hon gillade att det var rörelse i den. Råddjur på språng och en pelare av olika djur som huvudelement. Nu var det mesta snötäckt men i vanliga fall kunde man se alla rådjur och till och med ett litet koger. Det mesta doldes nu av ett prydligt täcke snö som följde skulpturens form villigt. Upplyst inifrån bröt den normen lite, då de flesta skulpturer hade spotlights riktade mot sig.

I ögonvrån... om Nora inte visste bättre... det kom rök ifrån toppen av skulpturen. Rök, nej, det var ett regelbundet avbrott. Någon som andades. Två ögon som glimmade. En stor utbuktning hade vuxit ut på skulpturen, någon... eller något, rörde sig ovanpå. Varför såg hon inget förut? Hon stannade i sina steg och ångrade sig genast. Gå! Gå! Bara gå, Nora! Men hon kunde inte. Vad i hela...


___________________________

English:

*The novel is yet to be translated*