måndag 31 augusti 2015

In i mörkret. / Into the darkness.

Vi är komplexa varelser, vi människor. De som lever i självutnämnt mörker drabbas förr eller senare av moln med en klar linje av ljus och de som tar ställning för det ljusa livet får ibland se sig själva på en plats där solen sakta går i moln på obestämd tid. För mig är både ljuset och mörkret högst påtagligt just nu av olika skäl. Underligt nog fungerar den ojämna dragkampen också som bränslet till kreativiteten. Det groteska och smärtsamma uppvaknanden får snällt samsas med ljusa tankar och den lite barnsliga glädjen när man får se en regnbåge efter regnet. Ibland räcker orden inte till. De gör de bara inte. Vi som har det kreativa utflödet i teater, musik, poesi, skrivande, måleriet eller dans har kanske ett litet övertag där. Vare sig det är ett jobb eller på hobbynivå kan vi nog bearbeta ljus och mörker på ett annat sätt än de som "saknar" eller inte strävar efter uttrycksformer som hör konstarterna till.

Kan man sätta en stämpel på sig själv bara för att andra människor ska ha något att kunna referera till? Jag skulle i så fall utnämna mig till en ljusets krigare, jag vill kämpa mot mörka krafter som förstör människor, samhällen och ibland hela länder. Min röst faller på Ringens brödraskap istället för Sauron i Sagan Om Ringen, även om jag vet hur den historien slutar. Det är inte så att jag sitter och hoppas att allt ska gå åt skogen för Frodo. Varje liten seger för ljus skapar en liten må-bra känsla. Ett annat ljus i världen tycker jag att den kristna kyrkan är. Människor som representerar kyrkan har väl inte alltid varit goda representanter (lika lite som svenskarna för Sverige i Polen 1617-1629) men ofta, speciellt på senare tid, har många gjort upp med gammal skåpmat och verkligen velat förmedla vad kyrkan ska stå för. Hjälp åt de som behöver, materiellt, själsligt eller bara mellanmänskligt. Det ger mig en varm känsla också.


Ett försök att hitta ett alternativt Malmö. / A try to find an alternative Malmö.

Med tanke på den kyrkliga kopplingen kan det kännas konstigt att jag medvetet kliver in i det psuedomörker som genren skräck är. Det har under en längre tid funnits med som en bearbetnings-process. Just genren skräck erbjuder många möjligheter att processa teman som oftast annars är svårfångade. Speciellt Gamla Testamentet erbjuder ganska mörk läsning ibland med:

Sakarja 11:17: "Ve över den ovärdige herden som överger sin hjord. Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga. Må hans arm helt förtvina och hans öga helt förmörkas."

Det är en av Bibelns styrkor tycker jag, att den inte väjer för teman eller förskönar livet till den grad att ingen längre kan relatera till berättelserna i boken.

Som sagt, ibland räcker inte de talade orden till. Under en period av ca tre år så har rätt stora omvälvningar skett i min absoluta närhet, vilket har fått mig att ifrågasätta en del saker om mig själv och andra. Jag har känt att jag har haft svårt att hantera dem. Men idé efter idé kom fram i form av skräckteman - när jag började agera efter dem i skrift har det sakta blivit som en form av mental åderlåtning. Så jag tror att det här är rätt väg just nu. En av historierna är faktiskt i stort klar och väntar på att sändas in till förlag. Bilderna här är utkast på liknande bilder som jag har tänk inkludera till den första berättelsen. Den heter "Undersköna Skrin" och kanske platsar i kategorin nutidsfantasy. Vi får se om den håller publicering, jag tänker att bilder till texten (max 4) kan förhöja upplevelsen. Lite operfekt och snett.


Jag var en klippa och ett berg
Jag var en orubblig staty
Utan nyanser eller färg
Jag var av pansar och av bly

Jag var solid, jag var kompakt
Utan sprickor eller hål
Där var min styrka och min makt
Den sköljd av ensamhet och stål

Hade aldrig känt nån hunger
Hade aldrig känt nån törst
Stod oberörd när världen lever om och larmar

Men sen du kom, börjar det om
Finns ingenting att låtsas om
Som av ett slag, så faller jag, i dina armar

Ge mig din tro, ge mig ditt hopp
Men mer än nånting, ge mig dig
Ge mig ditt blod, ge mig din kropp
Vänd ditt ansikte mot mig
(Ur Loke Nybergs "Blasfemi")

English:


We are complex beings, us humans. Those who live in a self-proclaimed darkness will sooner or later be befallen by clouds with silver-lining and those who make a stand for the light may sometimes find themselves in a place where the sun is slowly entering behind clouds on undetermined time. For me both light and darkness is very much palable at the moment for different reasons. Strangely enough this uneven tug-of-war also functions as fuel for creativity. The grotesque and painful awakenings will have to co-exist with bright thoughts and the slightly childlish sensation of seeing a rainbow after the rain. Sometimes words are not enough. They simply aren't enough. We who have the creative outlet within theatre, music, poetry, writing, painting or dancing perhaps have an advantage there. Whether it's a job or on the hobby-level we might be able to work through light and darkness in a different way than those who "lack" or don't strive after forms of expressions that belongs to the arts.

Can you label yourself just out of convenience so that others can have some reference point to relate to? I would in that case label myself as a warrior of light, I want to fight the dark powers that destroy people, communities and sometimes entire countries. My vote falls on the Fellowship of the ring instead of Sauron in Lord of the rings, even though I know how the story ends. I'm not sitting hoping that things will go south for Frodo. Every small victory creates a feel-good moment. Another light in the world I view the Christian church. People who represent the church through time have not always been good representatives (as little as the Swedes did for Sweden in Poland 1617-1629), but often, especially recently, many have cleaned out their skeletons from the closet and really tried to convey what the church should stand for. Help to those in need, spiritually or just interpersonal. It gives me a warm feeling too.


Behöver mer bläck. / Needs more ink.

Considering the church-connection it may feel odd that I consciously enter into the psuedo-darkness that the genre horror is. It has been with me for quite some time now, as a process. The genre horror offers lots of possibilities to process themes that more often than not are elusive. Especially the Old Testament offers kind of a dark read sometimes:

Zacharaiah 11:17: Woe to the worthless sheperd who deserts his flock. May the sword strike his arm and his right eye! May his arm be completely withered, his right eye completely blinded!

That is one of the Bible's strenghts I think, that it doesn't shy away from themes or suger-coats life to the degree that no one longer can relate to the stories in the book.

As I said, some times words are not enough. During a period of three years rather big upheavals have occured in my absolute vicinity (figuratively speaking), which have had me re-evaluate a great many things about myself and others. I have also felt I have had trouble dealing with it. But idea after idea emerged in the form of horror-themes - when I begun acting on them in writing it has slowly become a form of mental depletion. So I think this is the right path for now. One of the stories is actually finished and awaits me sending it to publishers. The images here are some early drafts of images I have thought about including to my first story. It is called "Beautious casket" and perhaps is fit to include in the category urban fantasy. We'll see if it is good enough for publishing, I thought about images (maximum of four) can enheighten the reading-experience. A bit unperfected and crooked.



                                                                         I was a cliff and a rock
an unshakable statue,
with no shades of colour,
made of armour and of led.

I was solid, I was compact,
with no cracks or holes.
therein lied my strength and power
it washed by solitude and steel.

Had never felt hunger
Had never felt thirst
Stood untouched while the world crumbled.

But since you came, it all began.
No more pretend games.
As by a blow, I'm falling down into your arms.

Give me your faith, give me your hope.
But more than that, give me you.
Give me your blod, give me your body,
Turn your face towards me.
(From Loke Nyberg's "Blasphemy")

Lite på skoj, en 25 hund. / Just for fun, a 25 dog.

För några år sedan lärde mig en ung dam hur man kunde skapa en hund av en siffra. Inte alltför länge sedan tänkte jag upprepa manövern, men det blev ju bara fel. Hade jag fel siffra i huvudet? Jag var helt säker på att det var siffran 5 som var svaret. Hur jag än försökte så blev det bara konstigt eller till och med fult. Det fanns liksom inga bra platser på en siffra 5 att placera ut nos, ögon och annat.

 Var det inte 5? / Wasn't it 5?

Nja... liknar Brain från Kommisarie Gadget. / Nah... looks like Brain from Inspector Gadget.

Så för några veckor sedan lyckades jag träffa på damen igen och mina farhågor var befogade. Siffran 5 var fel men bara halvt fel. Rätt siffra skulle vara 25. Jag fick en snabb genomgång på plats och visst blev det skillnad.

 Ok. Rätt siffra. / Ok. Right number.

Bind samman. / Connect.

Tricket är att binda samman siffrorna. Basen på 2 och 5 bildar hundens haka. Bågen på 2 binds samman med basen för att skapa örat. Toppen av både 2 och 5 bildar en keps. Sedan får man placera nos och ögon själv. Det är en lite kul grej att kunna. Vill man krångla till det kan man göra som jag gjorde, och göra hunden till romersk legionär (eller varför inte kirurg?). Fantasin får flöda... lycka till.

Örat och keps. / Ear and cap.


English:


A couple of years ago a young lady taught me how to create a dog out of a number. Not too long ago I thought I would reprise the manuever, but it all became wrong. Did I have the wrong number in my head? I was quite sure it was the number 5. No matter how I tried I didn't get it right, even ugly. There were no good places on a number 5 to place nose, eyes and other things.

 Vad har vi här? / What do we have here?

En hund? / A dog?

So a few weeks back I managed to meet the lady again and all my fears were true. The number 5 was wrong but only half wrong. The correct number should be 25. I got a quick run-through on site and surely there was a differance.

 Nu kommer personligheten fram. / Here comes the personality.

Vi gör en till med historiskt handlag. / Let's make another with a historic touch.

The trick is to connect the numbers. The base on 2 and 5 make up the dog's chin. The arch on 2 is connected to the base of the number to create an ear. The top on both numbers creates a cap. Then you must place the nose and ears yourself. It is a fun thing to know how to do. If you want to make things a bit more difficult you can make your dog to become a Roman legionaire (or why not a surgeon?). Let imagination run wild... good luck.

Keps blir hjälm. / Cap becomes a helmet. 

Diveda et impera! / Söndra och härska! /Rule and conquer!

måndag 24 augusti 2015

Fjäderkampen! / The feather tussle!

Välkomna, tag plats framför scenen. Ridån går upp inom kort. Dramatisk inledning? Ja, lite kanske. Nu är det snart dags nämligen. Teater Oscar i Kävlinge kommer att ge sin årliga föreställning senare i höst. Efter ett sommaruppehåll är det dags igen för repetitioner, kreativa lösningar och till sist färdig föreställning.

En av skisserna som jag blev nöjd med.
/ One of the sketches I was satisfied with.

Hur ska man få till variation? / How to make variations?

Vid ett planeringsmöte i våras kom det upp detta med affisch till föreställningen. Inte en alltför oviktig detalj inför en pjäs. Affischen ska ju tala, förmedla något och även väcka intresse så att publiken hittar till föreställningen. Jag tog mig an uppgiften. När det stod klart ungefär vad pjäsen skulle handla om, en titel som höll och vad som kom fram under repetitionerna - började den ta form.


Oljefärg på svart duk. Då får man tänka lite bak och fram.
/ Oil-paintings on black canvas. Then you need to think a bit backward.

Ser bra ut... / Looking good...

Jag kände spontant att jag inte ville avslöja för mycket. En del affischer till pjäser och opera lämnar inte mycket åt fantasin. Kanske på gott och ont. I det här fallet ville jag att människor som ser den ska haja till och fundera. Att de verkligen ska undra vad som döljer sig bakom den obskyra bilden. I bästa fall fastnar det så pass att de inte har något val än att se föreställningen. Då är jobbet "betalt" på ett sätt. Nu är grunden klar, snart ska jag börja formge den till dess slutgiltiga format. Uppdatering hägrar i framtiden... ;-)

Ge akt på alla strukturer. / Mind all the structures.


English:

Welcome, take your seats in front of the stage. The curtain is about to come up shortly. Dramatic introduction? Well, yes, a tad maybe. Now is the time here. Theatre Oscar in Kävlinge will soon give its annual performance later this Fall. After a brief summer break it is time for rehearsals, creative solutions and finally an entire play.


Min äldsta dotter är en bra assistent. / My oldest daughter is a good assistant.

Jag tror bildspråket kan fungera bra till pjäsens tema.
/ I think the imagery will work well for the theme of the play.

During a planning meeting this Spring the talk came up with a poster for the play. Not a too unimportant detail in the prepping for a play. A poster is supposed to speak, convey something and even spark interest so the audience find their way to the play. I assumed the task at hand. When it became clear fairly what the play was about, a title that had bearing and what came out from rehearsals - it began to take shape.

Oljefärg torkar så galet långsamt. / Oil-paintings dry up so insanely slow.


Fjädrar som virvlar ner i scenljuset. Vad kan detta betyda? Hm...
/ Feathers swirling in the stage-light. What to make of this? Hm...

I spontaneously felt that I didn't want to give too much away. Some posters for plays or operas leave little for the imagination. Perhaps for good and bad. In this case I wanted for the people who saw it should stop in their tracks and wonder. That they really would ponder about what really lies behind the obscure painting. In best case scenario it will stick with them to the point when they have no other alternative than to see the play. Then the job is "paid" in a way. Now the foundation is finished, soon I will shape the poster to its final format. An update lurks in the future...  :-)



Det här är mycket nära slutresultatet. Vi får se hur den gör sig som affisch.
/ This is very close to the final result. Let's see how it makes as a poster.

tisdag 18 augusti 2015

På gränsen... / At the borderline...

Sedan 2010 har jag till och från hjälpt till i ett företag som en vän har, med att utföra intensiv-mätningar längs med gasledningar. Det innebär att se över korrosionsskyddet som finns runt ledningen. Jag är inte helt säker på hur allt hänger ihop, för att vara ärlig. Vad jag har förstått har gasledningar ett katodiskt skydd (ytbeläggning) som skyddar från att något stadium av korrosion ska få fäste. Och att de kollas med jämna mellanrum.

Ett instrument för att få in ledningens värden (hanteras av ledningsmätaren, inte mig!). 
/ An instrument to recieve the  from the line (handled by the measure-tracker, not me!). 

Allt startar med en startpunkt. Där kopplas instrument in till en stolpe. En flera kilometer lång metalltråd rullas ut allteftersom vi vandrar en sträcka, som ständigt har kontakt med kopplingen vid startpunkten. Mitt jobb är att finna var ledningen går. Vandra sex normala steg fram, finna ledningen med en ledningssökare (som ger utslag när jag inte är MITT på ledningen, men tystnar när jag är rätt på den.) Efter mig kommer min vän med en mätstav som körs ner i marken för att få ett värde. När det är klart är det dags för ytterligare sex steg...

Sträckorna kan variera från 750 meter upp till väl över 2 km. Gemensamt är att de alla tar lite tid när man går framåt sex steg i taget. Terrängen varierar också väldigt och påverkar hastigheten. Sankmark med kallt brunt vatten upp till vaderna, trevlig skogsmark täckt av ljung, kuperade kullar fulla med sten och trädrötter, åkermark, genom djurhagar och så vidare. Eller "favoriten" väggar av björksly - då man inte ser något utan måste känna sig för med fötterna.



Tallar! / Pines!

Den lilla detaljen i det hela är att när man väl når slutpunkten för sträckan, då ska tråden rullas in igen... tillbaka till startpunkten. Det görs med hjälp av ett vevhjul som man fäster i en sele på magen, sedan är det bara till att vandra på. Så en sträcka ska ses med dubbel längd. När man går t ex 750 meter så är det egentligen 1500 meter.


Hela vägen tillbaka igen... / All the way back again...

Så nu, 2015, så fick jag möjligheten att hjälpa till i min väns företag igen. Platsen var Smålandsstenar och eftersom det var en bra bit bort så hade min vän hyrt en liten stuga av ett par utanför orten. Den låg på deras tomt. Det var kul att återse Småland igen. Jag har ju rätt så fina minnen av landskapet, speciellt då områdena runt Nässjö, där jag bodde i 2 år i slutet av 1990-talet för den konstnärliga utbildningen som jag gick då. Jag minns hur likt Edsbyn det var på höglandet, det gjorde det lättare att inte drabbas av hemlängtan. Speciellt vintrarna. Nässjö och orten utanför där skolan låg fick tonvis med snö. När vi skulle "göra stan" i Jönköping om helgerna var det nästan inget, eller på sin höjd slask.


På gränsen mellan Halland & Jönköpings län. 
/ At the borderline of Halland's & Jönköping's province. 

Stugan var perfekt för två. Ett varsitt rum, fullt utrustat kök och badrum. Väldigt mysigt inrett och med utrymme så att det blev över. Jobbkläder blir ganska utsatta när det är väldigt varmt eller regnar. Det fanns en hall som hölls "neutral" och där saker fick torka till över natten. I tre veckor, bortsett från helger, så bodde vi två där när vi inte jobbade. Efter långa pass i den småländska vildmarken var det skönt att komma hem till stugan om kvällen, för mat, samtal, utflykter i youtube och välbehövlig sömn. Det blev inte sämre av att våra värdar spontant bjöd på fika och middag.

Efter någon vecka in på jobbet kom min vän med idén om ett framtida tackkort. Vore det inte skoj att kunna ge bort något som tack för att vi kunde få hyra stugan? Förslaget att göra en teckning av stugan föll sig ganska naturligt. Det blev ju som ett hem för oss. Sagt och gjort, kvällar ägnades delvis åt att försöka fånga den på papper (uppmuntrad av min väns försök att få Matz Bladhs och Tore Skogman att fungera som inspirationsmusik... det blev bättre musik sedan... Pink Floyd & Hanssen De Wolfe United, bland annat.). Efter ett misslyckat försök att använda tusch fick det till sist bli färgpennorna. Dem kan jag hantera i alla fall. Jag färglade dörren blå, men den var bara blå på insidan... faktiskt så var den helt kolsvart! En klassisk miss som lurar hjärnan. Men min vän letade upp en äldre bild på stugan han hade från förra gången han bodde där. Och dörren var då... BLÅ... på utsidan, i samma nyans som jag gjorde nu 2015. Skumt...



Det är viktigt att försöka få in känslan för detaljerna. 
/ It's important to get a feel for the details.

Björksly... hurra....  / Birch brushwood... yay....

Det tog ett par skisser innan jag blev nöjd. / After a couple of drafts I felt satisfied.

Besök på jobb. Du skall ej passera! / Visit at work. You shall not pass!

Ett grundläggande lager av färg. / A basic layer of colour.


På torsdagskvällen under den sista veckan (för den här gången) var vi bjudna på kvällsfika hos värdarna. Jag smugglade med mig teckningen, nu inramad med glas och grejor, samt ett fint tackkort som min vän hade knåpat ihop hemma. I slutet av kvällen kunde vi överlämna tavlan och tackkortet. Härliga tider! Det är en liten belöning i sig själv att se någon reagera positivt på något som man själv har gjort. Då har all möda varit värd. Nu hänger bilden säkert på en vägg någonstans hos dem utanför Smålandsstenar.



English:

Since 2010 I have helped out to and fro in a friend's company, with performing measurements along gaslines. It means oversseing the corrosion protection that exists around the actual pipeline. I'm not entirely sure how it all is connected, to be honest. To my understanding the pipelins has a cathodical protection (surface structure) that protects from that any stage of corrosion will take hold. And that they are controlled from time to time.



Det kan bli bra det här. / This can be good.

It all begins with a starting point. There all instruments are connected to a pole above the pipeline. A long metal-wire is then rolled out while we walk a distance, always in contact with the connection at the starting point. My job is to locate exatcly where the pipline is at. Walk six normal paces, locate the pipeline with a searching tool (that reacts when I'm not SPOT ON the pipeline, but falls silent when I find it.). After me my friend comes with a measuring staff that is run down in the ground to get a measurement. When that is finished it's time for yet six more paces...

The distances can vary greatly from 750 meters up to well over 2 km. What they have in common is that it takes quite some time when you are walking six paces at a time. The terrain can also vary and affects the speed. Marsh land with cold brown water up to your calves, pleasant forest land covered in heather, cropped hills full of rocks and roots, fields, through enclosed pastures and so on. Or the "favourite" walls of birch brushwood - when you can't see but have to feel your way with your feet.

Snart så... / Soon...

The small detail in it all is when you do reach the final point for the distance, then the wire is to be rolled back again... back to the starting point. It is made by placing the the wire on a winch which is operated manually - that is attached to a harness on your belly, then it is just to walk on. So a distance is always to be seen as double. For instance, a distance on 750 meters is really 1500 meters.


Det var väldigt varmt om dagarna. Utan hatt är man lurad.
/ The days were very warm. The joke is on you if  you don't wear a hat. 

So now, 2015, I had the opportunity to help out in my friend's company again. The spot this time was in Smålandstenar and since it was quite far away from home my friend had rented a cabin from a couple outside the community. It was located on their property. It was fun to revisit Småland province again. I have quite fond memories of the province, especially the areas around Nässjö, where I lived for 2 years in the end of the 1990's for the artistic course I then took. I remember how similar it was to Edsbyn at the highlands, it made it easier to repress homesickness. Especially the winters. Nässjö and the communities outside the town where the school was located got tons of snow. When we went down to "hit the town" in Jönköping during weekends there was hardly any, or slush at its most.

Kvällen sänker sig i skogen. / Evening is falling in the forest.

The cabin was perfect for two. Our own rooms, fully equipped kitchen and bathroom. Very rustic decorations and also space enough left. Workwear are easily exposed by warmth and rain. The hallway was held "neutral" and things were left there to dry up over night. For three weeks, apart from weekends, us two were living there while not working. After long shifts in the Smålandish wilderness it felt good to return home to the cabin at night, for food, conversations, escapism in youtube and some well needed sleep. It didn't become worse by the fact that our hosts spontaneously treated us to coffee/tea and biscuits and dinner.

A week or so into the job my friend came up with the idea to create a thank-you card. Wouldn't it be fun to give away something as a thank you for us being able to rent the cabin? The proposition to make a sketch of the cabin only came naturally. It became a home for us. So it was settled, evenings were partly devoted to capturing the cabin on paper (encouraged by my friend's tries to get Matz Bladhs and Tore Skogman to function as inspirational music.... better music ensued later...Pink Floyd and Hansson De Wolfe United, among others.). After a failed attempt to use ink I ended up using only colouring pens. At least them I can handle. I coloured the door blue, but it turned out that it was only blue on the inside....actually it was pitch black! A classical fail that tricks the brain. But my friend looked up an older picture of the cabin that he took the last time he was renting the cabin. And then the door was...BLUE on the outside, in the same nuance as I did now in 2015. Weird...


Då går vi. / Let's go. 

Besök på jobb. Nyfiken häst. / Visit at work. Curious horse.

Trana i rörelse. / Crane in motion.

Inte mycket kvar på rullen. Då har vi gått långt.
/ Not much left on the spool. Then we have walked far.

Stugan i Smålandsstenar. / The cabin in Smålandstenar.


On Thursday night during the last week (for this time) we were invited for evening fika at the host couple. I smuggled the drawing with me, now framed in glass and the works, along with a nice thank you card made by my friend. At the end of the night we could deliver the drawing and card. Good times! It is a reward in itself to see someone react positively on something that you have made by yourself. Then it has been all worth it. Now the drawing is surely hanging somewhere on a wall outside Smålandsstenar.