tisdag 16 juni 2015

Livstecken / Signs of life

Ukin ir grannest? (Mats Westerling)

Summer sai ie ruäs,
oðrer tyttş lilja.          
Smoraisbljomm ir naug
grannero endǫ,
men grannest ir
inndşindier.
Eð wet fel an,
so ar sitt työlotuppur,
I snjuäm um wårwittern.

Vilken är vackrast? (Mats Westerling)

Några säger en ros,
andra tycker lilja.
Linnea är nog
ännu vackrare,
men ingen av dem
är allra vackrast.
Det vet väl den,
som har sett mosippor,
i snön om vårvintern.

För någon vecka sedan fick jag syn på en artikel som nästan var som ett svar på ett inlägg jag gjorde tidigare. Jag blev lite glad för initiativet att i Älvdalen ha förskoleverksamhet på älvdalska.

Jag ska kolla upp hur det gick då artikeln är 2 år gammal. Men om det är sant är det en perfekt representant för konceptet "Vi gillar olika", som Sverige vurmar så mycket för (åtminstone i vissa fall).


English:

Ukin ir grannest? (Mats Westerling)

Summer sai ie ruäs,
oðrer tyttş lilja.          
Smoraisbljomm ir naug
grannero endǫ,
men grannest ir
inndşindier.
Eð wet fel an,
so ar sitt työlotuppur,
I snjuäm um wårwittern.

Which is more beautiful (Mats Westerling)

Some say a rose,
others think the lillies.
Twinflower might be even
more beautiful,
but none of them are
the most beautiful.
That is known to the one
who has seen spring pasque flowers
in the snow during Spring-Winter.

A week or so ago I spotted an article which in itself almost came as a response to an entry I made earlier. I was a bit excited for the initiative in Äldalen (Elfdalia) to have a pre-school in Elfdalian.

I will do a double-check for the outcome since the article is 2 years old. But if it is true it's a perfect representative for the concept "We like different", which Sweden often rave about (at least in some cases).

http://www.dt.se/allmant/dalarna/forskola-pa-alvdalska-kan-starta-nasta-ar




måndag 15 juni 2015

Umgängets mode / The fashion of interaction.

Att umgås är nåt som människor har gjort i alla tider, formerna för detta har varierat stort genom historien. Exempelvis i antika Egypten brukade man träffas för att spela brädspelet Senet eller brottas. Man kan säga att det var rätt så homogent. Ett annat nedslag, i medeltiden, fann människor umgås runt en av många skördefestivaler (många var tillägnade ett helgon) eller utomhusaktiviteter såsom bågskytte. Spolar man fram till mitten av 1800-talet spelade man ofta schack eller engagerade sig med något hantverk medan man umgicks & samtalade om världsläget.

Det som nedslagen från historien har genensamt är att människorna hade samma referensram i den tid de levde i. Jag tog upp detta lite kort i mitt examensarbete också, före den globala medieexplosionen umgicks människor på ett helt annat sätt än precis den 14 juni 2015...och bortom. Det fanns ett underlag för gemensamma refrenser. De flesta såg samma tv-serier och fick till exempel nyheter från ungefär samma källor. Därför hade de flesta således naturliga samtalsämnen kring ämnen när de träffades.

För människor träffades på riktigt. Man ringde med fast telefon för att bestämma tid & plats. Man tog sig tiden för att faktiskt uppmärksamma personen framför sig. Inte så många distraherande moment.

Sen hände något! @ började ta över mer och mer, gjorde människor till individualister mer än någonsin förut. Nu fanns hela världen inom räckhåll och gjorde de flesta väldigt nischade. Som det är nu väljer vi olika typer av böcker, fritidsintressen, tv-serier - rekommenderar dem till höger & vänster men delar sällan dessa i realtid med andra. En annan trend är sociala mediers anonymitet; att sköta livets kontakter bakom en skärm. En sorts tillflykt utan ansvar. I värsta fall får mobiltelefoner alltför stor roll (gör en observerande studie på ett tåg, café eller liknande nästa gång), då sociala medier konstant ska uppdateras. Jag har sett det på nära håll, folk i konversation men med ögonen mest fästa på en skärm.

Frågan är om balansen har rubbats så pass att det blivit mestadels negativt? Aldrig förut har möjligheterna och valen varit så stora men samtidigt gjort umgänget så litet. Har individualismen blivit för stor? Vad tycker du?






lördag 6 juni 2015

Japansk teckningsstil. / Japanese cartoon style.

Idag är det svenska nationaldagen. Fortfarande en rätt anonym företeelse, men förhoppningsvis något som kan bli en folkfest i framtiden. Vi har ju varit väldigt förskonade från yttre hot under en lång tid, inget har fått oss svenskar att kollektivt resa oss upp i nödvärn för att försvara vår nation eller stå enade mot orättvisor från främmande makt. Därför tror jag att vi i hemlighet sneglar på länder som Norge, USA, Indien & Polen t ex, som VET vad ett eget land är värt och har det kollektiva arvet i minnet.

Det är nationaldag. Det betyder slutet på terminen också i skolvärlden. Så nästa vecka blir de sista skälvande dagarna. Det är mycket slapptid med lite mer ovanliga uppgifter planerade från min sida.

Jag tjuvstartade i förra veckan med en uppgift med manga-tema. Min uppgift gick ut på att hitta på en egen mangahistoria och skapa en sida; skriva ihop en bakgrund, utveckla den för två karaktärer, plocka ut en möjlig scen, sedan skapa en historieordning på ca 2-5 bilder.

Men jag tog mig an den iallafall. Jag är definitivt ingen expert på den här stilen, men kände att det vore skoj att testa, i all oseriöshet.

Så den korta versionen av handlingen är om en pojke som heter Dennis. Ovetande är han ödesbestämd att bli en i skaran av beskyddare som vaktar urgamla artefakter från att hamna i orätta händer. Dennis upptäcker krafter och blir Superfoot, med ben nummer ett kan ta sig fram fort, med ben nummer två är han en hejare på kampsport, En skum typ som heter Akatora vill äga alla artefakter och blir ärkefiende till Dennis. I en möjlig scen har jag valt när Akatora snor åt sig Molnens Harpa. Det var väldigt kul att fundera ut, kanske jag ska försöka hitta någon bra mangaskapare att titta på grundstoryn?

Ett kul första försök med manga. / A fun first try with manga.

English:

Today is the Swedish national day. Still a rather anynomous occasion, but hopefully something that has the potential to become a feast of the people in the future. We have been fortunatly spared from outer threats for a long time, nothing has forced us to rise as a collective to defend our nation or unified against unjustice from foreign powers. Because of that I think we glance in secret and in admiration at countries such as Norway, USA, India & Poland for instance, that KNOW what a country of their own is worth and has the collective heritage in their memory.

It's national day. It also marks the end of the term in the world of school. So next week has the last trembling days. It is much soft-time with a range of a bit more unusual assignments planned from my part.

I pulled a fast-starter last week with an assignment with a manga-theme. My assignment is about the making of your own manga-story and create a strip; write a backstory, develop it specifically for two characters, pick out a possible scene, then write a story-board with about 2-5 images. 

But I accepted the challenge for myself anyway. I am definately not an expert in this field, but felt it fun to try, in all its non-seriousness. The student had all in check, as well as some helpful tips from the net.

So the short version of the synopsis is that it's about a boy named Dennis. Unbeknownst to him he is destined to be among a group of protectors that guards ancient artifact from getting in the wrong hands. Dennis discovers that he has powers and becomes Superfoot, with leg number one enables him to speed his way around, leg number two makes him a master at martial arts. A dodgy fellow named Akatora want to own all the artifacts for himself and becomes the nemesis to Dennis. In a possible scene I've chosen when Akatora has claimed the Harp of the Clouds. It was fun to envision this story, perhaps I will try to find some manga-creator have a look at my story?