torsdag 31 december 2015

Nytt år - ut med det gamla, in med det nya... / New Year - out with the old, in with the new.

Bokslut med 2015. Bra och dåliga saker. Du har säkert saker som du är väldigt tacksam för, livet har fått ny luft under vingarna. Det kan du ta med in i det nya året. De dåliga sakerna vill bara beröva dig det liv som du vill ha. Du har säkert saker som du behöver "kasta bort" för att göra plats för de bra sakerna. Sällan har jag hört en sång som är så aggressivt ärlig och hoppfull i sin råhet som "Sick of it" av Skillet.

Vad du än behöver göra för att "lämna bort" det du är trött på och som kletar fast vid ditt liv, så kan det vara värt det. Gå in i nya året med ny syn på livet. Sången kan också fungera som en nationalsång för orättvisor i din omgivning eller världsläget. Dra ur det svarta, rena sinnet och fungera bättre som en människa.

Gott nytt år!


English:

Annual accounts with 2015. Good and bad things. Surely you have things that you are very grateful for, life has got new air under its wings. That is something to bring into the new year. The bad things only want to rob you of the life you need and want. You have things you need to "throw away", no doubt, to make room for the good things. Rarely I've heard a song so aggressively honest and hopeful in all its rawness as "Sick of it" by Skillet.

Whatever you need to "leave away" that which you are sick of and that sticks to your life, it can be worth it. Enter the new year with a new view on life. The song can also function as a hymn against the injustices in your surrounding or the world. Pull out the dark, cleanse your mind and function better as a person.

Happy New Year!






måndag 28 december 2015

I en galax långt, långt borta... / In a galaxy far, far away...

Detta kan man också använda instrument till.
/ Instruments can be used for this as well.


Det var 1983 då det begav sig och min vilda västern-skadade far tog sig an uppdraget att följa med mig för att se biovisningen av "Jedins Återkomst.". Kanske en smärre chock för någon som gillar John Wayne och Errol Flynn. Jag mindes tydligt känslan av besvikelse 1980 när jag fick veta av min storebror att "Rymdimperiet Slår Tillbaka" gick en kväll, och vetskapen om att jag var för liten var lite väl jobbig. Men 1983 var det annat. Det var ren filmmagi, inte bara det - utan leken som tillhörde utanför filmerna hade redan tagit tag i form av små actionfigurer. Så detta var ju en redig bekräftelse och cementering av det universum som jag så smått redan hade tagit till mig. Efter den här upplevelsen på bio fastnade fenomenet Stjärnornas Krig och har ännu inte försvunnit. Intresset har tagit lite andra vägar än när man var liten, men det är fortfarande något speciellt.

Heja! / Yay!

Så stod det klart att det kommer en sjunde film i serien, som utspelar sig några årtionden efter "Jedins Återkomst". Helt naturligt blir man ju nyfiken, men också smått avvaktande. Disney köper upp Lucasfilm (som också skrotar ett lovande spel - 1313 - efter uppköpet). Men det inledande tvivlet byttes senare ut mot förväntan när det stod klart att J.J. Abrahms skulle regissera, George Lucas inte var inblandad och att många av den ursprungliga seriens skådespelare skulle återkomma till sina roller.

En bit in på 2015 annonserar Disney att mycket av det som kallas för det Utökade universum inte längre är "kanon". Vad innebär nu det? U.u. är bakgrundshistorier till diverse karaktärer och händelser som kan synas i filmerna men här får en mer fullständig genomgång eller förklaring i bokform. Det sträcker sig alltifrån några tusen år före händelserna i "Det Mörka Hotet", samt några hundratals år efter "Jedins Återkomst"och allt däremellan. En mängd ganska omvälvande saker har hänt i dessa böcker och många fans har noga följt utvecklingar och sidohistorier. En av mina favoritserier av dessa är "Den Nya Jedi-orden". Mycket dramatik och spänning! Men nu ska det alltså nystartas utav bara den, och det har retat upp folk enormt - att dessa historier nu ska få en ny kategori; Star Wars Legender. Och alltså inte längre räknas till den röda tråd som filmerna är tänkta att vara. Jag tänker; "det är bara film!" - hur bra dessa än är så finns det faktiskt andra saker man kan/bör bli mer ursinnig på. Men det är jag det. :-)

Hursomhelst. Nu den 18:e december var det alltså dags. Jag hade jobbat under dagen i Halland och var så uppspelt att jag nästan inte kände av tröttheten på riktigt i bilen på väg hem. Biljetten var förbokad och klar. Så det var bara in i duschen i fem minuter, byta kläder och greppa biljetten från dess plats bakom kylskåpets magnet och rulla ner i centrum. De har gjort om vår biograf i Landskrona, till en modern biosalong med 3D-utrustning. Snygg och stilren design. Jag fick en plats på rad 4 och ett tag trodde jag att hela staden redan hade sett filmen. För vi var ca tio-tolv personer en lång stund. Sedan, PANG! Så blev det fullsatt.

Vi har en trevlig liten biograf här i staden. / We have a nice little cinema here in town.

Till dig som ännu inte har sett den och vill det ska jag inte avslöja detaljer. Men det har skett lite förändringar. Mycket drar åt det ursprungliga hållet i utförande men med rejäl förbättring i teknik. Det känns mindre "plastigt" på något sätt. "Klonerna Anfaller" kändes väldigt konstgjord, pratig och plastig tyckte jag. Här är det mer direkt på, smart dialog, grym action och färgstarka karaktärer. Man krigar inte heller så graciöst som i filmerna om Anakins väg till ondska.

Människor kommer att ha väldiga åsikter om den här filmen. Jag personligen gillade den, den har alla de här klassiska drag som en film från detta universum ska ha; spänning, action, lite romantik och lite "blå" stunder. Den bör upplevas på bio... i näst bästa fall i ett hemmabiosystem.

Detta är det bästa sedan "Rymdimperiet Slår Tillbaka". Se den...!



English:

Den här killen är fantastisk. / This guy is fantastic.

It was in 1983 back in the day and my Western-damaged father embraced the task of tagging along with me to watch the cinema screening of "Return Of The Jedi". Perhaps a minor schock for someone who fancy watching John Wayne and Errol Flynn. I clearly remembered the feeling of disappointment 1980 when I was informed by my older brother that "Empire Strikes Back" was at the cinema one evening, and the self-awareness that I myself was to small to attend was quite hard. But 1983 it was a different ball-game. It was sheer movie magic, not only that - but the play outside the actual movies had already got a hold in the shape of small action figures. So this was a clear confirmation of the universe that I step by step had taken to heart. After this experience at the cinema the phenomenon Star Wars stuck and is yet to disappear anytime soon. The interest has taken different routes than when you are a kid, but it's still something special.


Jag var nära att försöka hitta detaljer för provspelningen. Men jag hittade inget.
/ I was so close to trying to find info about the open audition for the movie. But I didn't find right info.

So it was clear that a seventh film was due in the series, taking place some odd decades after the events in "Return Of The Jedi". Naturally I got curious, but also a bit wary. Disney bought Lucasfilm (which also cancels a promising game - 1313 - after being bought out). But initial doubts was later replaced by expectation when it was clear that J.J. Abrahms would direct, George Lucas wouldn't be involved and that many of the original cast members would reprise their roles.

Some time into 2015 Disney announced that a lot of which is called the Expanded universe no longer is considered "canon". Now what does that mean? E.U. are backstories for a number of characters and events that might pass by in the films but here get a more full explanation as a book. It stretches  from a couple of thousand years before the events in "The Phantom Menace", as well as a couple of hundreds of years after the events in "Return Of The Jedi" and all there in between. A great number of things have happened in these books and many die-hard fans have carefully monitored developments and side stories. One of my personal favourites were the "New Jedi Order" series. Lots of drama and excitement! But as of now it will all be re-booted to the max, and that has upset the fanboys-choir - that these stories now will end up in a category of their own; Star Wars Legends. And as of such no longer be counted to the red thread the films are meant to be. I'm thinking; "they are movies!" - how good they might be there are other things you could/should be furious about. But hey, that's just me. :-) 

Anyhoo. Now on the 18th of December it was time. I had been working in Halland during the day and was super-excited to the point of not noticing the fatigue state I was in during the car-ride back home. The ticket was pre-booked and ready. So a five minute shower, change of wardrobe and take a firm hold of the ticket behind the fridge-magnet and roll into town. They have rebuilt our cinema in Landskrona, to a modern cinemahouse with 3D capabilities. Nice and classy design. I got a place at row 4 and for a while it seemed as if the entire city had already seen the film. Because we were about ten-twelve people for quite a while. Then, BANG! And it was packed.

Lite 3D / Some 3D.

To you who have not yet seen it and want to I will not deliver serious spoilers. But there have been some changes. Much is more like the original approach in style and presentation but with a huge improvement in the technical aspect. It felt less "plastic" in some way. "Attack Of The Clones" felt quite artificial, windbag syndrome and plastic in my opinion. Here it is more like full on, clever dialogue, fierce action and some great characters. You don't fight as gracefully as in the movies about Anakin's path to the dark side.

People will have varied opinions about this film. I personally liked it, it has all the classic ingredients a film about this universe should have; excitement, action, a bit of romance and some "blue" moments. It is best fit to watch at the cinema... next best option would be a home theatre.

This is the best since "Empire Strikes Back". Go and see it...!

lördag 26 december 2015

Dr Who som bakad konst. / Dr Who as a baking art.


Så fort som signaturmelodin går igång så sätts fantasin i rörelse. Originalmelodin till brittiska tv-serien Dr Who, skriven av Ron Grainer 1963, har hängt med i alla år (med lite variation) sedan dess och igenkänningsfaktorn är hög bland de som beundrar serien.

Vad är då Dr Who? För all oinvigda kan det summeras; serien handlar om en tidsherre från planeten Gallirfrey, en tidsresande humanoid rymdvarelse som i sitt rymdskepp Tardis reser mellan tid och rum och upplever galna äventyr. Serien är väldigt brittisk och har blivit väldigt populär, inte minst sedan nystarten 2005-nutid. Detta är en av mina favoritserier genom tiderna. Jag har sakta börjat titta på äldre säsonger av serien också. En av mina topp fem på listan över serier man inte kan vara utan.

Därför tänkte jag för några veckor sedan, att ett pepparkakshus i form av en Tardis vore helt fantastiskt! Så, hur går man tillväga då? Det behövs ju färger - en tardis är blå, svart och vit. Färgad kristyr? Hm... tur för mig så har jag kontakter. I dessa ekologiska, rättvisemärkta och naturliga mat-tidevarv så ligger Strössel & Annat i framkant, med en serie färger som heter Trucolor. Den är till skillnad från "vanliga" färger fri från konstgjorda ämnen och är alltså ett bättre alternativ för kroppen!

English:

As soon as the theme-song comes on, so does the imagination. The original theme for the British tv-series Dr Who, written by Ron Grainer 1963, has been hanging in all these years (with a little variation) since then and the recognition factor is high among fans.

What then is Dr Who? For all non-fans it can best be summed up; as a series about a time-lord from the planet Gallifrey, a time-travelling humanoid alien that in his spaceship Tardis, travels through time and space and experience wild adventures. The series is very British and has become very popular, not least since the re-start 2005-present. It's one of my favourite series of all times. I have slowly started to back-track older seasons too. So, one of my top five series I cannot be without.

For that reason I thought, a couple of weeks ago, that a ginger-bread house in the shape of a Tardis would be totally fantastic! So how to get things going then? You need colours - a tardis is blue, black and white. Coloured frosting? Hm...lucky me I have connections. In these eco, fairtrade and natural foods times the company Strössel & Annat lies ahead many other companies, with a series of colours called Trucolor. On the contrary to others on the market these are free from artificial substances and thus a better alternative for the body!

Steg 1:

Ordna med kristyr. Först tänkte jag att jag hellre ville köpa färdigt. Detta är första gången jag testar "på riktigt", alltså desto mer spännande om man försöker lära sig själv. Grundrecept som jag hittade var:

  • 2 ägg som du bara använder äggvitan från.
  • 3 dl florsocker
  • 1 matsked med ättiksprit.


Konstig bild...men, ja, ni fattar vad jag använde.
/ Strange picture... but, well, you get what I used.

Långsam hastighet och lite tålamod.
/ Slow pace and some patience.

Blanda allt i en bunke tills det blir lite tjockt men inte helt stelt. Jag använde en elvisp! Det får inte heller rinna. Häll över i en skål med hjälp av sked eller annat.


English:

Step 1:

Making the frosting. First I thought I'd buy a finished product. This is the first time I do this "for real" so it might be exciting to teach yourself from the baiscs. The baisc recipie I found was as follows:


  • 2 eggs that you only use the whites from.
  • 3 dl icing sugar.
  • 1 tablespoon vinegar essence.
Mix it all in a bowl until it thickens but not stiffens. I used an electric handmixer! It shouldn't become too runny either. Place the frosting in a bowl with the help of a spoon or something. 





Steg 2:


 Verktyg som de flesta har hemma. / Tools found in almost every home.

Mäta och skissa. / Measure and sketch.

Delarna. En Tardis i pepparkaksform har ett stort tak, ett litet topptak, fyra skyltar, fyra väggar och en botten att ställa allt på. Jag mätte upp tre mallar på ett grovt kartongpapper som jag sedan fick skära ut. Nu vet inte jag vad som skulle ha varit bäst, eftersom det här är mitt första Tardishus. Men det kom två olika tips; att antingen kavla ut degen, grädda den och sedan skära ut delarna innan degen blev för hård. Eller, som jag gjorde, att skära ut delarna först och grädda dem senare.

English:

Step 2.

The parts. A Tardis in gingerbread-form consist of a big roof, a smaller toproof, four signs, four walls and a bottom for everything to stand on. I took measure on three templates on a thicker cardboard paper that I later cut shapes from. Now I don't know which is best, since this is my first Tardis house in the making. But I got two suggestions; either I could tuck the dough, bake it in the oven and then cut out the parts. Or, as I did, cut the parts out first and then bake them.

 Glöm inte att lägga något emellan kartongen och bordet när du skär.
/ Don't forget to place something between the cardboard and table while cutting.

Jämna till kanterna. / Trim the edges.

Tre mallar (mina händer är snygga som skuggor).
/ Three templates (my hands are pretty as shadows).

Steg 3.

Pepparkaka! Jag var lat och köpte faktiskt deg. Egentligen ska man baka den själv men eftersom jag är en nybörjare så känner jag att det var ok. Tipset här var att köra delarna i ugnen på 175 grader i ca 6-7 minuter.

English:

Step 3.

Gingerbread! I was lazy and actually bought the dough. Preferrably you should make it yourself but since I'm a beginner I felt I could be excused. The tip here was to bake the parts at 175 degrees Celsius for about 6-7 minutes.


 Att skapa med deg, annorlunda "målarduk".
To create with dough, different "canvas".

Skära. / Cutting.

Lägg delarna på bakplåtspapper.
/ Put the parts on parchment paper.

Lite ojämnt - men det blir nog bra. En till plåt behövs.
/ A bit uneven - but it might turn out ok. Another baking plate is needed.


Steg 4.

Ner med kristyren i spritspåsen. Klipp upp kanten på den, men bara ett litet hål. Försegla låset och när man väl hittar greppet så är det bara att köra igång. Ett tips jag fick från de på Strössel & Annat var att göra en ram med färgen i kanten (så att den inte rinner över när man fyller på). Det är gott att ha lite kontroll.

Platta till degen ganska väl. / Flatten the dough quite well.

Gör lite pepparkaksfint i fönstren nu. Eftersom det är pepparkakshus vi talar om och skapar, så MÅSTE det inte vara helt perfekt (om man nu inte gillar det perfekta). Jag kan tycka att den lite ojämna, slitna känslan passar sådana hus.

Texta på skylten. Inte helt enkelt. Men nyckeln här är total koncentration. Nu var det ju så att jag hade ett hus i åtanke som var mer i stil med Rosanna Pansinos skapelse, men jag sabbade till det lite med att färga kristyren i år. Så jag får öva upp mig och återkomma nästa år med bättre kunskaper.

Dessa verktyg köpes med fördel hos Strössel & Annat. /
These tools can be bought at Strössel & Annat.

Limma får du göra med smält socker i en stekpanna. Jag använde en sked för att försöka skrapa på kanterna. Men jag ser i efterhand att det hade varit lättare med att doppa kanterna i sockret. Man slipper få varmt socker på armar och händer också. Bättre bakupplevelse kanske? :-)



English:

Step 4

Put the icing in the decorating bag. Cut up the edge, but just a small hole. Seal the lock and when you find the grip to hold the bag you are ready to go. A tip I got from those at Strössel & Annat was to make a frame around the edges (so the icing won't swell over the edges). It's good to be in control.




Now make som gingerbread cosy in the windows. Since we are talking about and creating gingerbread houses, it doesn't HAVE to be entirely perfect (unless, that is, if you are a fan of perfect). I can appreciate the slightly tattered, rough feel that goes with the territory with houses like these.

Place the text on the signs. Not entirely easy. The key here is total concentration. Now, I had a different house in mind more in the style of Rosanna Pasnio's creation, but I kind of screwed things up with the colouring of the icing this year. So I need to sharpen my skill and come back strong next year instead.

Svårare än det ser ut. / Harder than it looks.

To glue this together you can melt sugar in a frying-pan. I used a spoon to scrape sugar on the edges. But in retrospect I can see I would rather have dipped the edges in question directly in the sugar. You refrain from getting melted sugar on your arms and hands too. A better baking experience perhaps? :-)

Rent baktekniskt var det en utmaning för mig. Synd på färgerna, men det blev "något" ändå.
/ Technically as far as baking, this was a challenge for me, but at least it became "something".

God Jul! / Merry Christmas!

torsdag 24 december 2015

Jul kan vara kul hos Tomten. / Christmas can be fun at Santa's place.

Vid sidan av ett berg har Tomten sin boning. / On the side of a mountain Santa has his dwelling.



God jul! Nu är det julafton en stund till. Det är riktigt härliga tider runt jul tycker jag. Om jag var diktator skulle det vara jul hela december! Tänk bara på stämningen - dofterna och musiken. Allt är en bra blandning av de mesta saker som är trevliga. Gemenskap, möta människor och ge det lilla extra leendet till någon helt okänd.

Tomtens verkstad. / Santa's workshop.

För mig väller det även fram trevliga, kanske ännu mer nostalgiska minnen nuförtiden, från tiden då jag faktiskt hjälpte Tomten. Det allra mesta är faktiskt hemligstämplat, men den handräckning jag kunde ge Tomten har jag väldigt goda minnen från. Nu har mycket julmust runnit under bron och den plats och "status" jag hade då har säkert övertagits av någon annan. Men minnen är som vin och goda minnen blir bara bättre med åren, det kan ingen ta ifrån en.

Jonglering var visst svårt. / Juggling proved to be quite the challenge.

Det låter som ett reklamjippo kanske, men ifall du vill ha en genuin svensk/nordisk upplevelse med återklang från forna tiders jular och fantasi borde du ta dig till Tomteland utanför Mora. Kanske som besökare, men har du riktigt tur kanske du kan hjälpa Tomten med något? :-)

Tack Tomten för att du gör det möjligt att få använda fantasin i en kärv tid. God Jul!


English:

Merry Christmas! Now it is Christmas Eve a while longer. I think it these are good times. If I was a dictator it would be Christmas all through December! Just imagine the mood - smells and music. Everything is a good mix of most things nice. Fellowship, meeting people and to give that extra smile to a complete stranger.

Sömntuta. / Sleepy head.

For me memories also swell, perhaps more nostalgic memories nowadays, from the time when I actually helped Santa. Most of it is really classified, but the help I provided for Santa have left rather good memories with me. Now quite a lot of Christmas root beer has run under the bridge and the place and "status" I then enjoyed have more likely been overtaken by someone else. But memories are like wine and good wines get better with years, that no one can take away from you.


Här var det troll. / Here be trolls.


It perhaps sounds like a lame ballyhoo, but if you want a genuine Swedish/Nordic experience with resonance from Christmas past and imagination you should take a trip to Santaworld outside Mora. Perhaps as a visitor, but if you are really lucky you might be able to help Santa with something? :-)

Thank you Santa for making it possible to use your imagination in a harsh time. Merry Christmas!

måndag 21 december 2015

Ett steg närmare färdigställande. / One step further completion.

Jag visste inte att det skulle ta så här väldigt lång tid med att bli klar. Men nu ser det ut som att det snart äntligen blir klart. För några veckor sedan fick jag ju uppdraget att skapa tre bilder åt ett snart nystartat företag här i Landskrona. Igår söndag fick jag äran att överlämna en mapp med bilderna i till beställaren. Processen är snart över, jag är nöjd och det verkar som om företaget också var det. Alla vinner!

 Hur ska man börja nu igen? / Now, how to start again?

Olika idéer utifrån temat bakom bilderna.
/ Different ideas from the theme behind the images.

Resan dit har varit full av färg. Ordvits. Utmaningen här var tiden. Till skillnad från det jag gör åt mig själv så kände jag att jag behövde avsätta tid rejält för att nå dit jag ville i fråga om färg. Derwents pennor behöver både tid och omsorg för att det ska bli riktigt bra. Jag hade inte så stor koll på hur företaget ville ha sina bilder. Jo, på ett sätt var det rätt klart. Men ändå - hur pass "snygga" skulle de vara? Man kan göra helt fantastiska skiftningar med dessa pennor men om det ska bli av så kräver det tid. Ett par lager på lager och försiktigt handlag.

 Olika karaktärer. / Different characters.


Kopian. / The copy.

Det var kluvet redan från början. Tiden. Eftersom våra barn är hemma och inte i skola än så länge så går ju massa tid åt att underhålla dem. När de till sist går till sängs så hade man nästan använt upp det bästa av sig själv i form av vaken tid. Trött, javisst! Men då fick jag försöka få till bilderna. Det fanns ju också ett par dagar då jag spenderade på vårt vackra bibliotek för att i lugn och ro under dagtid arbeta med bilderna. Kvällarna var ändå min "arbetstid". Inom kort stod det klart att jag faktiskt siktade på att få färgerna riktigt bra. Riktigt bra betyder alltså lägsta växeln.

Spela kort på havet kanske inte var en så bra idé ändå?
/ Playing cards on the ocean might not have been such a good idea after all? 

Tanken för en bild blev godkänd. / This concept art was approved.

Min beställare och jag höll kontinuerlig kontakt och så växte bilderna fram. Det är ett måste att ha återkoppling medan arbetet fortskrider. Tänk om man annars gör något man själv tycker är fantastiskt för att sedan få veta att man är helt fel ute. Lite jobbigt. Inte så i det här fallet! :-) Det är också skönt att få bekräftelse på att man är på rätt stig.

 Skisserna skulle sedan renritas. / The sketches should later drawn to a finished stage.

Alla streck ritas en gång till. / All lines are drawn again.

Tankarna bakom bilderna var ganska djupa och behandlar gruppdynamik. Det hela går säkert till klarhet när företaget sparkar igång och jag vet inte om jag ska eller får säga mer om det. Det ger sig väl. Nu ska bara företagets typsnitt och logo färdigställas.



English:

I didn't quite knew that it would take this long time to be finished. But as of now it seems like it finally gets done and finished. A couple of weeks ago I was given the assignment to create three images for an up-and-coming company here in Landskrona. Yesterday, Sunday, I had the honour to deliver a paper folder with the images to the comissioner. The process is soon over for this time, I am satisfied and it seems like the company was that too. A win-win situation!


Nu är det dags för färgläggning! / Now it's time for colouring!




Bara första färglagret. Lite färglöst... / First layer of colour. A bit colourless...

The journey there has been full of colour. Pun intended. The challenge this time was time. In contrast to what I make for myself I felt this time the need to put aside a whole lot of time to reach my goal in terms of colouring. The Derwent pens need both time and care for it to turn out really good. I didn't keep track on how the company wanted their images. Well, in one way of course. But still - how much "grandeour" should be put into them? You can create really good shades with these pens but in order for that to happen it takes time. A couple of layers and a careful hand.


 Man får vara noga. En del linjer kan lätt glömmas bort. 
/ You will have to be thourough. Some lines are easily forgotten.


Snart. / Soon.


It was double-edged right from the beginning. Time. Since our children are at home and not yet in the school-system plenty of time goes to keeping them happy. When the finally hit the sack at night you have almost spent the best version of your wake self. Tired, of course! But then was when I got the time to work on these images. There were also times an odd day or so when I got to spend at our beautiful library to work there in peace and quiet. The evenings were still my "working hours". Shortly I came to the conclusion that I apparently aimed to get the colours really nice. Really nice meant the low gear.


Mycket tid. Men såklart värt det. / Lots of time. But of course worth it.




Bild ett: Kasta loss. / Image one: Cast off.

My comissioner and I were constantly in contact and so the images emerged. You really need to have feedback as the work progress. What if you go ahead of yourself and creates something that you yourself seem as fab only to learn later that you are way off course. Kind of an ordeal. But not in this case! :-) It's also nice to recieve confirmation that you are on the right path.


Bild två: På havet. / Image two: On the ocean. 

Bild tre: Slutdestinationen. / Image three: Final destination.


The thoughts behind the images were rather profound and deals with group-dynamics. It all comes to clarity while the company kickstarts for real and I am not sure if I am allowed to speak more about it. It all reveals itself I guess. Now I only need to complete the company logo.

söndag 20 december 2015

Teknikens under. Läskig julklapp till beskådan. / Wonderful technology. Scary Christmas present to inspect.

Malmös stadsvapen, lite slitet. / Malmö city crest, a bit tattered.

Det är alltid en risk när man lämnar ifrån sig något "konstnärligt" till massorna. Visst är det väl så att det kan finnas de som totalt inte kan med det som presenteras. Men det är en risk man får ta. Alla musikalbum som släpps tilltalar ju inte alla heller, men för någon kan det vara högsta vinsten.

Jag har knåpat och skrivit om denna novell under en lång tid. En idé kom också om att lägga till bilder i tusch, för att förhöja läsningen. Sedan blev problemet att få ut den i den form som jag ville. När bilderna var klara ville jag såklart ha dem med. Jag jobbade länge med dem i stugan i Smålandsstenar i somras, min chef/vän hejade på och kom med synpunkter som i efterhand har visat sig vara klockrena. I de flesta format som har funnits att lägga ut novellen har det inte funnits möjlighet att ta med bilderna. Inga förlag har sökt efter noveller heller. Några har nu läst den och gett sitt gillande, så jag tänkte att novellen nu ska få pröva sina vingar...

Men så kom jag över tjänsten issu av olika anledningar. Där kunde man lägga upp text och bild lättare. Många tidningar använder tjänsten. Så på issu kan man nu läsa "Undersköna skrin" i sin helhet. Min läskiga julklapp till alla läsare. Jag har fler noveller på gång - de flesta ligger i det här skumma gränslandet fantasi/sci-fi. Detta är det första steget att visa upp texter offentligt. Förvarning utfärdas för lite ovårdat språk i novellen!


http://issuu.com/firepath/docs/undersk__na_skrin


English:

It's always a risk when you share something "artistic" to the masses. Surely there are always those who don't appreciate what is shared. But that is a risk you will have to take. All music albums released can't appeal to everyone but for some it might be the jackpot.

I have been re-writing this novel during quite some time. An idea emerged to also include images in ink, to enhance the reading. Then the problem was to get it out in the form I really wanted. When the images were finished I of course wanted to include them as well. I worked long with them in the cabin in Smålandsstenar this summer, my boss/friend encouraged with points of views that later proved to be spot on. In most formats that I found to share this novel there was no possibility to include the images. No publishing companies have been searching for novels either. Some have now read it and approved, so I thought that the novel is safe to try its wings...

But then I came across the service issu for different reasons. There you could put up text and images far more easier. Many magazines are using this service. So on issu you can now read "Beauteous casket" in its entirety (only in Swedish for now.). My scary Christmas present to all my readers. I have a couple of more novels up-and-coming - most of them lies in the fringe borderlands of fantasy/sci-fi. This is the first step to show texts in the public sphere. A crude language warning should be issued in advance for this novel!


http://issuu.com/firepath/docs/undersk__na_skrin


X

torsdag 17 december 2015

Ordens vilja över sinnet (stamning). / The words will over the mind (stuttering).

Vi har nog alla något speciellt som vi tampas med, antingen i form av fobier (min yngre bror t ex, är rädd för clowner och troll!) eller annat som ger ännu mer verkningar i vardagslivet. I mitt fall är det mestadels stamning (även om höjder också kan vara ett problem). Alltså är jag en av den 1% i världen (ca 67 miljoner 2015) som delar detta. Det har varit lite till och från med det men jag kan minnas att jag har tampats med det sedan innan högstadiet i varierande grad. Under livet har det tidvis varit minst sagt frustrerande. Jag undrar ibland vad för olika chanser som har gått förlorade i form av jobb, vänskapsrelationer och andra möjligheter på grund av detta.

Dr. Joseph Sheehan skapade på 1970-talet en "karta" över fenomenet i form av ett isberg. Det mesta av ett isberg syns ju inte. Den största massan är dold under ytan. Detsamma gäller stamning, det är det yttre som märks av omgivningen medans det inre går de flesta förbi. Därför kan människor som stammar utåt sett upplevas som ointressanta, tråkiga eller att fritt talande människor går in med den känslan att "den här konversationen kommer inte så långt".

Mitt stammande är inte så gravt som en del andra, men ändå har det hänt att jag t ex vet vad jag velat säga men med vetskapen om att det kan komma ut "fel", valt en "kortare väg" för att få sagt det jag tänkte. Nackdelen med det är att det färgrika språk som är tänkt blir ibland reducerat till ca 75% i talad version. Hur känns det när "det" kommer? Som en obehaglig berg-och-dalbana känsla i magen fast du har fast mark under fötterna, lite som att hålla andan också när orden låser sig. Colin Firth i "The King's Speech" fångade det bra. På tal om Colin, följdaktiglen också teater - så brukar inte stammandet visa sig när jag vare sig spelar teater eller sjunger. Jag tror det är ganska vanligt.

Ett minst sagt negativt scenario kan vara att man sitter vid ett bord i en folksamling. En bekant sätter sig framför eller bredvid dig. Sorlet omkring kan göra en osäker, men man vill så gärna hålla konversationen flytande. Dessvärre så styr rädslan över att det kan komma att låsa sig att en fraktion av det man vill säga kommer fram. Även om det inte skulle låsa sig. När det väl gör det så fungerar det som en varning till nästa gång man befinner sig i liknande situation. Fritt talande människor kan misstolka tystnad (när stammare laddar för att få ihop en fungerande mening) eller fåordighet (kampen för att hålla språket flytande) som ointresse. Ibland när samma bekant lämnar bordet på grund av det "bekräftar" det tanken att det bästa hade varit att ha varit tyst.

Med det sagt så fungerar livet bra ändå. Viljan att kommunicera med ord måste vinna.

Kända stammande människor är till exempel James Earl Jones, Winston Churchill & Marilyn Monroe. De har väl varit rätt framgångsrika ändå.  :-)

English:

Coming soon...

lördag 12 december 2015

Det som kliar lite skevt. / The small skewed itching.

Det smakar lite beskt... kanske lite elakt till och med. En långsamt mognande bitterhet som liksom väntar på nästa steg. Det är som om man vill skaka av sig eländet. Men det är nog inte så lätt att önska bort saker. Trots att jag vet att det finns minst fyra personer i min närhet som alltid skulle ställa upp ifall det verkligen gällde finns det smolk i historien som jag fortfarande behöver ta itu med, eller åtminstone bearbeta.

Nära årets slut så kommer oundvikligen tankestormar angående forna jular och vad dessa år bar med sig av vita och svarta moln. I grunden är jag nog en social människa men kanske inte så kallat extrovert nog för att hålla kvar personer. Många blir skuggor och låtsas som att allt är ok. En av mina äldsta vänner hade ändå värdigheten att officiellt avsluta kontakten. Trist men ändå schysst. Oenighet fördunklar också, speciellt när det är långvarigt.

Till och från finner man musik eller sånger som blir som filmmusiken till livet. Ett bra exempel för de vita molnens dagar är på sistone t ex Pharell Williams "Happy". För de mörka molnens dagar fann jag denna akustiska version av rockbandet SKILLETs "Sick of it". Den är lite hoppfull också - så det är ingen neråtsång i den bemärkelsen. När man blir led på allt så kanske man borde lyfta sina händer mot Honom som finns bortom alla människor?

English:

It tastes a a little acrid... perhaps mean even. A slow ripening bitterness that sort of is waiting for the next step. It is like you want to shake the misery from your shoulders. But it isn't as easy to whish things away. Despite the fact that I know there are at least four people in my surrounding that would always pitch in to help when it really mattered there is mote in history that I still need to deal with, or at least process.

Near the year's end thoughts run wild inevitably.concerning Christmas pasts and what those years brought with them of white and black clouds. Basically I am a social person but maybe not so called extrovert enough to keep people. Many transform into shadows and pretend everything is ok. One of my oldest friends did have the decorum to officially terminate our relationship. Sad but still fair. Discords also clouds life, especially when it's prolonged.

Now and then you find music or songs that turn into the soundtrack of your life. A good example for the days of white clouds of late was for instance Pharell Williams' "Happy". For the days of the black clouds I stumbled upon this acoustic version of the rock band SKILLET's "Sick of it". It's kind of hopeful too - so not a downer-song in that sense. When you get sick of it perhaps you should raise your hands towards Him that is beyond all people?



måndag 30 november 2015

Det första illustrationsjobbet... alltså, JOBBET! / The first illustration job.... that is, the JOB!

Jag har fått mitt första illustrationsjobb. Alltså, som ett jobb på kontrakt. Tidigare har jag "ställt upp" och hjälpt till här och där med pensel eller penna när folk har velat haft något i bildform. Men nu är det alltså på riktigt, med avtal, tidsramar och inte minst arvode. Det känns spännande! Jag får kanske avslöja mer när projektet lämnar mig som färdiga bilder till beställaren. Så jag får nog sluta knappa på tangentbordet nu och jobba vidare! Det är tre bilder som ska göras, samt ett typsnitt för företaget.

Spelare. / Gamblers. 



English:

I've got my first illustration comission. That is, a comissioned job with a contract. Before I have "come forward" and helped out here and there with brush and pen whenever people have wanted something concerning imagery. But now it's for real, with business agreement, deadlines and not least a fee. It feels exciting! I may give away a little more later on once the project leaves me as finished images and ends up in the comissioner's hands. So I ought to stop typing this keyboard and do some more with it! Three images are to be made, and also a logotype for the company.



Iväg på havet. / Away on the ocean.

torsdag 26 november 2015

Medan jag ser på. / While I'm watching.

Medan jag ser på (2015).

Det är det första du berör när du vaknar,
när dagen väcker dig från din dröm.
Ger dig det du känner dig saknar,
jag ser på - i hjärtat vemodig och öm.

Tiden utanför stör er och er relation,
enbart ljudet som kallar till fokus,
finns som den enda enande situation,
jag ser på - rökridå i stil med hokus pokus.

På den obestämda resan framåt,
en bilfärd i baksätets trygga fasad.
Ni ler mot varandra i gemensamt försåt,
jag ser på - en tystnadens spirande serenad.

Du smeker och gör din romans driftduglig,
dina ögons glitter återspeglas till glädje.
Din beröring gör alltjämt relationen foglig,
jag ser på - er dans med dus av livsglädje.

Det är det sista du berör innan du somnar,
jag sörjer dig med auktoriserad stil.
Vänder mig in i natten och långsamt domnar,
jag ser på - när du laddar din mobil till
en procentsats som är fertil.


English:

While I'm watching. (2015).

It is the first thing you touch when you wake up,
when the day wakes you from your dream.
Gives you what your heart has in lockup,
I'm watching - my heart blue and in scream.

The ruckus world outside disturbs you and your relation,
merely the sound which calls to focus,
is the one and only unifying situation,
I'm watching - smoke-screen in the vein of hocus pocus.

The undetermined journey onward,
a car-ride in the back-seat facade of security.
You smile at each other in common reward,
I'm watching - the silent serenade of an enemy.

You caress and make your romance capable,
in the glitter of your eyes sparks of joy.
Your touch maintains the relation satiable,
I'm watching - your dance as a decoy.

It is the last thing you touch just before bed,
I mourn you with authorized style.
Turni into the night as it slowly embed,
I'm watching - when you charge your phone
to a precentage which is fertile.

Vem regerar Firepath Art? / Who rules over Firepath Art?

Nu har jag passerat över 150 inlägg för den här bloggen (!). Det är på tiden att jag presenterar mig lite närmare för den anonyma skara följare som tittar till här på Firepath Art till och från. Ni får följa med "bakom kulisserna", om man säger så.

Allt startade egentligen 2011. Jag ville på något sätt dela det jag håller på med med omvärlden. Om man syns, så finns man. Så är det i dagsläget. Det var inte många som visste att jag faktiskt målade innan bloggen kom upp. Det är också ett sätt att knyta kontakter, ifall någon gillar det som de ser. Tanken på att samla allt som jag pysslar med på ett och samma ställe var också något bra. Så några personer i min omgivning tyckte jag skulle försöka mig på att skapa en blogg. Det visade sig vara en god idé. I de allra flesta fall i åtminstone. Man blir ju mer offentlig än tidigare och ett par personer kanske inte gillar saker som framträder här. Det kanske tillhör paketet? Men det är gjort och genom att se statistiken så är det tydligt att det finns människor som tittar in på bloggen till och från.


Lite kort presentation.

Jag som driver den här bloggen heter Christian Eldstig. Efternamnet på engelska har blivit en del av bloggens namn. Först efteråt fick jag reda på att det fanns andra företeelser som också hette firepath (ett gammalt Stjärnornas Krig spel, tilläggsfiler till olika datorprogram och olika andliga visdomsord från ursprungsbefolkningar.). Förhoppningsvis är det inte så att människor har sökt på firepath i hopp om att finna det som jag räknade upp tidigare och av misstag funnit min blogg, men chansen är ju kanske rätt stor.

Jag är född och uppvuxen i Hälsingland men bor nu i Skåne med min fru och barn. Utbildad lärare i främst historia och religion men med drama/teater som sidoämne. Konstarterna är något som jag verkligen har passion för.

Ridå upp! Välkommen till teatern!

Det här är ett intresse som har följt med länge. Mitt första minne kommer från en "produktion" av Rödluvan och Vargen när jag gick på lekis (något som idag kanske kallas för nollan). Jag spelade vargen då. En del av barndomens lek är ju på sätt och vis teater på något sätt. Förställningen att vara någon annan är rätt naturlig för barn i dess strävan efter att bygga ihop sin personlighet. Testa sinnesstämningar och roller. Också att se karaktärer i barnfilmer och sedan ikläda sig själv den rollen men skapa nya äventyr.

När jag tänker efter undrar jag om jag helt "växte upp" på ett sätt - många av barndomens kamrater växte till sig och skaffade en integritet, som kanske inte alltid låter den lekande sidan titta fram. Jag kanske kan beskriva mig själv som homo ludens; "den lekande människan", som holländske Johan Huizinga beskrev i sin bok med samma namn. Man vet om när man träffar likasinnade men på samma sätt blir det lätt lika obekvämt när man träffar människor där leken har förlorat sin plats. Inte för den skull att det är en fråga om regression till barndomen, mer som att man har tappat bort möjligheten att ta fram den sidan. Må det kanske ha varit förväntningar, samhälleliga normer eller kanske prestige i andras ögon. Eller att framstå som "fånig" i andras ögon? Ibland har det misstolkats av människor och skapat ett "obehag" från andras sida och dessvärre har andra ibland valt att avsluta den vänskapliga relationen. Jag har sett det hända andra och också varit måltavlan.

Ett sant Allahelgonafoto. / A true Halloween photo.

Att bo på en liten ort i Hälsingland erbjöd väldigt litet utlopp för detta intresse. Det var inte förrän jag fick en chans att hjälpa Tomten utanför Mora mellan 2000-2005 som jag fick en chans att blomma ut i samspel med andra fantastiska... eh... knytt. En vidareutveckling på det blev det när vi flyttade till Skåne, två föreställningar med Teaterfolket (2006-2007) inne i Malmö, ett par kortare grejer, såsom gestaltning på LitteraLund 2007 och mindre statistjobb i Ystad bland annat (och såg/träffade Kenneth Branagh & Malcolm Tierney).



Jag läste också en dramapedagog-utbildning genom Malmö Högskola, fantastiska saker. Dessvärre har jag inte gått vidare med det. Lite Aragonkomplex, att vara förutbestämd att bli något större än vad man för tillfället är men inte agera efter det. Jag vet jag borde göra något med det men är lite för harig tror jag. Jobbigt konflikträdd kanske? Sedan var det inte förrän 2012 som jag kom med i teatersammanhang igen. Senast i år (2015) spelade Teater Oscar en pjäs där jag både hade roll och gjorde affischen. Vi får se vad som väntar i framtiden. Att skriva dramatiska texter och regissera vore enormt kul också.


Slå an ett ackord...


Musik är väldigt kul att både lyssna till och spela själv. Det sistnämnda är jag väl sisådär på. Jag menar, vanliga ackord till gitarr och piano fixar jag rätt ok. Men jag har nog inte spelat med andra så mycket. Det var väl ett försök för ca 20 år sedan, då jag och två andra försökte oss på ett rockband. Jag mullrade lite på basen då i Edsbyn och de övriga medlemmarna bodde i Alunda respektive Uppsala. Vi höll på i två år och träffades också bara två gånger för att repa samma låt. Det blev inget med det och basen såldes till en man som ville imponera på en tjej som senare blev hans fru. Senaste gången jag spelade mer regelbundet var när jag och min fru var lovsångsledare för en hemgrupp i kyrkan Ad Fontes. Det var väl närmare tio år sedan.

!


Språkets tjusning.


För en del var skolans språklektioner (kanske svenska inkluderat?) bara en pina. Engelska introducerades någon gång i mellanstadiet och på högstadiet utökades den på min tid med antingen franska, spanska eller tyska. Jag valde tyska och det gick bra ett tag. Jag fascinerades tidigt av hur man kunde spåra och jämföra ord och det följde med även om man kanske tappade bort, i synnerhet tyskan. Idag kan jag förstå lättare tyska texter och talad dialog men talar enbart tyska i presens och då med enorma kunskapsluckor i grammatik och ordförråd.

Lite blandat. / Miscellaneous.

Spola fram tiden lite, så började jag intressera mig för mina nordiska grannar i början av 2000-talet. Också minoritetsspråken älvdalska och överkalixmål. Det har varit en jaktens tjusning att hitta fackböcker, litteratur, romaner och ordböcker på norska, färöiska, isländska, danska och finska (med svensk hjälptext). Nu har jag nog för många böcker! Här är det ju ett direkt språkligt släktskap och därför blev det ganska mycket lättare att ta till sig än tyska. I många år har jag kämpat med att försöka lära mig isländska på egen hand men det har gått sådär. Jag ska också försöka finna en Bibel på språket. Drömmen lever vidare. Danska har jag lärt mig lite grand och det visade sig användbart, speciellt under min resa till Färöarna 2003. Danska ord med norskt uttal gick bra, men även norska (jag kan endast lite bokmål, fast jag tror nynorsk på många sätt står färöiska närmast.)

En del texter är väldigt spännande (vänstra boken).
/ Some texts are really exciting (left book).

På senare tid har jag också snöat in mig på kymriska. Jag väntar spänt på att kursen ska kläckas på sidan Duolingo. För närvarande är jag kanske 1% flytande i språket, men det ska det bli ändring på. Det skulle kännas kul att kunna ett så pass udda språk. I andra fall så är chansen större att människor kan spanska eller franska till exempel. Inte så lätt att tala eller skriva i "kod" då, om talare lyssnar eller tjuvkikar på dina anteckningar, recept eller vad det nu må vara.

De eviga färgerna.

Något som är konstant och alltid återkommande är att skissa, måla och jobba med färg. Jag har rätt klara minnen av det från tidig barndom. På ett liknande sätt som med teater så försvann inte lusten till skapande när jag växte upp. När man tittar på barns utveckling så ritar och leker ALLA barn men inte alla behåller det senare i livet. I själva bildämnet i skolan var jag väl rätt medelmåttig. Under något år plus minus månader fick jag hjälp av en engelsman att "tänka" i former men han rökte för mycket Gula Blend att jag snart hoppade av. Förfärlig stank.

En första skiss till julkort. / A first sketch for a Christmas card idea.

I slutet av 1990-talet hamnade jag på Viebäcks Folkhögskola (vila i frid) och fick där tillräckliga utmaningar och också kunnandet med olika tekniker. Efter det har det faktiskt varit konstant. På gränsen till skumt. Jag brukar ha med mig ett litet skissblock och titt som tätt så kommer det idéer, teman, känslor och annat obskyrt som jag skriver eller skissar ned. Det är inte alltid så att det är en "färdig" bild. Det kan vara en bit av en framtida bild som får mogna och kanske sammanföras med andra element och bilder innan jag känner, att NU kan detta bli en målning.

Affisch. / Poster.

Ett roligt minne med måleriet är när jag står utanför Alnarpsborgen utanför Lomma och målar av träd i en vacker bokskog medan frun har lektioner med sina landskapsingenjörs-kurskamrater. Jag står där och målar rätt länge. Efter en stund kommer det en äldre dam fram (dagisfröken) med en liten kille. Han ville veta ifall jag kan röra mina fötter, han trodde jag var fastvuxen i marken då hans förskoleklass betraktade mig på håll. Haha! Man blir rätt inne i det man gör. Ibland när jag kommer igång på kvällen så kan jag förvånat kolla på klockan och se att den är efter 01.30 på natten.

Det känns extra kul att kunna dela med mig av Eldstigens konst på internet också. Vi får se vart allt detta leder. I bästa fall mer chans till utställning?

English:




"... för att flugor är tuffa.". / "...because bow-ties are cool.".

Now I have passed over 150 entries for this blog (!). It's about time I do a closer presentation of myself for the anonymous crowd of followers who stop by here at Firepath Art from time to time. You get to go "behind the scenes", so to speak.

It all started in 2011 really. I somehow wanted to share what I'm doing with the outside world. If you are visiblem, then you exist. That's the way things are now. There were not too many I knew that knew I was painting before this blog went live. It's also a way to tie connections with people, who might like what they see. The thought to gather all that I am doing in one place turned out to be a good idea. Some people in my surrounding thought I should try creating a blog. A good idea. In most cases anyway. You go public in another way than before and some people might not like what they find here. Perhaps that's part of the package? But it's done and looking the statistics it's clear that people check the blog from time to time.

Short presentation.

Me who is in charge of the blog is Christian Eldstig. The last name means Firepath and has become a part of the name of the blog. It wasn't until afterwards that I realized other things also named firepath (an old Star Wars game, add-on files for different CPU software and different spiritual words of wisdom from indeginous people.). Hopefully people are not first hand searching for firepath in order to find those of which I just listed and by mistake ended up on the blog, but the chance is pretty big perhaps.

I'm born and raised in Helsingia but now live in Scania with wife and kids. Educated as a teacher in foremost history and religion but with drama/theatre as a supplement subject. The arts are something that I have a passion for.

Curtain! Welcome to the theatre!

This is an interest that has followed me for a long time. My first vivid memory comes from a "production" of  "The Little Red Riding Hood" from pre-school days. I was cast as the wolf then. Some of the childhood games are theatre in some ways. The preset of being someone else comes quite natural for children in their effort to build their own personality. Try moods and characters/roles. Also to for example watch characters in cartoons and then attain that role for themselves but create their own adventures.

When I come to think of it I do wonder if I never "grew up" in a way - many childhood friends grew and locked themselvs in an integrity that may not allow for the playful side to shine through. Perhaps I can describe myself a bit like homo ludens; "the playful human", as the Dutch Johan Huizinga described in his book by the same name. You can usually tell when you meet like-minded but in the same way the opposite is true and unconvenient when you meet people where the playful nature has lost its place. Not by any means am I talking about a regression back to childhood, but more like some have lost their ability to use that side of themselves. May it be expectations, soceitys norms or perhaps prestige in other people's eyes. Or the fear of looking "foolish" in the eyes of others? Sometimes it has been misinterpreted by others and created "uneasiness" from their side and sad to say they choose to end friendship relationships. I have seen it happen to others and also been on the recieving end. 

Temafoto för en framtida kortfilm. Läskiga saker.
  / Production photo-shoot for a future short-film. Scary stuff.

Living in a small village in Helsingia offered very little to nurture this interest. It wasn't until I got a chance to help out Father Christmas outside More between 2000-2005 that I got a chance to blossom in interaction with other... ehm... critters. A natural progression came when we moved to Scania, two performances with Teaterfolket (2006-2007) in Malmö, a pair of shorter things, such as dramatatizon of texts at LitteraLund 2007 and minor extras gigs in Ystad among other things (and saw/met Kenneth Branagh & Malcolm Tierney).


Men, hejsan... / Well, hello there...

I also studied educational drama through Malmö University, fantastic things. Unfortunately I have not proceeded with that. A bit of an Aragorn complex, to be destined for more things than are up for grabs right now but not acting on it. I know I should do something with it but am too chicken at the moment. Scared of conflicts perhaps? Then it wasn't until 2012 that I did something associated with drama again. Of late this year (2015) Theatre Oscar put up a play where I both had a role and created the poster. We'll see what the future holds. To write drama and direct would be crazy fun too.


Strike a chord...

Music is very fun both to listen to and play yourself. I'm rather mediocre at the latter. I mean, usual chords for guitar and piano I can master fairly ok. But I haven't played with others that much. There was a try about 20 years ago, when I and two others tried to form a rock band. I slapped the bass in Edsbyn while the others lived in Alunda and Uppsala respectively. We were at it for two years and met also only two times to rehearse the same song. It ammounted to nothing and the bass was sold to a guy wanting to impress a woman who later became his wife. The last time I played anything regurlarly was when my wife and I acted as worship-leaders for a house group in the church Ad Fontes. That was closer to ten years ago.

Trumma med härlig "medeltida" ton. / Drum with a nice "medieval" sound.


The allurment of languages.

For some people the language lessons in schools were a plight. English was introduced somewhere in middle school in Sweden and during upper school it was expanded in my days to also include either French, Spanish or German. I chose German and for a while it was ok too. Early on I was fascinated by being able to trace and compare words and that continued to follow even if lost other things, particularly German. Today I can understand easier German texts and spoken dialogue but only speak it in present tense and then also with huge knowledge gaps in both vocabulary and grammar.


Det här är bara ett par böcker ur språksamlingen. 
/ These are just a few books from the language collection.

Fast forward time and I begun interest myself in my Nordic neighbours in the beginning of the 2000's. Also minority languages such as Elfdalcarlian and Bondska. It has been a thrill of the hunt to find non-fiction books, litterature, novels and dictionaries in Norwegian, Faroese, Icelandic, Danish and Finnish (with Swedish side-notes). Now I have too many books! Here there is also a direct linguistic kinship and as such was easier to understand than German. For many years I have tried to teach myself Icelandic with little success. I will also try to find a Bible in that language. The dream lives on. Danish I have learned a little bit and it has proved to be useful, especially during my trip to the Faroe Islands in 2003. Danish words with Norwegian pronounciation went fine there, as well as Norwegian (I only know a little of the Norwegian Bokmål, although I believe the Norwegian Nynorsk is closer related to Faroese.).


Det är lite utmaning att läsa roman på ett grannspråk, men efter en bit in i texten vänjer man sig lite.
/ It's a challenge to read a novel in a neighbouring language, but after a while you get a bit used to it.

Of late I have geeked out for Welsh. I am eagerly awaiting the course will be hatched at the Duolingo site. At the present I might be 1 % fluent in the language, but that is about to change. It would feel cool to know such an unusual language. In other case the chance is bigger that people know Spanish of French, for example. Not too easy to speak or write in "code" then, if speakers are eaves-dropping or peeking at your notes, recipies or what not.

The eternal colours.

Something that is always consistent and constant is to sketch, paint and work with colours. I have quite vivid memories of that from early childhood. In a similar way as with theatre the desire for creating things didn't go away when I was growing up. When you look at children's development ALL kids draw and play but not everyone keeps those aspects as adults. At school I was mediocre at best at the art class. During a year plus minus months I got private help lessons by an Englishman to "think" in shapes but he smoked too much Yellow Blend that I soon dropped out. Terrible stench.


Alltid i en skiss-fas. / Always in a sketching phase.


At the end of the 1990's I ended up at Viebäck's Folk High School (rest in peace) and there got enough challenges and know-how with different techniques. After that it has been constant. On the verge of weird. I usally carry with me a sketching pad and ever so often ideas, feelings, themes and other obscure things that I pen down. It's not always that the image is "done". It can be bits and pieces of a future image that is left to ripen and perhaps needs to be put together with other elements and images before I feel, that NOW this can become a painting.


En bild från i somras. / A photo from this Summer.

A fun memory with painting is when I stand outside Alnarpsborgen outside Lomma and depicting trees in a beautiful beech forest while the Mrs. has classes with her landscape-engineering buddies. I stand there for quite some time, painting. After a while a kindergarten teacher walks up to me with a little guy. He wants to know if I can lift my feet, he thought I was grown fast to the ground since I never lifted them. He and his pre-school group had observed me for quite some time at a distance. Haha! You enter the zone when you paint. Sometimes when I get going at the evening I can be surprised to look at the clock to see it's well after 01.30 in the morning.

It feels extra fun to be able to share Firepath art on the web. We'll see where it all leads. In best case scenario more chance for exhibition?