måndag 31 mars 2014

Stilla födelsedag med chans på konst. / Quiet birthday with a chance for art.




Idag är det födelsedag, min födelsedag. Allra helst skulle jag velat haft en riktig vän-fest som Bilbo hade på sin etthundraelfte födelsedag - med dekorerade träd, musik, sång, fyrverkerier och ett gäng vänner som roade sig kungligt. Eller varför inte som ett av mina favoritverk av Rodney Matthews; "På en sagoberättares kväll". Öppen eld i spisen, mat på bordet och ett stop Guiness, medan man lyssnar på muntliga historier. Men det mesta pekar på att det idag blir en väldigt stilla födelsedag. Det blir väl lite så när man blir äldre, samt inte kanske har så mycket vänner som Bilbo. Det kan väl bli bra ändå, såklart. Finns det tårta är det fantastiskt.

Idag ska jag också på provspelning för den uppkommande performance konstprojekt av den finländska konstnären Henna Riika Halonen. Jag har aldrig varit registrerad på den svenska statistsidan statist.se men jag gjorde det häromveckan och fick positivt svar på det första jobbet jag sökte. Det har aldrig hänt med de otaliga lärartjänster jag har sökt. Performance konst är mycket speciellt och jag vet inte ifall jag passar i rollen än. Men jag ska på provspelningen ändå, bara det är en nyttig erfarenhet.

English:

Today is a birthday, my birthday. Most of all I'd like a proper friend-party, like Bilbo had on his onehundred and eleventh birthday - with decorated trees, music, singing, fireworks and a bunch of friends who enjoyed themselves royally. Or why not like one of my favourite works by Rodney Matthews; "On a storyteller's night". Open fireplace, food on the table and a pint of Guiness, while listening to oral tales. But most things suggest that today will be a quiet birthday. I guess that happens as you get older, as well as not having tons of friends like Bilbo. It can turn out nicely anyways, of course. If there is cake it is splendid.

Today I have also an audition for the upcoming performance art project by the Finnish artist Henna Riika Halonen. I have never registered on the Swedish extras page statist.se before but I did last week and got a positive response on the first job I applied for. That has never happened with the countless teaching jobs I've applied for. Performance art is very special and I don't know if I'm right for the part. But I am going to the audition anyway, that alone is a good experience.


onsdag 26 mars 2014

Danmark!




Så var det dags för danska! Jag gjorde knappt några trevande försök (även ifall jag var intresserad) förrän 2002, då jag befann mig i en ganska stor samnordisk miljö. Mycket av undervisningen på den skolan jag befann mig på vid den tidpunkten skedde på danska utöver svenska.

Det som slog mig först var att i text är danska inte alls omöjligt att förstå och läsa för en svensk om man verkligen vill. Det är talad danska som kan ge utmaningar. För det första att höra och få en förståelse, men sedan att själv försöka sig på uttal är en utmaning. Men när den tröskeln är gjord så kan det berika.

För mig är danska charmigt. Jag blir glad när jag hör det på tågen eller på gatan. Vissa ord har blivit lite som favoritord på det språket. Det som fascinerar med de nordiska språken är att vi i våra länder har många ord som liknar varandra, också ord som vi själva inte har i språket men när vi hör andra nordiska språks användning av det, så förstår vi andemeningen. Danska och svenska hör till den östnordiska språkgruppen, medan norska, färöiska och isländska har utvecklats till den västliga språkgruppen. Brytningen skedde omkring 800-talet och framåt. Innan dess hade vi mer eller mindre gemensamt fornnordiskt tungomål.

Även om danska och svenska är väldigt lika så är skillnaderna också gigantiska. Speciellt uttal är annorlunda. Det danska språket har till exempel många olika a-ljud att hålla ordning på. Jag skulle betrakta mig som hobby-dansk. Eftersom jag inte kan det helt flytande så hörs det ju tydligt att jag inte är dansk. Men det har uppskattats när jag har rest eller jobbat i Danmark. Nu var det länge sedan jag var i Danmark... kanske det är dags för en liten tur snart?

English:

And so it was time for Danish! I hardly made any serious attempts (though I had an interest in it) before 2002, when I found myself in a rather large pan-Nordic environment. Much of the teaching at the school that I was in at the time was held in Danish apart from Swedish.

What struck me first was that in writing, Danish isn't very hard to understand or read if you really want to as a Swede. It is spoken Danish that can give you a hard time. Firstly to hear it and getting an understanding, but then to try to actually pronounce it yourself is quite the challenge. But once that threshold has been overcome it can enrich you.

To me, Danish is charming. I often find myself smile whenever I hear it on the streets or on the trains. Some words have also become sort of favourite words in that language. What is fascinating with Nordic languages is that we in our different countries have words that remind us of words in our own language. Words that we don't use but when we hear them we get the spiritual meaning, so to speak. Danish and Swedish belong to the east-Nordic branch wheras Norwegian, Faroese and Icelandic fall into the west-Nordic branch. The breech and future development begun around the 700th century. Before that we had pretty much the same old norse language.

Even though Swedish and Danish are similar in many ways, there are huge differances. Especially the pronounciation. For instance, the Danish language contains lots of different a-sounds to keep track on. I would consider myself as hobby-Danish. Since I don't speak it fluently it soon becomes evident that I'm not Danish. But it has been a source of appreciation sometimes whenever I have worked and travelled in Denmark. Now it's been quite a while since I was in Denmark... perhaps it's time for a small trip soon?


lördag 8 mars 2014

Författarfotografi och fantastisk litteratur. / Writer photography and fantastic litterature.

En av de många saker jag gillar är att läsa. Det är en förmån att få sätta sig in i en historia som får svepa iväg en till andra platser, "möta" nya människor eller varelser och använda fantasin. Extra kul blir det ifall en bok påverkar en så mycket att när man inte läser, så går tankarna till händelser i boken i fråga. Vad kommer hon att säga när hon får reda på hemligheten? Fick han jobbet efter anställningsintervjun? Tänk om de visste att deras inneboende faktiskt hade alvblod i ådrorna? Hur ska det hela sluta? En bra historia gör något med ens fantasi, det är inget snack om saken. En fantastisk/fantasirik historia sätter VERKLIGEN igång fantasin. I begreppet som går under paraplytermen Sci-fi/fantasi är praktiskt taget allt möjligt. Socialrealismens bojor kan liksom inte komma åt eller kontrollera genren på något sätt, i kontrast till den uppsjö av deckarlitteratur som särskilt svenskar verkar vurma för av någon outgrundlig anledning. Där gäller socialrealismens lagar med nedsupna poliser och brutala mord.

Det finns en plats för deckare också, det är helt klart. Om man tycker det är bra, så är det bra för den personen. Jag har personligen haft lika svårt för att gilla deckare lika mycket som jag har haft för att tycka om jazz på riktigt. Jag kan fortfarande läsa deckare, absolut. Det händer att vänner och bekanta tipsar om en deckare som är utöver det vanliga. Men jag känner alltför ofta som att vara inbjuden till ett standardbröllop, särskilt receptionen - då var det dags igen... allt följer ett specifikt mönster. En riktig "vanlig" klassiker hamnar i händerna till och från också. Det är inget fel på någon genre egentligen, jag känner inte att det är mitt syfte att totalt svartmåla, även ifall det verkar så. Jag kanske bara har missat något, då jag inte än har fattat varför traditionella deckare är så pass bra.

Jag vill slå ett slag för den fantastiska litteraturen, fantasy och science fiction. I mitt fall har den genren haft en given plats sedan... jag vet inte när. Att växa upp i en liten by i Hälsingland har sina sidor om man är lite udda i omgivningens ögon. Udda i fråga om att skilja sig från förväntningarna på att gilla jakt, fiske, sport o.s.v. Jag var kanske lite av en drömmare utifrån sett. Därför tilltalade nog de lysande svärden i Stjärnornas Krig, möjligheten att fara till andra planeter, riddare i glänsande rustningar till häst som dundrade fram över fälten och möten med underliga varelser i magiska labyrinter. Film är ett sådant visuellt medium, det liksom etsar sig fast i bildminnet. Med böcker är det mer som att man återskapar texten till bilder när man gör texten till sin egen. Det är en process som får växa fram. Det var fantastiskt att få ta del av Tolkiens värld som tonåring. Under 1990-talet fullkomligt exploderade fantasigenren. Jag minns att vårt bibliotek på gymnasiet hade en hylla som nästan bågnade till bristningsgränsen av författare som Eddings, Furey, Kerr, Jordan, Ringo, Hobb bl. a. Då började jag upptäcka olika skillnader, som hög- och lågfantasi. Sedan dess har trender kommit och gått, men intresset bestått. Den här genren är som energi, den kan inte förstöras, bara omvandlas, ta nya vägar.

Speciellt nu, med en fot i skolans värld som vikarie i Malmö, kan jag se vad dessa genrer och närbesläktade genrer betyder och gör för unga människor. Det är mycket Manga nu. Tjejer (och killar) med rosa hår och mångfärgade naglar släpar omkring på ett skissblock prytt med klistermärken från serier som Full Metal Alchemist eller en bok av Terry Pratchett i korridorerna, och får en del kommentarer från andra ungdomar. Dessa genrerna betyder mycket, att nördar ska kunna få identifiera sig med något som är fantastiskt, om de nu inte är som andra. Som tur är finns det en möjlighet att få tag på material/litteratur som rör sig i dessa ungdomars (även oss lite äldre barns) världar, på ett helt annat sätt än när jag var yngre. En butikskedja som specialiserat sig på detta, Science Fiction Bokhandeln, finns i Sveriges tre största städer (se länk nedan). Butiken är lite som ett vattenhål. Det är helt enkelt kul att gå in och studera sortimentet. Blir det affär idag? Inte det? Det gör inget. En liten dos av att vandra bland brädspel, en Dalek som låter om man trycker på den och myriader av böcker är helt enkelt - kul, man måste inte köpa nåt jämt. Men den runda burken med tärningar i grönt vid kassan var fin...

Hur som helst! En spännande trend nu är att fler svenska författare inom dessa genrer blir mer vanligt. I ett äldre inlägg nämnde jag Stefan Spjut och hans bok "Stallo" (om troll i nutiden), som blev som en deckare med en rejäl skruv i handlingen. Då blir det intressant. För några dagar sedan fick jag möjligheten att träffa en författare som hittills har skrivit inom en genre som kan kallas stadsfantasi, ett alternativt grepp om det som vi lever i, eller tror oss leva i. Den författaren heter Nene Ormes och hon skriver om ett alternativt Malmö som känns bekant samtidigt som något inte alls är som det ska. Fantastiskt! Jag tog faktiskt mod till mig och bad om både autograf i hennes nya bok och bild när jag träffade henne. Kolla gärna in hennes blogg om hennes konstnärskap här. Det ska bli kul att (förhoppningsvis) få träffa "gamla bekanta" i den nya boken...


English:

One of many things I enjoy is reading. It's a privilege to park your mind in a story that can sweep you away to faraway places, "meet" new people or creatures and to use your imagination. Even more fun is when a book affect you to the extent that when you are not reading, your thoughts go out to events in the book in question. What will she say when she reveals the secret? Did he get that job after the job interview? What if they knew their lodger actually have elf blood in its veins? How will it all end? A good story does something to your imagination, no question about it. A fantasy/fantastic story RELLY puts your imagination in motion. In the concept that goes under the umbrella term Sci-fi/fantasy practically everything is possible. The chains of social realism can't touch or control the genre in some way, in contrast to the abundance of detective stories, that in particular Swedes seems to rave about for some reason. The laws of social realism are at work here with bouse-stricken policemen and brutal murders.

There is room for detective novels too, of course. If you think it's good, than it's good for that person. I personally have a hard time liking detective novels just as much as I have had liking jazz for real. I can still read detective novels, absolutely. It happens that friends and aquintances tip me off with a detective novel that is above average. But ever so often I feel like being invited to a standard wedding, more specifically the reception - here we go again... everything follows a certain pattern. A typical "normal" classic also end up in my hands from time to time. There's really nothing wrong with any genre really, I don't feel like I have to denigrate, even if it may seem as if I do. Perhaps I have missed something, when I don't seem to get what makes traditional detective novels so great.

I would like to stand up for the fantastic litterature, fantasy and science fiction. In my case this genre has had its given place since... I don't know when. Growing up in a small village in Helsingia has its downs if you are a bit odd. Odd in terms of deviating from expectations of liking things like hunting, fishing or doing sports. Maybe I was a bit of a dreamer, seen from the outside. Perhaps that is why the glowing swords from Star Wars, the possibility of going to other planets, knights in shining armour on horseback thundering across the fields and meeting with strange creatures in magical labyrinths were so appealing. Film is such a visual medium, sort of etching itself in the image storage part of the brain. With books it's more like you recreate the text into images as you make the text your own. It's a process in development. It was fantastic getting into Tolkien's world as a teenager. During the 1990's the fantasy-genre literally exploded. I remember our library during my time in high school had a shelf that almost buckled under the weight by authors such as Eddings, Furey, Kerr, Jordan, Ringo, Hobb among others. Then I started discerning a difference, such as high- and low fantasy. Since then loads of trends have come and gone, but the interest remained intact. This genre is like energy, it can not be destroyed, only be transformed, take new paths.

Especially now, with one foot in the educational system working as a substitute teacher in Malmö, I can see what these genres means and do for young people. Right now there's a lot of Manga. Girls (and boys) with pink hair and multi-coloured fingernails are hauling sketch pads decorated with Full Metal Alchemist stickers or a Terry Prattchet novels throughout the corridors, getting comments from other students. These genres mean a lot, so nerds may be able to identify with something fantastic, if they now are not like everybody else. Luckily there is a possibility to get hands on material/litterature that borders these youngsters (even us older kids!) worlds, in a completely different way from when I was younger. A chain of stores specialising in this, The Science Fiction Bookshop, are located in the three biggest cities of Sweden (link below). The shop is like a water hole. It's simply fun to go in and study the assortment range. Will transactions be made today? No? It's ok. A little dose of walking among board-games, a talking plush Dalek and a myriad of books is simply - fun, you don't have to buy something everytime. But that round can of green dice near the cash register was nice...

Anyways! An exciting trend right now is that more Swedish authors withing these genres are becoming common. In an older entry I mentioned Stefan Spjut and his book "Stallo" (about trolls in our present day), which became a detective novel with a real twist to the plot. Then it becomes interesting. A couple of days ago I got the opportunity to meet an author that so far has written books within a genre called urban fantasy, an alternative grip on that in which we live in, or think we live in. That author is called Nene Ormes and she is writing about an alternative Malmö that feels familiar at the same time as there's something very wrong with things. Fantastic! I summoned the coruage to ask for both an autograph in the new book and also a photograph when I met her. Do check out her blog about her artistry here. It will be fun to (hopefully) meet "old aquaintances" in the new book...

Jag och Nene Ormes i Science Fiction Bokhandeln, där hon jobbar. /
Me and Nene Ormes in the Science Fiction Bookshop, where she works.

torsdag 6 mars 2014

Flaggviftande! / Flag-waving!

De snyggaste flaggorna i världen!

Jag tycker om flaggor, det är en liten sidohobby kan man säga, på gränsen till nörddom. Kanske det har att göra med färg eller former, något som jag länge har jobbat med på ett eller annat sätt genom mitt hobbykonstnärsskap. Det finns en mängd flaggor i världen, i en mängd olika utföranden. En del gamla andra väldigt nya. Det jag tycker är kul är att se vilken väg länder har tagit när de har valt sin flagga. En del har flaggmyter som på något sätt bekräftar flaggans existens, som Dannebrogen (Danmarks flagga, också den äldsta). Andra länder fick sina flaggor väldigt nyligen, men de har ändå tänkt till när de skapade dem. En del länders tidigare historiska flaggor är spännande också, såsom Kina (Quingdynastins drakflagga)), Island (fálki fána / falkfanan) eller Frankrike (Oriflamme / guldfanan).

Så här kommer en lista på de flaggor jag tycker är snyggast. Jag lägger ingen värdering i landets politik eller statsskick. Här är fokus på estetik. Trikolorer är lite tråkiga tycker jag personligen, även om färgerna kan vara snygga eller ha en särskild symbolism. Detta är en nedräkning utifrån konstärligt utförande eller/och färgkombination.

English:

The nicest flags in the world!

I like flags, it's sort of a side-hobby you can say, at the edge of nerd-dom. Perhaps it's because they are all about colours and shapes, something I've worked for a long time with through my hobby-artist interest. There are lots of different flags in the world, in many different styles. Some very old and some very new. I think it's fun to see which path contries tread when they choose the flag for it. Some even have a flag-mythos connected to the flag for a way of justify the flags existance, like the Dannebrogen (The flag of Denmark, also the oldest). Some countries got their flags fairly recently, but someone gave it a great deal of thought when it was created. Some countries' previous historical flags are also interesting, such as China (the dragon flag of the Quing Dynasty), Iceland (Fálki fána / the falcon banner) or France (oriflamme / golden flame).

So here is a list of the flags which I consider most fancy. I don't put any value in the country's politics or how they otherwise run things. The focus here is in the estethical. Tricolour flags are a bit boring, in my personal opinion, even though the colours may be nice and carry a certain symbolism. The list below is a countdown based on artistic execution and/or colour combination.



5. USA.
Många tycker att den amerikanska flaggan (Stjärnbaneret) inte behöver mer reklam eller scentid på internet. Men jag tycker de har lite fel. Den här flaggan har inspirerat många andra länders flaggor, såsom Liberia och Malaysia t ex. och är därför viktig. Färgsymboliken är också spännande tycker jag. Flaggan kom till efter frihetskriget, då 13 kolonier gjorde sig självständiga från den engelska staten. Så de 13 röd-vita ränderna representerar de 13 ursprungliga kolonierna, 50 stjärnor står för Amerikas förenta stater. Färgerna då; det blå står för positiva saker som lojalitet och sanning. Det vita för renhet och det röda för mod, bl a. Därför får den här flaggan vara med på listan.

Many think that the American flag (The Star-Spangled Banner) doesn't need more advertising or stage-time on the internet. But I believe they are slightly wrong. This flag has inspired many other coutries flag, such as Liberia and Malaysia for example and is important as such. The colour symbolism is also exciting I think. The flag came about after the war of independance, when 13 colonies declared themselves free from the British state. So the 13 red-white stripes represent the original colonies, 50 stars stand for the united states of America. Then the colours; the blue stands for positive things such as loyalty and truth. The white represents purity and red courage, among other things. That is why this flag made it to the list.














4. Libanon/Lebanon.
Den här flaggan (علم لبنان) går emot strömmen i de arabiska områdena. Då de flesta väljer pan-arabiska trikolorer av färgerna svart, rött och/eller grönt (Saudiarabien, Jordanien, Libyen bl. a), har Libanon ett vitt fält inramat av rött med ett stiliserat cederträd i mitten. Vackert, helt enkelt. Symbolismen här är; rött för självständighetens frihetskamp, vitt för fred och de snöklädda bergen i landet, grönt cederträd symboliserar odödlighet. Cederträd verkar vara vanliga i landet och omnämns i många antika skrifter, bl. a Bibeln och romerska källor. Libanon har många stora religiösa grupper, kanske det avgjorde valet att skapa en mer neutral flagga än många av grannländerna?

This flag (علم لبنان) really goes against the flow in the Arabic areas. When most countries choose pan-Arabic tricolours of colours - black, red and/or green (Saudia Arabia, Jordan, Libya etc), Lebanon has a white field framed by red and a stylized cedar tree in the middle. Beautiful, in other words. The symbolism here is; red for the fight for independance, white for peace and the snow-covered mountains in the country, a green cedar tree symbolizes immortality. Cedar trees seems to be common in the country and is mentioned in many ancient texts, such as the Bible and Roman sources. Lebanon has many bigger religious groups, perhaps that led to the desicion to create a more neutral flag than many of the neighbouring countries? 














3. Kymrien/Wales.
Landets fana, Y Ddraig Goch (den röda draken), har använts i området känt som Kymrien/Wales under flera århundraden av olika adelsmän och viktiga personer, ett tidigt bevis var vid slaget vid Bosworth, 1485. Då var det Henrik VII som använde den. Flaggan ser dramatisk ut och fångar ögat fort. Den röda draken går tillbaka till kymrisk mytologi och färgerna grönt och vitt användes av släkten Tudor. Först 1959 blev den officielt erkänd som Kymriens flagga. Jag gillar verkligen den äldre, lite medeltida kyrkmålnings-stil som draken är gjord i för flaggan.

This country's banner, Y Ddraig Goch (the red dragon), has been used in the area known as Gymraeg/Wales under several centuries by different noblemen and important people, an early evidence is the battle of Bosworth, 1485. Then Henry VII used it. The flag looks dramatic and is a real eye-catcher. The red dragon hails back to Cymric mythology and the colours green and white was used by the Tudors. As late as 1959 the flag became officially recognised as the Welsh flag. I really like the old style, sort of Medieval church-painting style that is used to create the dragon in flag.




2. Sydkorea/South Korea.
Spännande i sin enkelhet och motsatta symmetri, så har Sydkorea en mycket spännande flagga. Koreanerna fick sin flagga först på 1800-talet, under en händelse som hette Japan-Koreafördraget. Japanerna hade med sin flagga till delegationen men Korea hade ingen flagga att representera dem. Därför skapades detta konststycke (Taegeukgi - 태극기), som användes för hela Korea innan delningen nord-syd. Den blev officiell 1949. Det vita fältet är traditionell koreansk färg som står för renhet. Yin-yangsymbolen i mitten är varandras motsatser och symboliserar balansen i universum; det röda står för det positiva medan det blå för det negativa krafterna. En vetenskap från 1400-talet i landet tillskriver också symbolen att teckna solens skugga. De svarta linjerna kallas kwae och symboliserar årstiderna och elementen i ett mer komplicerat system kallat trigram. En fascinerande flagga!

Exciting in all its simplicity and opposite symmetry, South Korea has a very exciting flag. The Koreans got their flag not until the 19th century, following the wake of an event called the Japan-Korea Treaty. The Japanese brought their flag to the delegation but Korea didn't have a flag to represent themselves. That is why this piece of art (Taegeukgi - 태극기) was created, that was used throughout entire Korea before the split into north-south. It was made official in 1949. The white field is traditional Korean colour representing purity. The yin-yang symbol in the middle is about opposites and symbolizes the balance in the universe; the red is for the positive whereas the blue is the negative force. A science-method from the country back in the 1500th century also ascribe the symbol to portray the sun's shadow. The black lines are called kwae and symbolize the seasons and the elements in a more complex system called trigrams. A fascinating flag!










1. Kazakstan/Kazakhstan.
Den här flaggan är galet snygg tycker jag. Kompositionen är spännande och väldigt unik. Därför tycker jag att den är värdig första platsen för tillfället. Denna ersatte den gamla Sovjetflaggan som upphörde 1991, istället designades den nya flaggan (Qazaqstan Twı) av Shaken Niyazbekov. Och vilket lyft det blev! Den blå färgen har haft religiös betydelse för olika folkslag och symboliserar etnisk enighet, himlen och vatten. Ornamentet i guld till vänster är ett traditionellt mönster från landet, som kallas Koshkar-Muiz (baggens horn). I mitten svävar en gul örn under en gul sol, vars strålar har formen av korn - en symbol för välstånd. Örnen svävar mot framtiden och representerar styrka.

This flag is just crazy nice in my opinion. The composition is exciting and very unique. That's why I feel it deserves the first place for the time being. It replaced the old Soviet flag that was removed in 1991, instead the new flag (Qazaqstan Twı) by a Shaken Niyazbekov. And what a hefty change! The blue colour has religious significance for different kind of people and symbolize ethnic unity, the sky and water. The ornament in gold to the left is a traditional pattern from the country, called the Koshkar-Muiz (horns of a ram). In the middle a yellow eagle is soaring under a yellow sun, whose beams have the shape of grain - a symbol of prosperity. The eagle is soaring toward the future and represents strength.

onsdag 5 mars 2014

När prickar blir bilder / When dots become images.

 Man kommer inte långt utan en penna. / You don't get very far without a pen.

Prickar! / Dots!


Det händer titt som tätt att jag sitter och bara gör konstiga mönster med den penna som finns till hands ibland. Kanske inte direkt för att jag har tråkigt, men kanske för att det är kul eller att vardagen får vänta en liten stund. Det händer oftast på tåg- eller bussresor här i Skåne. Oftast är det bara mönster utan riktig början eller slut. Bara linjer.

Men så finns ju de traditioner av mönster av estetik och målmedvetenhet som har stolthet i symmetri. De äldre dekorationsteknikerna från de nordiska och keltiska områdena, i synnerhet. Dekorativa, spännande och populära i vår nutid också. Man kan se användandet av dessa mönster i de mest varierande sammanhang. Jag har sett det på restauranger, skivomslag - speciellt nyhedniska hårdrocksgrupper, reklamtryck, gravstenar bland annat. Det fascinerar helt enkelt människor i vår tid som på något sätt vill koppla till äldre historia. De olika stilarna har olika namn, djurornamentik faller inom kategorin Osberg-, Borre-, Mammen, Ringerike-, eller Jellingstilarna. Exempel på den finns att beskåda på olika föremål, såsom Vangstenen i Oppland flyke (Norge), Osbergskeppet på Vikingaskeppsmuséet i Roskilde (Danmark) och många runstenar i Upplands län (Sverige).

 Grundmönster. / Basic pattern.

 Lägg till den femte pricken. / Add the fifth dot.

Galet många prickar! / Plenty of crazy dots!

Arkeologiska fynd har visat en rik ornamentik på både vardagsföremål såväl som vapen från områden där vikingar har härjat eller verkat. Vikingar var inte enbart krigare som fick munkar att bedja: "från nordmännens raseri, bevare oss, Herre Gud.", främst belagt i skrift från Karl Den Skalliges antifonarium från 800-talet. Bevisen på att många var skickliga konstnärer och använde smide, stenhuggning eller annat för att uttrycka det, går som en röd tråd i deras hantverk.

På samma sätt finns väldigt liknande traditioner i de områden som kallas för ”keltiska” (Brittiska öarna, Bretagne och i viss mån (tidigare) nordligaste Spanien. Deras tidigaste konstnärliga uttryck såg lite annorlunda ut, från Bronsåldern och framåt. Det som demonstreras i det här inlägget är lite av sinnesbilden för många, ungefär vad keltisk konst representerar.



När ramen är på plats, börja så smått i det okända. / 
When the frame is in place, start slowly into the unknown.

Just Irlands kuster och stora delar av England var föremål för ockupation av vikingar. Dublin, York och Kylesku är bara några exempel på platser som faktiskt grundats av danska och norska vikingar. Historien har visat att ockupanter och de som blir ockuperade naturligtvis påverkar varandra. Så konstformer från olika folkslag borde ju också påverka varandra, vilket särskilda flätmönster klart och tydligt påvisar, eftersom snarlika mönster finns från både irisk-skotska-engelska och vikingatida gravar.

Så hur kan man göra snygga flätmönster själv då? Det finns en mängd instruktioner på internet, både lätta mönster och helt galet komplicerade sådana. Jag valde att dela en lättare variant som kräver lite övning, men när det ”sitter” så är det kul att kunna. Visst vill du glänsa lite extra när du skriver ett födelsedagskort nästa gång? Den här varianten är uppbyggt kring prickar, ett mönster som är sex prickar brett och fyra prickar högt på papperet. När prickarna är utsatta kan man ”se” fyrkanter i mönstret. I dessa sätts en femte prick (så att det ser ut som en femma från en tärning).

Hur ska det här gå? / Where will this end up?

Nu är det dags att sätta igång! För att bygga flätmönster så handlar det om en över, en under, hela tiden. Det tog en stund innan jag förstod hur det hängde ihop. Man gör liksom grova linjer. Jag fick tipset att börja längst ner i hörnet, men det går bra att börja vart som, så länge som man har koll på vad man gör. Ett grundtips är att när linjen når en ”vägg” (med andra ord; ramen eller en annan linje) så måste den svänga. Det är också viktigt att följa prickarna. De är din enda "säkerhet" när du gör ett flätmönster. 

Bara man följer prickarna är det lugnt.
/ As long as you are following the dots you are ok.

Över, under. / Over, under.

Sakta men säkert kommer det fram. Som sagt kan du behöva göra detta några gånger innan det känns logiskt eller blir som du vill. När själva mönstret är klart är det dags att städa, fyll i ramen på utkanten så att den följer linjerna och fyll ut där det behövs för att trimma kanterna. Sedan fyller du i hålrummen i själva mönstret. Klart! Lycka till, och om jag kan, så kan du.




English:

Det börjar komma någonstans. / We are getting somewhere. 

Bestämd men försiktig, är ledorden. / The key-words are firm but careful.

Once in a while I find myself doing strange patterns with the closest pen I can find. Not perhaps becuase I'm bored, but rather since it's fun and holds back the everyday life and its trivialites for a moment. Usually it happens when I'm on the bus or train here in Scania. Mostly those are patterns without any given beginning or end. Just lines.

But then there are those traditions of patterns of esthetics and determination that take pride in symmetry. The older decoration techniques from the Nordic and Celtic areas, in particular. Highly decorative, exciting and popular in our own time too. You can see the usage of these patterns in the most varied settings. I've seen it in restaurants, record covers – especially neo-pagan metal bands, commercial and tombstones, among other things. It simply fascinates people in our time who in some way wants to make a connection to older history. The different styles have different names. Animal ornaments fall into the categories Osberg-, Borre-, Mammen-, Ringerike-, or Jellingstyles. Examples of those can be found on different objects, such as the Vang Stone in Oppland province (Norway), the Osberg Ship at the Viking Ship Museum in Roskilde (Denmark) and many rune stones in Uppland province (Sweden).

 Över, under. / Over, under.

 Över, under. / Over, under.

Håll koll på kanterna. / Mind the edges.

Archeological findings have shown rich ornaments on both everyday objects and weapons from areas where vikings have pillaged or lived. Vikings were as we know not just warriors who caused monks to pray: ”from the wrath of the Norsemen, save us, Lord God.” foremost supported in writing in the antiphonarium of Charles the Bald from the 700th century. The evidences are many that they in fact were skilled artist and used smithery, stone carving or other things to express their craftsmanship.

In the same way there are similar traditions in the areas called ”celtic” (The British isles, Brittony and in some extent (earlier) north of Spain. Their earlier artisitc expression looked a little different, from the Bronze Age and onward. What is demonstrated here in this entry is somewhat of a paragon for many, about what Celtic art represent.

Mållinjen! / Scoreline! 

Nu ska det trimmas lite. / Time to trim this.

The coastlines of Ireland and great parts of England was an object of occupation for vikings. Dublin, York and Kylesku are just a few examples of settlements founded by Danish and Norwegian vikings. History clearly shows that occupants and those who are occupied naturally have an effect on each other. So artforms from different cultures should then also affect each other, which certain braid-patterns clearly shows, since similar patterns have been found in both Irish-Scottish-English and viking graves.

So how can one do nice braid-patterns yourself? There are a lot of instructions on the internet, both easy patterns and cray complicated ones. I chose an easier variant that takes an ammount of practice, but when you've ”nailed it” it's fun to be able to do. Don't you want to shine a little extra the next time you are writing a birthday card? This variant is built up by dots, a pattern six dots wide and four dots tall on the paper. After the dots are marked you can ”see” square shapes. In those you put a fifth dot (making it look like a dice five).

Redan stor skillnad. / Already a big differance.

Now it's time to get down to business! To build braid-patterns it's all about one over, one under, all the time. It took me a while until I got it all together. You sort of make thick lines. I got the tip to start in the corner, but anywhere is fine as long as you know what you are doing. A tip is that when the line hits a ”wall” (in other words; the frame or another line) it has to turn. It's also very important to follow the dots. They are your only "security" when you do a braided pattern. 

 Hurra! / Horray!

Konstverk på Gaelige & runskrift. / Artwork in Gaelige & runes.

Slowly but surely it emerges. As I said, you might need to do it a couple of times before it makes sense or turn out the way you want to. When the pattern itself is finished it's time to trim the edges. Then you fill out the holes in the pattern. Done! Good luck, and if I can do it, so can you.



måndag 3 mars 2014

Att klippa i konsten. / To cut art.





Vad är konstnärens roll? Och vad är konstens roll? Är det att underhålla enbart, eller kan det finnas fler förtjänster? Jag tänker mig att konst ska kunna få vara bara fin och njutas av. Det är en del av drivkraften för många konstnärer inom sina genrer. Det som säljer eller som konsumenter vill ha måste ibland på något sätt också finnas med hos den som skapar, annars blir det ingen förtjänst för den möda som läggs ner. Det är därför som många som målar t ex, gör motiv som folk "vill ha" och är lättillgängliga - byggnader, idylliska skärgårdar eller solnedgångar. Musiker brukar finna samklang med sin publik lite bättre, eftersom mycket musik och sånger som skrivs handlar om mycket som lyssnarna också går igenom. Men även här, kan man verkligen skriva vilka typer av sånger som helst?

Historiskt finns det andra bilder av konsten, konstart som något farligt och inte önskvärt. Hur kan konst ens betraktas som farligt? Det är ju bara människor som spelar teater, målar eller sjunger sånger. Egentligen borde det inte vara farligt. Farligt för mig bokstaveras vapen. Om en klunga människor började attackera sin omgivning med vapen helt besinningslöst skulle jag klassa det som farligt.

Fast minst lika farlig är konsten, ifall den på något sätt får grupper av människor (ofta i en ledande ställning) att känna eller tänka på ett sätt som verkar främmande för dem. "Noli tangere circulos meos (rubba inte mina cirklar)", som Arkimedes uttryckte det. Det känns såklart obekvämt att få något ifrågasatt eller omskakat. Ofta rör det sig om en tankekultur, ett sätt att definiera ett samhälle, grupp eller idé. Den kan upprätthållas av ett tyst samförstånd. Så länge som människor håller sig på sin sida av barrikaderna, så att säga, finns det ingen anledning till oro. Men konstnärers verk har ibland och i olika tider använts av olika rörelser/grupper eller blivit använda av konstnärerna själva, för att peka på avvikelser mellan teori, normativa förhållningssätt/föreställningar och verklighet.

Nedan är en liten lista på konstnärer som blev kritiserade och/eller censurerade av personer med makt. Så vad är konstens roll? Jag tycker nog att konst ska få vara fin, men samtidigt få användas för att peka på sakers tillstånd ifall det finns fog för det. De konstnärliga uttrycksformerna når djupare in i människans inre än regelverk, paragrafer eller motargument ofta gör. Det är kanske därför som det är så effektivt?

English:




What is the role of the artist? And what is the role of art? Is it there only to entertain or are there other virtues? I imagine that art must be allowed to be beautiful and for people to enjoy. I believe it is a part of what drives many artists to do what they do in many genres. Whatever sells and what consumers want must also be a part of the artistic process for those who create with art, to make it worthwhile and profitable. That's why many painters paint things that people "want" and are easily accessable - buildings, idyllic archipelagos and sunsets. Musicians tend to be in better unison with their audience in one aspect, as their songs often deal with stuff that the listeners go through. But even so, can you really write songs about everything?

Because historically, another picture of art emerges, art as something dangerous and unwanted. How then, can art even be considered to be dangerous? It is just a group of people doing acting, playing music or painting paintings. It shouldn't be dangerous per se. Dangerous for me spells people weapons. If a crowd of people running around with weapons, attacking their surrondings with a vengeance I would consider that dangerous.

But art can be just that dangerous, if it causes people (mostly in a leadership position) to feel or think in a way that is distant for them. "Noli tangere circulos meos (do not disturb my circles)", as Archimedes put it. Of course it might be uncomfortable to have your views and world questioned. Often there's a thought-culture behind it; a way of defining a soceity, group or idea. It is maintained by a silent consent. As long as people stay behind their side of the barricades, so to speak, there is no trouble and no reason to worry. But the works of artists have sometimes throughout history been used by different groups/movements or by the artists themselves, to show divergences between theory, prescriptive policies and reality.

Down below is a list of different artists that in some way have been criticised and/or censored by those in power. So what is the role of art? I think that art should be allowed to be beautiful, but at the same time be enabled to bring to light the state of things, if it's called for. The artisitc forms of expression reaches deeper down inside a person than set of regulations, paragraphs or counter-arguments ever will. Perhaps that's why it's so effective?


Agusto Boal
En skådespelare (samt poet, regissör & politisk författare) från Brasilien. Under militärstyret på 1960-talet blev han obekväm med saker som forumteater. Det var en form som kom att kallas "de förtrycktas teater", då publiken involverades mer än i traditionell teater - för att ingripa i handlingen för att få ett slut som var till fördel för dem i underläge. Det kunde ju ge vanliga människor idéer, så Agusto greps, torterades och fick leva i exil i Argentina under många år.

An actor (as well as poet, director & political writer) from Brazil. During the military reign during the 1960's he became an uncomfortable figure through mediums such as forum theatre. It was a form of acting which went under the name "theatre of the opressed", the audience is more involved than in traditional theatre - to intervene in the plot to have an outcome more in favor of those who were inferior in the drama. That could give the ordinary man ideas, so Agusto was arrested, tortured and was forced to live in exile in Argentina for many years.


Ai Weiwei (艾未未)
Konstnär från Kina, kontroversiell för sin tydliga kritik av det kinesiska styret och kommunistpartiet. Har arresterats och varnats på väldigt vaga grunder, som på något sätt rättfärdigats av styret. För tillfället är Ai förbjuden att resa utomlands. Trots trots sin husarrest har han relativ frihet men är säkerligen övervakad.

An artist from China, controversial for his outspoken critisicm of the Chinese rule and the Communist Party. He has been arrested and warned on very vague grounds, which in a way has been justified by the reign. For the time being Ai is forbidden to travel abroad. Despite being in house-arrest he enjoys relatively freedom but is surely monitored.


Sixto Rodriguez
Musikern Sixto blev ovetandes en symbol för motståndare till apartheidregimen i Sydafrika under 1970- och 80-talen. I dokumentären "Searching for Sugar-man" berättas bland annat att de styrande praktiskt repade sönder vissa sånger på Sixtos LP-skivor för att de ansågs innehålla ett budskap som stod i kontrast till den tankekultur som rådde i landet.

The musician Sixto become a symbol for resistance against the Apartheid-regime in South Africa during the 1970- and 80's without his knowledge. In the documentary "Searching for Sugar-man" it is revealed that people in charge actually scratched some of the songs on his LP's since the content was considered in contrast to the thought-culture that was predominant in the country.

Vladimir Vysotsky (Влади́мир Высо́цкий)
En egensinnig skådespelare, poet och sångare från Moskva. Han skrev över 600 sånger under sin karriär (1964-1980) och många av dem var skärande satiriska mot Sovjets regim. Eftersom han var populär bland folket och sjöng om sådant som de kunde relatera till (även krigsveteraner i Sovjets armé) - var det svårt att komma åt honom för de styrande. Men de tystade aktivt honom då han inte fick ge ut sina sånger på det monopolägda skivbolagen. Mycket släpptes först efter både hans och Sovjetuniones död.

A wayward actor, poet and singer from Moscow. He wrote over 600 songs during his career (1964-1980) and many of them were cutting satirical towards the Soviet regime. Since he enjoyed huge popularity among the common people and sang about things they could relate to (even war-veterans of the Soviet army) - so for the rulers he was elusive. But they silenced him actively by refusing him to publish songs since the Soviet record industry had Monopoly on all music. Much was published first after the death of both him and the Soviet Union.


Landskrona teater. Länge leve konsten! / Landskrona theatre. Long live art!