tisdag 25 november 2014

Älvdalska. Ett språks död? / Elfdalian. The death of a language?

Julevangeliet på älvdalska. / The Christmas story in Elfdalian.

Jag anser mig själv mångsidigt kulturellt intresserad, med många beröringspunkter inom en rad olika ämnen. Lite uppenbart med den här bloggen är ju konsten såklart. En del av er som besöker den har också märkt av teater, musik & språk med. Och just språk är något som jag tänkte stanna upp lite extra för den här gången.

 Väldigt grov skiss än. / Very rough sketch so far.

Som hobbylingvist finns det ett par språk som jag gör stickprov i till och från. Speciellt de nordiska, gaeliska & brytonska språken tycker jag är särskilt intressanta. Titt som tätt tittar jag också till olika minoritets-språk. Lite vemodigt kan jag se hur de äts upp av globaliseringen. Exempelvis Badala i Australien, Selitz Dee-ni i USA & Sønderjysk i Danmark. En del tappra försök görs för att vända trenden och ibland känns det som det kanske finns en chans för vissa av dom.

För inte alls länge sedan såg jag en rätt prisad svensk serie som heter Jakten på språket. Den behandlar Sveriges fem minoritetsspråk; romani, finska, jiddisch, meänkieli och samiska. Inget av dem ligger särskilt nära det nordiska språkträdet, även om jag förstår att de historiskt har en given plats i den svenska historien. Av de fem har samiska en speciell ställning eftersom språket har funnits i området i tusentals år.

Ett härbre kan vara flera hundra år gamla i Dalarna, Värmland & Hälsingland.
A log-cabin can be hundreds of years old in Dalcarlia, Wermland & Helsingia.

Vad jag inte förstår är varför inte älvdalska (övdalskú) har fått en liknande status. En del kallar det för en dialekt men de flesta språkforskare är nog överens om att det är mer komplicerat än så. Älvdalska är en mycket ålderdomlig släkting till svenska (kanske mer 'svensk' än det som talas idag), som talats i området i nordvästra Dalarna åtminstone sedan vikingatiden, närmare en typ av fornsvenska än något annat. Varianter av språket talas i orterna utanför byn men tunnas ut som ringar på vattnet ju längre man kommer från orten.

Tanken var en minnessten över språket, som kanske försvinner före 2050 om inget görs. Härbret symboliserar det gamla samhället, där övdalsku hade en naturlig plats. 
/ My thought was a stone monument for the language, that might disappear before 2050 if nothing is done. The log-cabin stands as a symbol for the old soceity, where övdalsku had a natural place.

Just Dalarna är ett dialekts-lapptäcke men de flesta tyckte jag (när jag bodde tidvis i Mora 2000-2005) inte hade ett fullt utvecklat "språk". När jag påpekade det en gång i en bil på väg till jobbet jag hade då, började de från Dalarna i bilen genast breda på grovt med sitt dalmål. Men sanningen att säga hördes knappt 'dalska' på gator eller i affärer. Mer som en melodi med lite egna ord. Intonationen var ändå 'svensk', på något vis. Även när det var Morafestivalen och en viss Billy Opel uppträdde samtalade jag med några av arrangörerna och ingen av dem förstod Billys sånger (skrivna på genuint Moramål) trots att de var födda & uppvuxna i Mora med omnejd.

Användandet av latin är ingen slump. Skriften betyder minoritetsspråk - latin används inte längre mer än ceremoniellt eller av de som vill verka fina. Vad ska älvdalska användas till?
/ The use of Latin is not by chance. The writing means minority language - Latin is no longer used more than ceremonial or by those who wants to appear as posh. What is Elfdalian to be used for?

Naturligtvis fanns det undantag. På Sollerön hörde jag dialekt bland de äldre ibland. Särna, nära Älvdalen, var också speciellt. Men när jag besökte Älvdalen 2003, med syfte att undersöka dialekten, fann jag ett eget språk snarare än dialekt. Men ett språk i marginalen, precis som en säregen dialekt behöver någon som kämpar för dess talare. I Fredrik Lindströms fantastiska språkserier Värsta språket & Svenska dialektmysterier konstaterade han att en dialekt är ett språk utan armé.

Det jag vill säga är att för ett språk ska kunna överleva tiden behöver det följa med i tiden men också övertyga talarna om att det är värt att användas i vardagen. Till exempel ska barnfamilj i Kymrien (Wales) kunna hitta llefrith (mjölk) och caws (ost) när de handlar i en affär i lokalsamhället. Detta för att stärka självkänslan för att använda språket i vardagen. På samma sätt bör Älvdalska ha uppmuntrats redan i skolan, på jobbet & bland alla offentliga forum. Ulum dalska, föreningen för språkets bevarande, har till och med utvecklat en egen ortografi (standardiserat system ). Ett tag ville de ha egna radiosändningar och vägskyltar. Hur det gick med det vet jag inte. I vanlig ordning har dock svenska staten nog satt käppar i hjulen mer än en gång.

 Svaga nyanser. Svagare längst bort, starkare ju längre ut man kommer i bilden.
/ Weak nuances. Weaker furthest away, stronger the further out you get in the picutre.

Nu såg jag för någon vecka sedan att de hade ändrat språkets status på Wikipedia från 2500-3000 antal talare till utdöende. Kanske det är för sent?



English:

I consider myself to be allround cultural interested, with point of contact within a long list of different subjects. Kind of obvious with this blog is of course art. Some of you who visit it have surely also noticed theatre, music & language too. And languages is something I'm going to deal with a little extra this time.


Lägg alltid ett svagt lager av basfärgen. I skogen blev det grönt. Men förstärkt av blått och svart.
/ Always put a soft layer of the base-colour. In the forest you get green. Enhanced with blue and black.

As a hobby-lingvist there are a couple of languages I test check once in a while. Especially the Nordic, Gaelic & Brythonic languages I find particularly interesting. Occasionally I also check in different minority languages. With a strike of melancholy I watch them get eaten by globalization. For example Badala in Australia, Selitz Dee-ni in USA & Sønderjysk in Denmark. Some brave attempts are made to turn the tide and sometimes it feels like there might be a chance for some of these.

Not too long ago I watched a fairly appraised Swedish series called Jakten på språket (The hunt for the language). It dealt with Sweden's five minority languages; Romani, Finnish, Yiddisch, Meänkieli and Sápmi. None of them are particularly close to the Nordic language tree, although I understand that they historically have a valid place in the Swedish history. Out of the five Sápmi has a exceptional position since that language has been spoken in the area for thousands of years.


En sensommarhimmel. Då läggs ett skikt gult, ungefär upp till grantopparna. Sedan läggs svagt brandgult. Tänk på var ljuset kommer ifrån. Försök lägg skugga så gott det går.
/ Late Summer evening. Then add a soft layer of yellow, to the treetops. Then add a soft orange layer. Mind the light source. Try to place shadows after best ability.

What I don't understand is why Elfdalian (övdalskú) has not recieved a similar status. Some call it a dialect but most lingvistic scholars can surely agree that it is more complicated than that. Elfdalian is a very ancient relative to Swedish (perhaps more "Swedish" than which is spoken today), that has been spoken in an area in north-west of Dalcarlia at least since the Viking Age, closer to any ancient Swedish than anything. Variants of the language is spoken in the villages outside Elfdalen but is weakened as rings on water the further away you get from the main village.


Gräs är sällan "bara" grönt. Naturfärger som gult och brunt får också plats.
/ Grass is seldom "just" green. There's also room for nature colours such as yellow and brown.

Particularly Dalcarlia is a dialect-quilt but most people (when I sporadically lived in Mora 2000-2005), didn't have fully developed "language" in my opinion. When I pointed that out once in a car onwards to work I had at the time, those in the car who were natives to Dalcarlia immediately began overemphasize with their dialects as hard as they knew how to. But truth to be told there wasn't common to hear "Dalska" on the streets or in shops. More like they had a certain melody with some very unique words of their own. The intonation was "Swedish" in more than one way. Even so, when they had the Mora Festival and a certain Billy Opel performed, I spoke some with some of the promoters. None of them understood Billy's songs (written in genuine Mora dialect) despite having been born and raised Mora and the surrounding villages.


Någon har lagt en ros vid stenen. En av de som bär med sig de sista fragmenten av språket, eller en hemlig beundrare (Svenska Staten?)?
/ Someone has placed a rose by the stone. One of those who carry the last fragments of the language, or a secret admirer (The Swedish State?)?

Of course there were exceptions. On the Sollerön island I heard dialect among older folk sometimes. Särna, close to Älvdalen (litt. river valley), was also special. But when I visited Älvdalen , with the purpose to investigate the dialect, I rather found a language than a dialect. But a langage in the margin, as well as a distinctive dialect needs someone who fights for its survival. In the lingvist Fredrik Lindström's language series Värsta Språket (Tha language) & Svenska Dialektmysterier (Swedish dialect mysteries) he concluded that a dialect is a language without an army.

What I want to say is, that for a language to survive time it needs to follow the times but also convince the speakers that it's worth using in the everyday life. As an example a family with children in Cymru (Wales) should be able to find llefrith (milk) and caws (cheese) when they do grocery-shopping in their local community. This to strengthen the self-esteem to use the language in everyday life. In the same way Elfdalian should have been encouraged in school, at work and other official forums. Ulum dalska, the soceity for the preservance of the language, even created their own ortography (standardised system). For a while they also wanted to have their own radio broadcasts and roadsigns in the language. How that played out I do not know. In usual fashion though, the Swedish state might have put a spanner in the works more than once.


Det blir kanske en målning längre fram. / This might become a painting in the future.

Now, about a week or so ago I saw they had changed the status for the language on Wikipedia from 2500-3000 speakers to a path to extinction. Perhaps it's too late?

-----------------------------------------------------
Hur låter älvdalska? En bra sida med exempel på skriven och talad älvdalska finner du här, på Skrievum.
/ How does Elfdalian sound like? A good page with written and spoken examples can be found here, at Skrievum.



Du raiter upp mig. / You raise me up.

1 kommentar:

  1. http://älvdalsk.ordbok.gratis -> Nu finns det en älvdalsk nätordbok gratis

    SvaraRadera