Älvdalska. Ett språks död? / Elfdalian. The death of a language?

Julevangeliet på älvdalska. / The Christmas story in Elfdalian.

Jag anser mig själv mångsidigt kulturellt intresserad, med många beröringspunkter inom en rad olika ämnen. Lite uppenbart med den här bloggen är ju konsten såklart. En del av er som besöker den har också märkt av teater, musik & språk med. Och just språk är något som jag tänkte stanna upp lite extra för den här gången.

 Väldigt grov skiss än. / Very rough sketch so far.

Som hobbylingvist finns det ett par språk som jag gör stickprov i till och från. Speciellt de nordiska, gaeliska & brytonska språken tycker jag är särskilt intressanta. Titt som tätt tittar jag också till olika minoritets-språk. Lite vemodigt kan jag se hur de äts upp av globaliseringen. Exempelvis Badala i Australien, Selitz Dee-ni i USA & Sønderjysk i Danmark. En del tappra försök görs för att vända trenden och ibland känns det som det kanske finns en chans för vissa av dom.

För inte alls länge sedan såg jag en rätt prisad svensk serie som heter Jakten på språket. Den behandlar Sveriges fem minoritetsspråk; romani, finska, jiddisch, meänkieli och samiska. Inget av dem ligger särskilt nära det nordiska språkträdet, även om jag förstår att de historiskt har en given plats i den svenska historien. Av de fem har samiska en speciell ställning eftersom språket har funnits i området i tusentals år.

Ett härbre kan vara flera hundra år gamla i Dalarna, Värmland & Hälsingland.

/ A log-cabin can be hundreds of years old in Dalcarlia, Wermland & Helsingia.

Vad jag inte förstår är varför inte älvdalska (övdalskú) har fått en liknande status. En del kallar det för en dialekt men de flesta språkforskare är nog överens om att det är mer komplicerat än så. Älvdalska är en mycket ålderdomlig släkting till svenska (kanske mer 'svensk' än det som talas idag), som talats i området i nordvästra Dalarna åtminstone sedan vikingatiden, närmare en typ av fornsvenska än något annat. Varianter av språket talas i orterna utanför byn men tunnas ut som ringar på vattnet ju längre man kommer från orten.

Tanken var en minnessten över språket, som kanske försvinner före 2050 om inget görs. Härbret symboliserar det gamla samhället, där övdalsku hade en naturlig plats. 

/ My thought was a stone monument for the language, that might disappear before 2050 if nothing is done. The log-cabin stands as a symbol for the old soceity, where övdalsku had a natural place.

Just Dalarna är ett dialekts-lapptäcke men de flesta tyckte jag (när jag bodde tidvis i Mora 2000-2005) inte hade ett fullt utvecklat "språk". När jag påpekade det en gång i en bil på väg till jobbet jag hade då, började de från Dalarna i bilen genast breda på grovt med sitt dalmål. Men sanningen att säga hördes knappt 'dalska' på gator eller i affärer. Mer som en melodi med lite egna ord. Intonationen var ändå 'svensk', på något vis. Även när det var Morafestivalen och en viss Billy Opel uppträdde samtalade jag med några av arrangörerna och ingen av dem förstod Billys sånger (skrivna på genuint Moramål) trots att de var födda & uppvuxna i Mora med omnejd.

Användandet av latin är ingen slump. Skriften betyder minoritetsspråk - latin används inte längre mer än ceremoniellt eller av de som vill verka fina. Vad ska älvdalska användas till?

/ The use of Latin is not by chance. The writing means minority language - Latin is no longer used more than ceremonial or by those who wants to appear as posh. What is Elfdalian to be used for?

Naturligtvis fanns det undantag. På Sollerön hörde jag dialekt bland de äldre ibland. Särna, nära Älvdalen, var också speciellt. Men när jag besökte Älvdalen 2003, med syfte att undersöka dialekten, fann jag ett eget språk snarare än dialekt. Men ett språk i marginalen, precis som en säregen dialekt behöver någon som kämpar för dess talare. I Fredrik Lindströms fantastiska språkserier Värsta språket & Svenska dialektmysterier konstaterade han att en dialekt är ett språk utan armé.

Det jag vill säga är att för ett språk ska kunna överleva tiden behöver det följa med i tiden men också övertyga talarna om att det är värt att användas i vardagen. Till exempel ska barnfamilj i Kymrien (Wales) kunna hitta llefrith (mjölk) och caws (ost) när de handlar i en affär i lokalsamhället. Detta för att stärka självkänslan för att använda språket i vardagen. På samma sätt bör Älvdalska ha uppmuntrats redan i skolan, på jobbet & bland alla offentliga forum. Ulum dalska, föreningen för språkets bevarande, har till och med utvecklat en egen ortografi (standardiserat system ). Ett tag ville de ha egna radiosändningar och vägskyltar. Hur det gick med det vet jag inte. I vanlig ordning har dock svenska staten nog satt käppar i hjulen mer än en gång.

 Svaga nyanser. Svagare längst bort, starkare ju längre ut man kommer i bilden.

/ Weak nuances. Weaker furthest away, stronger the further out you get in the picutre.

Nu såg jag för någon vecka sedan att de hade ändrat språkets status på Wikipedia från 2500-3000 antal talare till utdöende. Kanske det är för sent?

English:

I consider myself to be allround cultural interested, with point of contact within a long list of different subjects. Kind of obvious with this blog is of course art. Some of you who visit it have surely also noticed theatre, music & language too. And languages is something I'm going to deal with a little extra this time.

Lägg alltid ett svagt lager av basfärgen. I skogen blev det grönt. Men förstärkt av blått och svart.

/ Always put a soft layer of the base-colour. In the forest you get green. Enhanced with blue and black.

As a hobby-lingvist there are a couple of languages I test check once in a while. Especially the Nordic, Gaelic & Brythonic languages I find particularly interesting. Occasionally I also check in different minority languages. With a strike of melancholy I watch them get eaten by globalization. For example Badala in Australia, Selitz Dee-ni in USA & Sønderjysk in Denmark. Some brave attempts are made to turn the tide and sometimes it feels like there might be a chance for some of these.

Not too long ago I watched a fairly appraised Swedish series called Jakten på språket (The hunt for the language). It dealt with Sweden's five minority languages; Romani, Finnish, Yiddisch, Meänkieli and Sápmi. None of them are particularly close to the Nordic language tree, although I understand that they historically have a valid place in the Swedish history. Out of the five Sápmi has a exceptional position since that language has been spoken in the area for thousands of years.

En sensommarhimmel. Då läggs ett skikt gult, ungefär upp till grantopparna. Sedan läggs svagt brandgult. Tänk på var ljuset kommer ifrån. Försök lägg skugga så gott det går.
/ Late Summer evening. Then add a soft layer of yellow, to the treetops. Then add a soft orange layer. Mind the light source. Try to place shadows after best ability.

What I don't understand is why Elfdalian (övdalskú) has not recieved a similar status. Some call it a dialect but most lingvistic scholars can surely agree that it is more complicated than that. Elfdalian is a very ancient relative to Swedish (perhaps more "Swedish" than which is spoken today), that has been spoken in an area in north-west of Dalcarlia at least since the Viking Age, closer to any ancient Swedish than anything. Variants of the language is spoken in the villages outside Elfdalen but is weakened as rings on water the further away you get from the main village.

Gräs är sällan "bara" grönt. Naturfärger som gult och brunt får också plats.

/ Grass is seldom "just" green. There's also room for nature colours such as yellow and brown.

Particularly Dalcarlia is a dialect-quilt but most people (when I sporadically lived in Mora 2000-2005), didn't have fully developed "language" in my opinion. When I pointed that out once in a car onwards to work I had at the time, those in the car who were natives to Dalcarlia immediately began overemphasize with their dialects as hard as they knew how to. But truth to be told there wasn't common to hear "Dalska" on the streets or in shops. More like they had a certain melody with some very unique words of their own. The intonation was "Swedish" in more than one way. Even so, when they had the Mora Festival and a certain Billy Opel performed, I spoke some with some of the promoters. None of them understood Billy's songs (written in genuine Mora dialect) despite having been born and raised Mora and the surrounding villages.

Någon har lagt en ros vid stenen. En av de som bär med sig de sista fragmenten av språket, eller en hemlig beundrare (Svenska Staten?)?

/ Someone has placed a rose by the stone. One of those who carry the last fragments of the language, or a secret admirer (The Swedish State?)?

Of course there were exceptions. On the Sollerön island I heard dialect among older folk sometimes. Särna, close to Älvdalen (litt. river valley), was also special. But when I visited Älvdalen , with the purpose to investigate the dialect, I rather found a language than a dialect. But a langage in the margin, as well as a distinctive dialect needs someone who fights for its survival. In the lingvist Fredrik Lindström's language series Värsta Språket (Tha language) & Svenska Dialektmysterier (Swedish dialect mysteries) he concluded that a dialect is a language without an army.

What I want to say is, that for a language to survive time it needs to follow the times but also convince the speakers that it's worth using in the everyday life. As an example a family with children in Cymru (Wales) should be able to find llefrith (milk) and caws (cheese) when they do grocery-shopping in their local community. This to strengthen the self-esteem to use the language in everyday life. In the same way Elfdalian should have been encouraged in school, at work and other official forums. Ulum dalska, the soceity for the preservance of the language, even created their own ortography (standardised system). For a while they also wanted to have their own radio broadcasts and roadsigns in the language. How that played out I do not know. In usual fashion though, the Swedish state might have put a spanner in the works more than once.

Det blir kanske en målning längre fram. / This might become a painting in the future.

Now, about a week or so ago I saw they had changed the status for the language on Wikipedia from 2500-3000 speakers to a path to extinction. Perhaps it's too late?

-----------------------------------------------------
Hur låter älvdalska? En bra sida med exempel på skriven och talad älvdalska finner du här, på Skrievum.
/ How does Elfdalian sound like? A good page with written and spoken examples can be found here, at Skrievum.

Du raiter upp mig. / You raise me up.

Ladino.

Litet smakprov. / A sample.

Den 18 mars 2008 så var jag på konsert i Lund, i Lunds Stadsteater. Jag hade inte varit där förut fast jag var ganska nyfiken på interiören där, då en del vänner som varit där berättat om den. För några veckor tidigare kom jag av en händelse över ett flygblad om att Yasmin Levy var på turné i Sverige och att hon skulle mellanlanda i Skåne hela tre gånger. Jag blev genast eld och lågor och frågade runt bland vänkretser i närheten om någon var intresserad. Visst, priset 175:- kanske avskräckte en del men vilken chans att få lyssna till en tvättäkta ladinosångare. Till slut fick jag ändå gå själv, men det gjorde inte så mycket. Priset för en balkongplats blev bara 90:- till slut, så det var helt i ordning.

Vem är då Yasmin Levy? Hon är ättling till de sefardiska judarna som blev utkastade med muslimerna efter att det sista av islams fästen i dåvarande Al-Andalus (Spanien) föll 1492. Sefarderna spreds sedan längs med den nordafrikanska kusten upp via mellanöstern och ända bort till Bulgarien. De flesta flydde till Ottomanska riket eller nordafrika dock. Med sig hade sefarderna med sig sin kultur, sin sångtradition och sitt språk ladino, som är en lite ålderdomligare form av spanska med låneord från hebreiska, turkiska och bulgariska o.s.v. En bekant som kan spanska kunde läsa och förstå det mesta av Ladino men hade svårt för en mängd ord och uttryck.

Ladino, eller jude-spanska (גאדינו-הספאןעל) för en tynande tillvaro och finner flest talare i Israel, men enklaver finns också i Turkiet, USA, Sydeuropa och delar av Sydamerika. Yasmin ses lite som en rebell inom ladinotraditionen, eftersom hon använder instrument till sångerna. 

Det kan se ut lite så här (från en sång som heter "Irme kero"): 

Irme kero, madre a yerushlayim, komer de sus frutos, bever de sus aguas. En el me arimo yo. I en el m'afalago yo, i en el Senyor de todo el mundo. I el bet amikdash lo vor d'enrente, a mi me parese la luna kresiente.

(O moder, jag vill resa mot Jerusalem, för att äta hennes frukter, att drick hennes vatten. Jag ska göra mig ett hem där. Jag vill lovsjunga där, och Herren över hela världen är där. Och man kan se Templet på andra sidan, och jag kan se månskäran (halvmånen).

Musiken och sången den kvällen var helt enkelt magisk! Yasmin var liten men hade en stor röst. Först verkade hon lite reserverad men efter några sånger så visade hon en stor värme och humor från scenen. Hon lyckades få till allsång från publiken under sången "Adio Kerida" (Farväl min älskade). Hon hade bandmedlemmar från Israel, Ghana och Armenien 2008. Mycket internationellt minsann. Jag fick ta en bild med henne också, men det syns att jag var förkyld.

"Adio Kerida".

English:

On March 18th 2008 I was at the Lund theatre for a concert. I hadn't really been there before but I had been told it was a nice theatre. Weeks prior to the concert I had seen a flyer about the tour of Yasmin Levy. She was touring Sweden and would make three stops in Skåne. I really wanted to go and searched high and low for people who would like to join me. Sure, the price (175 SEK) might be too much for some but what a chance to listen to a real Ladino singer. In the end I went by myself but it was ok. The price for a seat on the balchony was only 90 SEK, so it was well in order.

Who then, is Yasmin Levy? She is a descendant of the Sefardic jews who were thrown out of Al-andalus (Spain) with the muslims, after the final stronghold of Islam fell in 1492. The Sefardic jews then spread along the North African coast up through the Middle-East as far as Bulgaria. Most fled to the Ottoman Empire or North Africa though. Those jews took their culture, song-traditions and also their language Ladino with them, which is an elderly form of Spanish mixed with some religious words in Hebrew and other loan words from Bulgarian, Turkish and so on. An aquaintant of mine who knows Spanish could read and understand most of Ladino but had a hard time understanding some expressions and words.

Ladino, or judeo-Spanish (גאדינו-הספאןעל) is in a languishing existance and has most of its speakers in Israel, but small enclaves can also be found in Turkey, USA, Southern Europe and parts of South America. Yasmin is considered a little bit of a rebel since she uses instruments to the songs.

It can look something like this (from a song called "Irme kero"):

Irme kero, madre a yerushlayim, komer de sus frutos, bever de sus aguas. En el me arimo yo.
I en el m'afalago yo, i en el Senyor de todo el mundo. I el bet amikdash lo vor d'enrente, a mi me parese la luna kresiente.

(O mother, I want to leave for Jerusalem, to eat of her fruits, to drink of her waters. I will make a home there, I will worship there, and the Lord of all the world is there. And you can see the Temple opposite, and I can se the crescent moon.)

The music and singing that evening was magical! Yasmin was small but had a great voice. At first she seemed reserved but after a couple of songs she demonstrated lots of warmth and humor from stage. She even managed to lead the audience in a chorus for the song "Adio Kerida" (goodbye my love). The band members came from Israel, Ghana and Armenina 2008. Quite an international band, I'd say. I got my picture taken with her too, although it is clearly visible I had a cold.

"Jaco", i Stockholms Synagoga. / "Jaco", in the Great Synagogue of Stockholm.

Undertecknad & Yasmin Levy. / Yours truly & Yasmin Levy.

(2008)

Japanskt inspirerat diktande. / Japanese-inspired poetry.

En uppgift som eleverna har fått på skolan jag jobbar på fick mig att försöka mig på denna skrivandets konst, som formen haiku är. Om man läser på om det förstår man snart att det är en flyktig konst. Man kan faktiskt missa tillfället. Denna är skriven 'i tillfället'.

Rummet allra längst upp.

Solens strålar på flaggor.

Hösten igen här.

English:

One of the assignments the students got at the school I'm working at got me to try this art of writing, which the form haiku is. If you do some research you soon understand that this is an art which is in the present. You can actually miss out of the moment. This is written 'in the moment'.

The room on the top floor.

The rays of the sun on flags.

Autumn again here.

Ungefär en vecka kvar på utställningen. / About a week left for the exhibition.

Jag har fått en del positiv respons från en del som har sett utställningen som jag har ute för tillfället. Det är ju alltid kul. Förhoppningsvis hittar många hit till bloggen också. Mycket handlar om exponering när det gäller saker som konst. Man måste synas.

Har du inte sett den än finns det ännu chans i ungefär en vecka innan den tas ner. Jag har bara besökt den en gång sedan den kom igång men jag ska nog dit igen i veckan.

English:

I have received a whole lot of positive response from some who have seen the exhibition I have out at the moment. That is always fun. Hopefully more will find their way to this blog too. It's all about exposure when it's about art. You have to be visible.

If you haven't seen it already there's still a chance for about a week before it is taken down. I have only visited it once myself since it was up and running but I'll try sometime during this week.

När verkligheten överträffar Spotify (en konsertkväll). / When reality outpass Spotify (a concert evening).

Biljett, klar! / Ticket, check!

Det är en första gång för allt. I helgen besökte jag Victoriateatern i Malmö för första gången. En byggnad som jag ofta har passerat men aldrig varit inne i. Anledningen var att ett av mina favoritband gästade staden, Árstíðír. Det kunde jag inte bara låta passera.

Kvällen var en del i en 3-dagars musikfestival & kvällen till ära var det 3 olika akter som underhöll. Det var insläpp 19.00 men i vanlig ordning kunde inte de hattklädda männen i övre medelåldern låta bli att rycka i dörren vid 18.45, för att konstatera att dörren var låst för sina sällskap. Fast det tydligt stod tid för insläpp på biljetten. Heja!

Beskrivning av artisternas musik.

/ Description of the artist's music.

All info.

Victoriateatern firade 100 årsjubileum 2013. / 

The Victoria Theatre celebrated 100 years anniversary in 2013,

Teatern har rätt anrika anor med ett stort spektrum av artister som har gästat scenen genom tiderna. Denna kväll skulle This Maag, Jean & The Mean Machine & Árstíðír läggas till listan.

Eftersom jag hade köpt min biljett för några veckor sedan så hade jag en bra plats, bord 8 på andra raden från scenen. Människor runtom hade packat med sig ost, kex & klirrande flaskor som de ställde upp. Jag hade bordet för mig själv, både bra och dåligt. Paradoxen är att det är skönt att ha det själv, men också tråkigt att sitta helt själv.

Stämningsfulla affischer. / A bit emotional posters (rugged).

Historiens vingslag kändes väldigt påtagligt.

/ The wings of history felt very present.

Teatern var mycket fin & hade en intim stämning. När allt drog igång var det This Maag - från Schweiz, som satte tonen. Mycket talangfull kille som blandade teater med komik på ett bra sätt. Han fungerade också som värd under kvällen.

Musikaliskt inledde Jean & The Mean Machine kvällen. En duo som spelade fiol & cello på ett intressant sätt. Mycket samspelta! Allt ifrån marscher till polska & allt däremellan. Ibland kändes det som att lyssna på filmmusik till en film jag ännu inte har sett.

This Maag skulle avsluta första akten innan paus med ett trick då publiken involveras. Helt osökt föll lotten på mig! Så upp på scen för lagom pinsam assistent-tjänst. Under pausen & efter kvällen så visste många vad jag hette. Som med att sitta vid ett bord själv, var detta både på gott & ont. Men jag känner att det kan jag bjuda på.

Andra artister som spelat här.

/ Other artists who have played here.

Bord åtta. Ljus och alkoholfritt vin.

/ Table eight. Candle-light and non-alcoholic wine.

Innan den musikaliska magin.

/ Before the musical magic.

En i sitt slag. Underhållare med stort U.

/ One of a kind. Entertainer with a capital E.

Den sista akten var helt magisk. Alla som inte har sett & hört Árstíðír i verkliga livet har gått miste om något. Det finns ingen tröst! Det här är Islands bästa band & ett av det bästa i norden, kanske i världen? Ljudbilden som framträder sveper fram, poetiskt vacker, full av energi & tankeväckande - är lättillgänglig men väcker många känslor. Sångerna är på både isländska & engelska, vilket skapar en spännande bredd.

Den hobby-isländska jag har tillägnat mig genom åren räcker inte ända fram för att förstå 100% men en hel del kunde jag följa med i. Kanske det har att göra med att jag är lite norden-nörd?

Killarna i bandet var supertrevliga. Trots att de är väldigt stora utomlands har de inte låtit framgången gjort dem till snobbar. De stannade kvar för att tala med publiken & signera skivor.

Min plan med att ta en gruppbild med bandet gick i stöpet, alla ville snacka med dem samtidigt. Men jag fick en lite suddig bild med gitarristen Daníel. Trots detta var det här en underbar upplevelse som alla borde få uppleva någon gång. Det var ett praktexempel på när verkligheten överträffar Spotify (de finns på Spotify förresten).



English:

Skåne och Östergötland i harmoni.

/ Scania and Ostrogothia in harmony.

It's a first for everything. This weekend I visited the Victoria Theatre in Malmö for the first time. A building I have often passed by but never entered. The reason for the visit was because one of my favourite bands graced Malmö by its presence, Árstíðír. I just couldn't let that opportunity slide.

The night was a part of a 3-day music festival & the evening in question had 3 acts to enterain. The admission opened at 19.00 but in usual fashion the hat-clad men in their over middle-ages couldn't restrain from pulling at the doors at 18.45, to conclude to their party that the door was indeed locked still. Though the ticket clearly stated the time for admission. Good times!

Fantastisk konsert. / Fantastic concert.

Sekunderna innan han hoppar ner i publiken...och finner mig.

/ The seconds before he jumps down to the audience...and finds me.

Schweiziskt instrument. / Swiss instrument.

The theatre is quite of ancient lineage with a great spectre of artists who have played on that stage through time. This night This Maag, Jean & The Mean Machine & Árstíðír would be added to that list.

Since I had bought my ticket a couple of weeks ago I already held on to a good seat, table 8 on the second row from the stage. People around me had packed cheese, crackers & clanking bottles that they put up on the tables. I had my table for myself, both good and bad. In there lies the paradox with it being nice to have the table for yourself, but still kind of boring to sit by yourself.

Atmosfären ändrades lite när bandet Árstíðír klev upp och började spela.

/ The atmosphere shifted a bit once the band Árstíðír entered and begun playing.

SÅ mycket bättre än på Spotify! / So much better than on Spotify!

The theatre was really nice & had an intimate emotion to it. When it all later began it was This Maag - from Switzerland, who sat the tone for the evening. Very talented man who mixed theatre with comedy in a good way. He sort of funtcioned as a host during the evening.

Musically Jean & The Mean Machine started the night. A duo who played violin and cello in an interesting way. Very co-ordinated! Everything from marches to reels & everything in between. Sometimes it felt like listening to a movie soundtrack for a movie I have yet to see.

This Maag was to finish the first act before the break with a trick where he needed to involve the audience. Totally unexpectant the joke was on me! So up on the stage for some lightly awkward assistance-service. During the break & after the concert many strangers knew my name. As well as sitting alone by a table, this was also for both good and bad. But I felt that I could offer that.

Efter den musikaliska magin. / After the musical magic.

Daníel Auðunson & undertecknad. / Daníel Auðunson & yours truly.

Klockan skulle bli mycket innan jag var framme i Landskrona.

/ It would be late before I would be back in Landskrona.

Lífið er verðmætt! / Livet är värdefullt! / Life is precious!

The last act was pure magic. Everyone who has not seen & heard Árstíðír live have missed out on something. There is no comfort! This is Iceland's best band & one of the best acts from the Nordic region, perhaps in the world? The sound picture that emerges sweeps onward, poetically beautiful, full of energy & thought-provoking - it's easily accessible but it stirs a lot of emotion. The songs are in Icelandic & English, which creates an exciting width.

The hobby-Icelandic I've immersed myself in (to and fro) over the years didn't really cut it to understand 100% but to some extent I could follow the themes. Perhaps some of it has to do with me being a Nordic-nerd? 

The guys in the band were super-nice. Despite them being huge abroad they haven't let the success turn them into snobs. They stayed around after the show to speak with members of the audience & signing albums.

My plan to take a group-photo turned into slush, everyone wanted to chat with them at the same time. But I did get a blurry photo together with guitarrist Daníel. Despite the group-photo fail this was overall a wonderful experience I would like to wish others to be able to partake in. This was a perfect example when reality outpass Spotify (they are on Spotify, by the way).

Smakprov från kvällen. / A sample from that evening.

"Ljóð í sand"

Imorgon, 76 år sedan Kristallnatten. / Tomorrow, 76 years since the Crystal Night.

ייִדיש

Jiddisch folk-metal! / Yiddisch folk metal!

Ett av det mer fascinerande och tragiska områden som jag minns inom judiastik när jag studerade religion, var den om jiddish-kulturen. När judar skingrades i det som kallas för judiska diasporan hamnade en grupp i arabisk-spanska områden (kallades sefarder) och en annan stor grupp gjorde sig ett hem i västeuropa (kallades för ashkenazer).

Just ashkenazerna utvecklade ett språk, högst influerade av sina kristna grannar, som baserades på Rhenlandets tyska. Blandat med bland annat hebreiska och senare också inslag av olika slaviska och baltiska språk, gjorde det språket jiddish väldigt säreget. En del tycker att det låter som en mjukare form av tyska. Just kopplingen till Tyskland ledde tragiskt nog fram till Novemberprogromen och Kristallnatten, som blev den händelse som legitimerade det som senare utvecklades till Förintelsen.

Innan 2 Världskriget så fanns det omkring 10 miljoner talare av detta europeiska språk. Många förfärliga händelser senare, såsom Babyn Yar (Бабин Яр), fanns det efter krigsslutet ca 3 miljoner talare. Jiddish-kulturen hämtade aldrig sig riktigt och språket blev inte längre ett vardagsspråk som det förr var. Vad jag har förstått så är det i dagsläget bara ett minoritetsspråk (främst i USA och Israel). De flesta som studerar jiddish på något sätt är mestadels ortodoxa judar i Israel & New York eller icke-judar vid universitet.

Jiddishkultur lever vidare via Klezmermusik, som är mycket populärt bland icke-judar som vill vara hipsters. Men kopplingen mellan tro och liv som det en gång var före 1930-talet kommer nog aldrig bli densamma. Däremot får vi aldrig glömma vad som skedde eller orsakerna bakom. I modern tid har till exempel judar i Malmö trakasserats till den milda grad att de flytt Sverige. Så ska det väl inte behöva vara i ett modernt samhälle?

En häftig sak med den lilla renässansen för Jiddisch är saker som bandet Gevolt i Israel, som kombinerar metal med den Jiddischka musiktraditionen. Kolla in dem!

Skissen nedan kanske blir en riktig målning längre fram. Lite som en hyllning till de européer som 'råkade' vara judar, vars kultur & öde står som ett pinsamt minne över vad människor är kapabla till under särskilda omständigheter.

Många olika idéer. Prova skriva på jiddisch också. Svårt!
/ Lots of different ideas. Tried to write in Jiddisch too. Hard!

.Svårt med symmetri. / Hard with symmetry.

Davidsstjärnan. / The star of David.

Nu börjar det växa fram. / Now it emerges.

Tänkte mig en enkel stil. / I went for a simple style.

English:

One of the more fascinating and tragic areas that I remember within the fields of Judiastics when I studied religion, was that of the Jiddisch-culture. When jews were scattered around year 70 A.D. in what is called the Jewish diaspora, one group eventually found themselves in Arabic-Hispanic areas (called Sephards) and another large group made their home in western Europe (called Ashkenaz).

The Ashkenaz jews developed a language, highly influenced by their Christian neighbours, based on the German spoken in the Rhineland. Mixed with for example Hebrew and later also Slavic and Baltic languages, it made the language Jiddisch very distinctive. Some might say it sounds like a softer version of German. The connection to Germany tragically led to the November-progromes and the Crystal-Night, the event which made it legit - what later came to be the Holocaust.

Before the 2nd World War there were about 10 million speakers of this European language. Multiple horrific events later, as Babyn Yar (Бабин Яр), there were only about 3 million speakers after the war. The Jiddisch culture never quite recovered and the language ceased to be a broad spoken everyday language. From my understanding for the present it's mainly a minority language (foremost in USA and in Israel). Most people that study Jiddisch in any form are either orthodox jews in Israel & New York or non-jews at universities.

Jiddisch culture lives on through things like klezmer music, which is very popular among especially non-jews who like to be a bit hip. But the connection between Jewish custom, faith and life as it was before the 1930's will probably never be the same. However, we must never forget what happened and the forces behind. In modern time, for instance, jews in Malmö (Sweden) have been harrassed to the extent that they feel they have to move away from Sweden. That is surely not right in a modern soceity?

One thing that I like with the minor revival of Yiddish is a band like Gevolt in Israel, which combines metal with Yiddish musical traditions. Check them out!

The sketch below might become a painting in the future. Sort of an homage to those Europeans who 'happened' to be jews, whose culture & destiny stands as a sad reminder over what humans are capable of during special circumstances.

Jiddisch uttalas 'europeiskt' men skrivs med hebreiska bokstäver.

/ Jiddisch is spoken 'European' but is written with Hebrew letters.

Händerna som bildar en triangel är en judisk gravsymbol.

/ The hands forming a triangle is a Jewish grave-symbol.

Symbolen innebär att personen var av prästsläkt (Kohanim).

/ The symbol means that the person was of priestly blood ( Kohanim).

Min dotter hjälper gärna till. / My daughter likes to help out.

קיינמאָל פאַרגעסן (Qyinmal per'gesn) / Glöm aldrig. / Never forget.

Kohen (prästen) hade och har en särskild uppgift att välsigna synagogsbesökarna. För länge sedan hade kohanim (כֹּהֲנִים) många viktiga uppgifter när det gällde gudstjänst och offerritualer, som en sorts mellanhand mellan Gud och (de judiska) människorna. Så skissen är symboliskt menat att de europeiska judarnas andliga skatt på något sätt gick förlorad i Förintelsens eldar. En förlorad välsignelse för både judar och andra människor.

Bus eller bok. / Trick or book.

Nu i veckan var det Allahelgonahelgen, med allt vad det innebar av importerat Halloween-spök-firande (ursprungligen Sammhuinn / Samhain) och att tända ljus för att minnas anhöriga (en katolsk sed från början). På den mer lättsamma sidan av saken så hade Science Fiction Bokhandeln i Malmö den årliga traditionen "Bus eller bok".

I sann Hob-anda delar personalen under helgen ut påsar med några böcker till kunder, som viskar "bus eller bok" i kassan. I år trodde jag att jag hade missat det men när jag var dit idag så förklarade de att evenemanget slutade på helgdagen (som var röd dag), så idag måndag hade de förlängt traditionen. Det betydde att det fanns ett par påsar kvar, varav jag fick en.

Väl hemma tog jag fram "fyndet" och kunde konstatera att det var en bra blandning av böcker. Väldigt kul med lite nya böcker.

 Bokaffären med stort B. / The bookstore with a capital B.

English:

Now this past week there was All Hallows Eve, with all that it implicates with imported Halloween-ghoul-celebration (originally Sammhuinn / Samhain) and to light candles in remembrance of loved ones (originally a Catholic custom). On the lighter side of things the Science Fiction Bookshop in Malmö held the annual tradition "Trick or Book".

In true Hobbit-spirit the staff customary hand out bags with a couple of books to customers, that whisper "trick or book" at the cash register. This year I thought I'd missed it but today when I went there they explained that the event ended on the holiday (red day), so today Monday they had prolonged the tradition. It meant there were bags left, of which I got one.

Back at home I did a book-haul and could conclude that I got a good mix of books. Very fun with some new books.

Tung kasse. / Heavy bag.

Dagens fynd! / Today's haul.