Ett par olika storlekar på penslar är alltid att föredra. / A pair of different brush sizes is preferred.
Den här tavlan kom till efter inspiration från ett läger på Bosarps lägergård i höstas. Jag fick en sådan stark inre bild eller syn när det var en längre tid av bön och eftertanke en kväll. Jag skissade ner den helt snabbt och visste att DEN vill jag göra en tavla av. Det händer inte så ofta att sådant överjordiskt sker, men när det gör det så sker det med besked.
Om jag har ett ganska bra grepp om hur jag tänker mig tavlan eller vad jag vill förmedla brukar jag alltid skissa upp den först, allra helst med Derwents pennor, för de ger en sådan mjuk övergång mellan färgerna. Det kan kräva lite efterforskningar om jag vet att det är något som jag inte bemästrar (i det här fallet, djur.) och ett par färgskisser för att fånga djurens färgmönster. När jag känner att skisserna motsvarar min vision eller tanke är det dags att ta fram penslar, palett, staffli och färger. För mig känns det ofta som ett "äventyr" eller vad man ska säga, när en helt tom duk står framför mig.
Olika testskisser. / Different test-sketches.
Sakta kommer det fram. / Slowly it emerges.
I vanlig ordning brukar jag markera ut var på duken som jag vill ha mina objekt innan jag börjar bygga upp en bakgrund. Skisskol är bra att göra det med, gärna lätt på handen så att linjerna blir tunna och det är lätt att måla över dem. Jag hade inget sådant hemma för tillfället så jag använde ren svart färg. Så länge det fungerar så spelar det egentligen ingen roll HUR du gör det. Örnen skulle vara blickfånget, det visste jag från början. Och jag kände att hajens placering skulle öka känslan av skräck om den tittade upp från djupet. Vet ej med hajar, jag har en irrationell rädsla för dem, även fast de inte simmar så mycket runt Sverige. Det är också något ursprungligt läskigt med djupa och mörka vatten.
Det hör inte till vanligheterna, men när jag började med denna i september så målade jag färdigt det mesta av grunden redan första kväll... ehhm.. natten. Jag tror jag började lite efter nio på kvällen och när jag började känna mig trög och trött tog jag en titt på klockan och fick till min fasa se att den hade dragit över lite efter 2 på morgonen! Men så är det när inspirationen kommer och man hamnar i "målartrans". Jag var lite osäker på hur jag skulle göra med vattnet. Det såg inte så imponerande ut först. Efterhand började det ta form med vågor och en färgskala som jag blev förtjust i.
Tom duk. / Empty canvas.
Så snyggt och modernt i svart och vitt. / Nice and modern art in black and white.
Grov målning än så länge. / Rough painting so far.
Bara dagar innan jag började anse att den var helt färdig (sånär som på att jag behövde måla dit kedjorna) så bekräftade min fru mina misstankar om att själva skålen låg i fel vinkel! Apa också... Ja, vad ska man göra? Det var bara till och "fixa" till det. Tur nog hade bakgrunden torkat och som synes så lyckades jag, turligt nog. Ibland kan en målning bli förändrad eller för "tung" i sig själv och då gör man bäst i att antingen börja om eller rätta till det om det går. Efter lite justeringar var då sedan målningen klar. Den blev så mycket bättre än jag trodde och ligger mycket nära den syn jag fick.
"Mästaren" i arbete... största möjliga tystnad. / The "Master" at work... silence please.
Skålen före och efter på samma gång. / The bowl before and after at the same time.
Om mina tankar om målningens symbolism:
Hajen. Den fick symbolisera allt hemskt, ondskan och det som vill förstöra. En parallell kan man dra till Tanakh (תַּנַ"ךְ - den judiska Bibeln) eller Gamla Testamentet, som skriften också kallas av oss kristna. Där i bl a Psaltaren (תהלים) och boken Job (אִיּוֹב) talas det om det väldiga monstret Leviatan som lurar i havsdjupen. Det kan också menas, i min mening, att hajen kan representera alla de som på olika sätt vill åt dig i livet, när havet stormar runtomkring. Den är också motsatsen till örnen, en sinnebild av Djävulen och ondskan i sin renaste form. I Nya Testamentets 1 Petrusbrevet (איגרת פטרוס הראשונה) läser vi hur Djävulen går runt som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.
Örnen. Det är så starkt språk i Jesajas bok (יְשַׁעְיָהוּ) kapitel 40 om hur de som hoppas på Gud lyfts upp som örnens vingar, och får ny kraft. Bilden jag fick var så stark, som att Gud ville lyfta bort människan (flickan) från det farliga, bort till säkerhet. Jag tänkte mig en jätteörn, som Gwaihir från Tolkiens Midgård, som flyger genom farorna till trots och genomför sitt uppdrag. Lite längre fram i kapitel 46 talas det om örnen "som kallas från öster, från fjärran land honom som verkställer mitt beslut.".
Flickan. Hon sitter i en metallskål som dinglar från ljudligt gnisslande kedjor. Det är allt som finns som säkerhet. Ovanför håller en väldig örn i en metallstav som kedjorna är fästa i. Under henne rasar havet och blodet från hennes sår på armen lockar till sig de mörka vattnens rovdjur. Hon måste ha fullständig tillit till att örnens vingar bär henne säkert över vattnen till fast mark. Tvivel kan finnas hos henne, att örnen skulle kunna mattas och bara släppa taget om metallstaven som håller dem samman i luften. Släppa taget och låta henne slå ner bland vågorna. Men det gör inte örnen. Hon vet det är sant.
Jag är fortfarande fascinerad av det jag läste om i mina judiastikkurser, därav de hebreiska referenserna.
English:
Två trogna vänner, skisspennor och ett block. / Two faithful friends, sketching pens and pad.
This painting came to pass after an inspiration from a camp at Bosarp's lägergård this Fall. I got a such a strong inner image or vision when we had a longer period of prayer and contemplation one night. I sketched it down rather swift and knew that IT was a future painting to be made. It is not common that these etheral things happen, but when it does it really comes down.
If I have a pretty good idea of how I've imagined the painting or what I want to get through I usually sketch it up first, preferably with Derwent's pens, because they render a nice transition between the colours. It might take some research if there is something I feel I don't master (in this case, animals) and a couple of colour sketches to capture the animal's colour pattern. When I feel that the sketches answer to my thought its time to bring out brushes, palette, easel and colours. To me it often feels like an "adventure", so to speak, when I have an empty canvas in front of me.
Markera försiktigt färgtonerna. / Carefully mark the colour-tones.
Haj. / Shark.
I usually mark out where on the canvas I want my objects before I start building the background. Sketching coal is a great too, with a soft touch so the lines are thin and easy to paint over. I didn't have any at the time so I used plain black colour. As long as it works it really doesn't mattre HOW you do it. The eagle would be the eye-catcher, I knew that from the start. And I felt that the placement of the shark would increase the horror if it surfaced a bit. Funny thing about sharks, I have an irrational fear of them, even if they don't swim in our waters in Swedish all that much. It is also something primal scary with deep and dark waters.
It doesn't fit into the ordinary scheme of things, but when I begun this painting in September I painted most of the basics on the first eveni...ehhm... night. I believe I begun just after nine pm and when I felt slow and tired I glanced at my clock and saw it was well after two in the morning! But when that's life when inspiration comes and you fall into "painting-trance". I was a bit unsure how I would do with the water. It didn't look all that impressive to be honest. Little by little it took shape with the waves and a colour-scale I really grew fond of.
Frihandsskiss med färg.... oj så vågat. / Free-hand sketching with colour... wow how daring.
Grunden klar. / Foundation ready.
Tredje lagret färg. / Third colour-layer.
Just days before I thought of it as finished (I still needed to paint chains) my wife confirmed my suspicions about the metal bowl having the wrong angle! Oh snap... Well, what to do? It needed to be "taken care of". The background had dried, luckliy enough and as the result shows I managed to get it right. Sometimes a painting can become changed or too "heavy" in itself and the best way then is to either start over or fix it if you are able. After some minor adjusments the painting was then finished. It became so much better than I thought and lies very close to the vision I had.
Koncentrera dig. / Concentrate.
Allt klart... eller? Nej! Skålen lutar åt fel håll och inga kedjor. /
All finished... or? No! The bowl tilts the wrong way and no chains.
Klar! / Finished!
My thoughts on symbolism and the painting.
The shark. It got to symbolize all that is horrid, evil and that which wants to destroy. A parallell can be made to Tanakh (תַּנַ"ךְ - the Hebrew Bible) or Old Testament, that the writing is also called by us Christians. There in Psalms (תהלים) and the book of Job (אִיּוֹב) it is spoken of the mighty monster Leviathan that lurks in the depths of the ocean. In my opinion, the shark can also represent all who in one way or the other wants to get to you in your walk in life, when the ocean rages around. It is also the opposite to the eagle, a paragon of the Devil and evil in its purest form. In the New Testament's 1 Peter (איגרת פטרוס הראשונה) we can read how the Devil walks around like a roaring lion and searching for someone to devour.
The eagle. In the book of Isaiah (יְשַׁעְיָהוּ) the language is powerful in chapter 40, about the ones who wait for the Lord will be carried on wings of eagles, and renew their strength. That image I got was so strong, as if God wants to carry humanity (the girl) away from dangers, off to safety. I imagined a giant eagle, kind of like Gwaihir from Tolkien's Middle-Earth, that flies through perils despite the danger to complete his mission. Further in Isaiah chapter 46 it talks about the eagle "that is called from the east, from distant lands him that enforces my decision.".
The girl. She sits in a metal bowl that is hanging from screeching chains. That is all there is in terms of safety. Above her a mighty eagle is holding a metal staff that is attached to the chains. Below her is the roaring sea and the blood from her wound on her arm attracts the predators of the dark waters. She needs to have perfect trust that the eagle's wings will carry her safely over the waters to solid ground. Doubt may exist, that the eagle might run weary and let go of the metal staff that connects them in the air. Let go and let her plummet down in the waves. But the eagle will not. She knows that to be true.
I am still fascinated by what I read about in my Judiastics courses, hence the Hebrew references.
