söndag 26 mars 2017

För scenkonsten. / For stage-art.



Så är årets upplaga av "Teaterns Dag" över. Det är ett årligt samarbete mellan olika teater-, musik-, och dansscener runtom i Malmö. För 50 SEK köper man en knapp som sedan ger tillträde till allt som dagen har att erbjuda. Totalt 17 timmar bjöds det på den 25 mars. Så det var upplagt för scenkonst!




För mig så blev det en kortare variant av dagen. Först var det en stor barnloppis som går av stapeln i Glumslöv varje halvår. Den visade sig sammanfalla med detta evenemanget i Malmö, så det fick bli lite kompromiss. Men till slut kom jag iväg, lite efter 13.00. Jag missade ett par programpunkter (varav en var "Kalla mig Ernst - en monolog om Viktoria Benedictsson" på Malmö Stadsteater. Men jag hann med "improshow" av En Häst I Familjen, på Malmö Amatörteaterforum (MAF).





Den spelades på scen 3 i MAF-huset. Det huset, och särskilt den scenen också, har en speciell betydelse för mig. När jag och min fru flyttade till Skåne hamnade vi i Lomma först. Jag hade lite abstinens efter att ha lämnat Tomten 2005 så jag sökte efter någon form att fortsätta "leka" genom teater. Och efter lite surfande fann jag Teaterfolket, som huserade på MAF. De spelade på scen 3. Att komma dit igen, nu som besökare, var trevligt.



En Häst I Familjen bestod idag av 4 personer. De gjorde ett par improviseringsövningar och tog hjälp av publiken, som fick delge idéer som ensemblen skapade material av efter bästa förmåga. Det var hysteriskt roligt ibland. Jag förundrades över ensemblens förmåga att så snabbt finna sig och haka på ett ord eller en hel mening. Många teaterövningar de gjorde kände jag igen och har själv testat på dem. Men här ställdes övningarna på sin spets på ett sätt. Det var rappt.






Inkonst stod senare på tur. Det var dagens s.k Teaterhäng. Ett ställe att vila benen och lyssna på föredrag eller vara med i diskussioner om scenkonst. Jag hade aldrig varit där och hade någon timme eller mer innan nästa föreställning skulle börja. Det var väldigt speciellt ställe. Jag upplevde nästan en aura av lätt dekadens i praktfull konstnärlig skrud. Hur ska jag annars beskriva det? Allt draperat i svart med små ljuskällor här och där. En tung klubbsynth som konstant mullrar och väldigt "konstnärlig" personal med stark smink. Dessvärre var det ingen form av föredrag precis då jag var där. Bara jag och min tyska cola vid mitt bord.








Till sist bar det tillbaka till MAF-huset för den sista föreställningen för mig. Det händer saker hela tiden under den här dagen. Många program krockar med varandra och är lite utstpridda över hela staden. Så det är omöjligt att kunna hinna med allt. Sedan var det ju detta med tiden med. Restid tillbaka till Landskrona. Så jag bestämde mig för bara en till föreställning, även om "Skellefteå/Malmö" med Teatr Weimar också hade varit väldigt, väldigt... väldigt intressant.




Mitt val föll på "Traktatet" med gruppen Original. Det var en riktig käftsmäll till pjäs. En tornadostorm av känslor som skavde lite härligt skevt på något sätt. Man visste inte vad man hade att vänta. Ena stunden fanns det hopp, andra stunden drogs man med i en spiral av svärta, härligt ackompanjerad av en redig dos death-metal, för att snart återgå till ett medley av jazz och klassisk musik. Och så fortsatte det. Härliga lösningar för scenbyten och det kändes fräscht att använda sig att video och förinspelat ljud som komplement. På ett sätt påminde tonen i den här pjäsen om föreställningen "Bastard", som spelades i Malmö 2012. Innerligt. Chockerande. Mellanmänskligt. Förfärligt. Obotligt vackert. Sorgset. Känslorna går runt i ångestladdade rondeller, toppade med lite livsbejakande strössel. Skådespelarna var mycket bra och övertygande. Om du får chansen att se denna föreställning så måste du ta den. Så är det bara.

Inte var det heller fel att få träffa gamla bekanta. Kopplade till den här pjäsen var folk som jag jobbade med under tiden med Teaterfolket. Så jag fick växla några ord med dem, vilket jag uppskattade. Klockan var sent för mig efter Traktatet, så det var dags att vandra upp emot station Triangeln genom ett smått kallt Malmö. Det var sannerligen ett bra avslut på dagen.




English:

Coming soon...



onsdag 22 mars 2017

Ett utgivningsdatum för mysteriet. / A release date for the mystery.

Nu har David Paulides och hans lag bestämt utgivningsdatum för dokumentärfilmen "Missing 411". Urpremiären kommer att gå av stapeln i Denver den 13 maj 2017 och därefter släpps den till allmän beskådning. Det verkar som att den ska försöka säljas till strömmningstjänster.





Jag är rätt taggad på att se den. Speciellt som jag har följt detta i ett par år genom radioprogram och intervjuer med herr Paulides. Det är ett verkligt mysterium.



English:

Now David Paulides and his team has decided upon a release date for the documentary "Missing 411". The premiere will be screened in Denver on May 13th 2017 and after that be available to the public. It seems like it will be sold to streaming services.





I am pretty pumped to see it. Especially since I have been monotoring this for a few years through radio shows and interviews with Mr Paulides. It is truly a big mystery.









måndag 20 mars 2017

Annorlunda gästbok. / Different guest-book.

Jag tänkte att jag ville bjuda på en fin tavla andra har gjort. När jag hade 40-årsfest så var en "aktivitet" eller vad man ska säga, att måla något som en hälsning. Det blev en fysisk gästbok mer än något annat. Den är helt unik, många olika konstnärer och motiv från många olika vandringar i livet.



English:

I thought I'd share a nice painting that others have made. When I had my 40 year party one of the "activities" or so, was to paint something as a greeting. A physical guest-book more than anything else. It is quite unique, many age-groups and motifs from many different artists.







onsdag 15 mars 2017

En törn i sidan. / Thorn in my side.

Är det en del av en försenad 40-års kris att bli mer medveten om sin dödlighet än förut? Jag har inte umgåtts med sådana tankar särskilt mycket tidigare. Men det var innan jag blev "sjuk i blodet" eller vad man ska säga. Högt blodtryck vid 39 års ålder är lite ovanligt. Men där hamnade jag i oktober 2015. Likväl.

Förr eller senare? / Sooner or later?


Diagnosen var essentiell hypertoni, förhöjt blodtryck. Ingen verkade hitta en direkt orsak till varför det hade uppkommit. Efter ungefär en vecka hade läkarna stabiliserat mig. Råd gavs att jag behövde röra på mig, gärna så att jag fick upp pulsen, varje dag. Den delen har väl gått lite sådär men vid varje tillfälle som har getts så har jag gärna tagit tag i det. Ett stående inslag varje söndag på höst och vårkanten är innebandy i några timmar. Det tror jag har hjälpt en hel del.

Jag vet att kroppen responderar på den psykiska hälsan. Under ett svagt ögonblick hösten 2013 delade jag en målning och tankar kring den här på bloggen. Det var början till slutet på en del av verkligheten som jag hade vant mig vid. Vi är vanevarelser, vi människor. Det är lätt att tro att vår verklighet ska vara konstant. En 20-årig vänskap fick ett abrupt slut i samma veva som andra människor i närheten också började hålla ett avstånd. Allt på grund av ett svagt ögonblick i natten.

Samtidigt hamnade jag i en långvarig konflikt. Det är en sak när det sker på en arbetsplats, men om föremålet för konflikten istället är närmare till hands är det svårt att inte påminnas om det. Jag hamnade i en rätt konstant flykt- och kamprespons i månader då stressen till slut fick allt att tippa över. Det var en väckarklocka, minst sagt. Det blev en kris ifall man var känslomänniska, lite introvert och upplevde att platsen som kallas livet var rätt öde (trots familjeliv).

Ett, av ett par recept för att hamna här är:

  • Långvarig stress (flykt- och kamprespons, konflikt och oro)
  • Osäker anställning (för lite jobb = för lite pengar)
  • Ensamhet 
  • Övervikt

Så för tillfället har jag tre följeslagare som ska hålla maskinen igång ett tag till:

  • Felodopin (vidgar blodkärl)
  • Metropol (minskar hjärtats puls och slagkraft)
  • Candesarstad

Inför kvällens kamp. / Ready for the game for the night.


Nu har jag fått det lite under kontroll, jag har utvecklat nya vänskaper och försöker mota det här så gott det går. Problemet är att det var en sådan väldigt mörk period och så långvarig tid med negativitet som tog detta över gränsen, så att säga. Det måste nog till en lika genomgående och kraftfull händelse över samma tid, fast med positivt innehåll, för att vända trenden. Det sista besöket för kontroll visade att mina njurar har påverkats av det höga blodtrycket. Det brukar inte vara ett gott tecken. Men jag håller fast vid innebandyn och försöker äta rätt. Livet och konsten bör ju få finnas kvar en lång tid till.


English:

Is it a part of a delayed 40-year crisis to be more aware of your mortality than before? I have not spent time with such thoughts so much before. But that was before I became "blood sick" or whatever you may call it. High blood pressure at 39 years of age is a bit unusual. But there I ended up in October 2015. Anyway.

Tre räddare... / Three saviours...


The diagnose was essential hypertone, heightened blood pressure. No one seemed to find a direct cause to why it had appeared. After a week the doctors had me stabilized. Advice was given to me that I needed to move, preferably that I got the pulse up, every day. That part has been so-so but when given the opporunity I get right into it. Each Sunday during Spring and Autumn there is floorball for a couple of hours. I believe that has helped me.

I believe the body responds to psychic health. During a weak moment during Autumn of 2013 I shared a painting and some thoughts concerning it here on this blog. It proved to be the beginning of the end of a reality I had grown accustomed to. We are creatures of habit, we humans. It is easy to believe that a certain reality is supposed to be constant. A 20-year old friendship broke down at the same time as people in my close vincinity begun keeping their distance. All of this because a weak moment in the night.

At the same time I was in a drawn-out conflict. It is one thing when it happens on a work place, but if the object for the conflict instead is closer at hand it's hard not to be reminded of it. I ended up in a pretty much constant flight- and fight-respons in months before the stress finally got the better of me. It was a wake-up call, to say the least. It became a crisis in case you were an emotionalist, a bit introvert and experienced the place that was called life was a rather desolate place (despite living the family life).

One, of a few recipies to end up here is:

  • Prolonged stress (flight- and fight-response, conflict and anxeity)
  • Unsettled emplyment (too little work = too little money)
  • Loneliness 
  • Overweight
So for the time being I have three companions to keep the machine up and running for some time more:

  • Felodopin (expand blood-vessels)
  • Metropol (reduces the heart's pulse and punching power)
  • Candesarstad

Min klubba bär mitt namn. 20 SEK, så värt det! / My stick bears my name. 20 SEK, so worth it!


Now I have it somewhat under control, I have also developed new friendships and try and fend off this as good as I know how. The problem is that it was such a dark period of time over a course of such a long time with negativity which pushed it over the edge. It must be an equally thorough and powerful event within the same time fram, but with a positive content to turn the tide. I do wonder what that would be in that case? During my last check-up it had become apparent that my kidneys had been affected by my high blood pressure. That is usually not a good sign. But I will stick with floorball and try to eat healthy. Life and art should have many years to come still.

________________

Sambandet mellan psyke och kropp förklarades väldigt bra av psykologen Guy Winch. / The connection between psyche and body was explained very well by psychologist Guy Winch.





måndag 13 mars 2017

Färgfestival / Colour festival.



Idag firas Holi bland hinduer. Det är en antik festival från Indien, baserad på en legend om en demonkung och hans son. Kungen var väldigt egenkär och ville dyrkas som en gud. Hans son var inte så pigg på det eftersom han hellre var trogen Vishnu. Det gjorde kungen vred så han ville använda pojkens ondsinta faster att döda honom. Eld skadade nämligen inte henne, planen var då att lura med pojken till en brasa och kasta i honom där. Hon var bara immun när hon var ensam, så hon blev bränd när hon tog med pojken in i lågorna. Vishnu räddade pojken från lågorna tack vare att han var trogen sin gud. Slutet gott. Det berättas också om Krishna, när han var ung, så var han väldigt busig. Han hade många vänner och älskade att spela alla spratt. Bland annat kastade han färg på människor. Krishna hade blå hud. En av hans vänner blev tillsagd av sin mor att också måla sig blå, så att Krishna för en dag skulle kunna se någon mer som såg ut som honom.

Detta är i kort en del av ursprunget till Holi. Den representerar ny början, en ny säsong, hylla gudarna och lägga åt sidan gammalt groll för att ge plats för vänskap. Nuförtiden har västvärlden tagit till sig den här delen av hinduism. Lite som med yoga omformas betydelsen för att bättre passa andra samhällen. Här kallas den Färgfestivalen och säger sig vara en festival som hyllar kärlek. När alla har färg på sig är man inte längre någon ras, sexualitet, religion eftersom alla ser mer eller mindre lika ut. Det kanske kan vara en fin tanke. Frågan är om något blir mindre hinduistiskt bara för att man ger något en annan betydelse som passar en själv? Jag funderar lite på det ibland. Detsamma gäller judisk kabbala, buddhistisk mindfullness, muslimsk sufism och förstås yoga.


English:




Today Holi is celebrated by Hindus. It's an ancient festival from India, based upon a legend about a demon king and his son. The king was very much of an ego and wanted to be worshipped as a god. His son, however, was more true to Vishnu and refused. It made the king so angry that he wanted to make use of the boy's evil aunt to kill him. The fire could not harm her, the plan was to lure the boy near a fireplace and throw him inside. She was only immune when she was by herself so she got burned when she threw herself into the flames with the boy. Vishnu saved the boy from the flames since his devotion was so great. All well that ends well. It is also told about Krishna, when he was young he was a real prankster. One thing he did was to throw colour on people. He had a lot of friends. Krishna had blue skin. One of his friends was told by her mother to paint herself blue as well, so that Krishna for one day would meet someone, if but for a day, that looked like him.

This is the story of Holi, in short. It represents new beginnings, new seasons, hail the gods and put old grudges apart to make room for new friendships. Nowadays the Western world have adopted this part of Hinduism. A lot like with Yoga this is also transformed and is given neww meaning to better suit other soceities. Here it is called The Festival Of Colours and claims to be something that celebrates love. When everyone is covered in colours you are no longer any race, sexuality, religion since everyone pretty much looks alike. It might be a nice thought. The question is if something becomes less Hinduistic just because you create a new meaning to a practice? I think of such things sometimes. The same goes for Jewish Kabbala, Buddhist mindfullness, Islamic sufism and of course Yoga.




söndag 12 mars 2017

Karnevalyra. / Carnival-craze.

Jag har en multireligiös almanacka som listar viktiga högtider för olika religioner varje månad. Väldigt användbar i SO kan jag säga. Den här helgen är en av de mest skojiga, eller vad man ska säga. Det är den judiska Purimhögtiden. Purim är som den katolska karnevalen, där allt är lite bakvänt och tokigt. I grunden har Purim en mer allvarlig ton men har blivit en riktig festhögtid. Kolla på filmerna för att bli lite klokare.




English:

Coming soon...






tisdag 7 mars 2017

Så många små... / So many small...

Jag fascineras av andras hantverk. Det kan vara foto, måleri, smide - eller nästan vad som helst. Är det intressant och fint så behöver jag kolla in läget. En rätt så okänd praktik som börjar på att få mer uppmärksamhet är pärlplattor. Ja, pärlplattor! De allra flesta har antingen testat eller hjälpt en mindre människa med att pyssla ihop något alster.

Nuförtiden sitter det alltså personer och pysslar som vuxna, färgade av sin uppväxt har de tagit teman ifrån film och tv-spel till pärlplattans värld. En av dem; Johan Karlgren, driver företaget Pappas Pärlor. Av honom skaffade jag en väldigt bekant krukväxt från Nintendos Super Mario spel under en av alla dessa sci-fi mässor. Det är lite 8-bit pixel känsla över det hela. Det är samma med till exempel 8 Bit Dad i USA. Kolla även in supermariosvamp.blogg.se .

För mig är det inte aktuellt. Men jag kan se en viss tjusning med det, kreativt så att det förslår.



English:

Coming soon...