söndag 13 augusti 2017

Ett kärt återseende. / A beloved reunion.

 Jag älskar paket, så gammal man än är. / I love parcels, despite my age.


I början av 2000-talet hade jag i min ägo en av de bästa böcker jag har ägt. Vissa böcker har man ju för att de är intressanta eller att man tror att man kommer läsa eller få användning av dem... någon gång i framtiden. Men denna speciella bok hade jag kontinuerlig glädje och nytta av; "Boken om Kalligrafi" av David Harris. Den hjälpte mig rätt mycket att komma underfund med hur kalligrafi fungerade. Visst har det funnits andra böcker och andra hjälpmedel, som jag har kollat upp. Men den här var en riktigt bra och allomfattande bok.

Sedan någon gång runt 2007-2008 i och med flytten från Hjärup och upp till Landskrona så försvann den. Jag har en svag misstanke om att jag lånade ut boken till någon från teatergruppen Teaterfolket, som jag spelade med just då. Den gruppen har sedan upplösts och jag har inte kunnat lokaliserat medlemmarna igen. Sedan dess har jag synat boksektionerna på alla loppisar som vi har besökt, samt utgallringshyllor på bibliotek. Utan resultat. Och så bestämde jag mig för att kolla tradera för lite över en vecka sedan. Och--- PANG! Där var den, till bra pris. Jag slog till. Och idag hämtade jag ut paketet. Det var ett kärt återseende. Nu ska här testas!




Ett måste, om du är intresserad av kalligrafi. / A must, if you are interested in calligraphy.


English:

In the beginning of the 2000's I had in my possession one of the best books I have ever had the pleasure to own. Some books you keep because they are interesting or you think you are going to pick it up and will have use for it... some time in the future. But this particular book gave me an ongoing joy and usefullness; "The Book About Calligraphy" by David Harris. It helped me come to terms with how calligraphy worked. Sure there have been other books and resources, that I checked out. But this book was so very much better and allround.

Since sometime around 2007-2008 during our moving from Hjärup to Landskrona this book disappeared. I hold a slight suspicion that I lent the book to someone in the theatre group Teaterfolket (The Theatre People), in which I was a part of back then. That group has since then disbanded and I have not been able to track down the members again. Since then I have searched high and low for the book at second hand shops and car-boot sales. No results. And then I decided to check out tradera (Swedish e-bay) a little over a week ago. And --- BANG! There it was, for a bargain price. I snatched it. And today I got the parcel from the post office. It was a beloved reunion. Now I will try out things!



onsdag 9 augusti 2017

Det börjar växa fram. / It is starting to emerge.



Novelltävlingen är i full gång, Ansvariga är mediaföretaget MITTMEDIA, ett rikstäckande företag som äger en mängd tryckerier, tidningar och radiostationer. Med andra ord så är de en naturlig del för att få ut ord i skrift. Jag har fått ihop en rätt bra historia nu tycker jag. Delarna ska nu putsas och fasas ihop som ett pussel. Mer info när sista datumet närmar sig!


English:

The short story contest is in full swing. Those responsible are MITTMEDIA, a national-wide enterprise that owns a whole lot of printing houses, magazines and radio stations. In other words they are a natural outlet for getting things in print. I have managed to get the plot right now I believe. Parts are now to be polished and put together like a jig-saw puzzle. More info comes as the deadline comes closer!




onsdag 2 augusti 2017

Ledsen clown. / Sad clown.



Till och från får man tips eller själv kommer över musik/teaternummer som är väldigt udda. Udda, originella och ibland bra. Så är fallet med Puddles. Den sjungande clownen som har tagit internet och talangshower med storm. Karaktärens fulla namn är Puddles Pity Party och finns överallt på Youtube och har en egen kanal på Spotify.

Eftersom Puddles inte pratar sköter hans "talesperson" Mike Geir, kommunikationen med omvärlden. Det påminner om vokalensemblen Voca People, som landade i Israel för många år sedan. De har också talespersoner... inte lätt när man inte kan tala.

Den här karaktären är fantastiskt utförd tycker jag. Hela grejen med en sjungande clown och den här speciella inriktningen gör sångerna som framförs färgade rätt rejält genom clownfiltret. Döm själva. Jag gillade själva grejen.

English

Now and then you get tips or yourself stumble upon musical/theatre acts that are very odd. Odd, original and sometimes good. That is the case with Puddles. The singing clown has taken the internet and talent shows with storm. The full name of the character is Puddles Pity Party and is found everywhere on Youtube and has his own channel on Spotify.

Since Puddels doesn't speak his "spokesperson" Mike Geir, handles all communication with the rest of the world. It reminds me a bit of the vocal ensemble Voca People, that landed in Israel many years ago. They too had spokespersons... not easy when you can't speak.

This character is fantastically executed in my eyes. The entire act with a singing clown and this special persona makes the songs rather affected by the clown-filter. Judge for yourself. I kind of liked the gig.






tisdag 1 augusti 2017

Ny provspelning i höst. / New audition this Fall.


Jag har fått nys om ett nytt projekt inom teater som drar igång med en provspelning nu i höst. Det verkar vara en större produktion med, så det kan bli intressant. Sedan kan det ju vara så att jag inte alls går vidare i utgallringarna, men bara upplevelsen att gå på provspelning är alltid en god merit. Det doftar lite seriöst. Mer information kommer när datumet närmar sig.

English:

I have caught wind of a new project within theatre that kicks off with an audition this Fall. It seems to be a larger production as well, so that might be interesting. Then it may very well turn out that I will not make it further along the eliminations, but just the experience with coming to an audition is always a good merit. It smells kind of serious. More information will ensue as the date approaches.





fredag 28 juli 2017

Nyttan med att besöka fjärran platser. / The benefit of visiting far off places.

I det vikingatida diktverket "Hávamál" finns det att läsa i vers 18:

"Sá einn veiter víða ratar ok hefr fjölð of farit, hverju geði stýrir gumna hverrsá er vitandi er vits."
(Enbart den som har vandrat vida och rest utomlands, förstår rätt visdomens skatt, som styr sinnet)

En expert hade säkert kunnat tolka det till något bra och akademiskt, men kortfattat kanske man kan säga att det är bra att resa till andra platser där det inte fungerar som hemma. Då lär man sig förstå hur andra tänker.

Ett fåtal gånger har jag rest till platser utanför Sverige under en längre tid. Det har varit lärorikt och jag tänkte dela lite lärdomar här:

English:

In the poetry collection "Hávamál" from the Viking Age, you can read in verse 18:

"Sá einn veiter víða ratar ok hefr fjölð of farit, hverju geði stýrir gumna hverr, sá er vitandi er vits"
(He alone is aware who has wandered wide, and far abroad has fared, how great a mind is guided by him, the wealth of wisdom has."

An expert could surely have given an intrepetation worthy of the academic realm, but in short you might say it is good to travel places where it is not working like home. Then you learn something and about how others think.

A few times I have travelled to places outside of Sweden for a longer period of time. It has been educational and I thought I'd share a piece of that wisdom here.

__________

Australien / Australia.

Om man inte räknar resan med min släkt till Kanarieöarna 1998 så var resan till Australien i september 2001 min första riktiga (och stora) soloresa. 23 timmar tog det allt som allt, med stopp i Österrike och Malaysia. Det var tur att jag blev mottagen av mina dåvarande vänner och deras familjer. Jag hade säkert inte hittat rätt annars. Allt var så mycket större än vad jag var van vid. Att släppa en bybo från lilla Edsbyn i miljonstaden Melbourne var ett intressant projekt.

Allt lät, luktade och kändes mycket annorlunda där, i fråga om naturen och omgivningarna, än i Sverige. För mig var de flesta ljuden nya. Inte nog med det, hela stjärnhimlen var annorlunda! De hade helt andra stjärnbilder. Ingen Karlavagn, Orion eller Cassiopeia. Istället hade de Södra Korset, Alfa Centauri och Canopus, bland andra.

Under mina ca 3 veckor där kom jag för första gången i kontakt med deras skolsystem (med skoluniform och andra förhållningsregler), inte lika lössläppt som i den svenska skolan. Det var mitt intryck i varje fall. Samhället var präglat av det brittiska men de hade ändå sitt eget, så mycket var tydligt. Lite mindre av osynliga sociala koder.

Återresa?

Ja. Jag återvänder gärna till landet. Det är enormt, jag såg nog bara någon procent. Nästa resa går antingen längre upp på östkusten, nära Canberra-området, eller västkusten, nära Perth.




If you don't count the trip I did with my family to the Canary Islands in 1998, the trip to Australia in September 2001 was my first real (and big) solo-trip. It clocked at 23 hours all in all, with stops in Austria and Malaysia. Lucky me I was recieved by my then-friends and their families. I probably wouldn't have found my way otherwise. Everything was so much bigger than I was used to. To release a villager from tiny Edsbyn to the million-city of Melbourne was an interesting project.

It all sounded, smelled and felt so much different over there, in terms of fauna and surroundings, than in Sweden. To me, most of the sounds were new. Not only that, the entire canopy of stars were different! They had their own constellations. No Big Dipper (frying pan), Orion or Cassiopeia. Instead, they had the Southern Cross, Alpha Centauri and Canopus, among others.

During my 3 weeks there I came in contact with their school system for the first time (with school-uniform and other rules of conduct), not as out of control as in the Swedish school. That was my impression anyway. The soceity was clearly influenced by the British but it was still very much its own. Less of the invisible social codes. 

Return trip?

I will gladly return to the country. It is huge, I must have experienced but a precentage. Next trip will probably go further up the east coast, near Canberra, or west coast, close to Perth.


__________

Färöarna. / Faroe Islands.

I mars 2003 var det dags för ännu en resa. Denna gång inom Norden. Som en del av utbildningen jag gick då, nära Göteborg, ingick det en studieresa till Färöarna på 8 dagar. Vi var nog allt som allt runt 15 personer som först åkte med buss till Danmark och dagen därpå tog flyget ut mot Atlanten. I gruppen hade vi 2 färingar som då kom hem, för att visa oss sitt land. Som svensk kände jag också mig "hemma" på nordisk mark. Diplomatisk svenska med norska och danska ord tar dig långt, tro mig. De är också mer vana vid människor från Norden där än vi kanske är i Sverige?

Till skillnad från jättelika Australien var Färöarna en kontrast. Hela världen rymdes i miniatyr här. Inga jättemonument eller supermoderna affärsgator. Missförstå mig inte, det ÄR ett modernt land. Men ett modernt land där de äldre traditionerna ändå får plats. Att strosa runt i Tórshavn med dess smala gamla gränder, kullerstensgator och gräsklädda tak jämte designaffärer med det allra senaste inom design, smycken och teknik var som sagt en intressant kontrast.

Kom man bara en liten bit utanför bebyggelsen var det vild natur och vindpinade berg. Och får! Massor av får. Det väldigt ombytliga vädret borde ha gjort människorna stoiska och buttra typer kan man tycka. Men de var ett otroligt vänligt folk och hade en avslappnad syn på tillvaron. Vi gick i huvudstaden när det var mörk kväll men kände oss aldrig riktigt rädda för att bli rånade eller värre. Kanske vi hade tur och inte befann oss på fel plats och vid fel tillfälle?

Återresa?

Ja. Precis som med Storbritannien har jag ju varit där en gång. Nästa resa vet jag lite hur allt fungerar. Jag skulle gärna vilja visa min familj Tórshavn och Klaksvík.




In March of 2003 it was time for yet another trip. This time within the Nordic region. As a part of a course I did at the time, close to Gothenburg, it was included an 8 day study trip to the Faroe Islands. All in all we were about 15 people that first went by bus to Denmark and the following day went by plane out to the Atlantic. We also had 2 Faroese people in the group that then came home, to show us their country. As a Swede I felt quite "at home" on Nordic soil. Diplomatic Swedish with Norwegian and Danish words can take you far, trust me. They are also more used to have visitors from other Nordic countries than we are in Sweden?

Compared to gigantic Australia, the Faroe Islands was a contrast. The entire world would fit as a miniature here. No great monuments or super modern fashion streets. Don't get me wrong, it IS a modern country. But a modern country where old traditions have more space. To stroll around in Tórshavn with its old narrow alleys, cobblestone streets and buildings with grass on the roof next to designer shops with the latest within jewellery, design and tech was a true contrast.

If you got just a bit outside the rural areas you found yourself in a rugged wilderness and wind-swept mountains. And sheep! Lots of sheep. With the ever changing wheather you would assume it would make people stoic and a bit grumpy. But the people were very friendly and their take on life was quite relaxed. We walked around in Tórshavn after dark and not once did we had the fear of being robbed or worse. Perhaps we were lucky not being on the wrong place in the wrong time?

Return trip?

Yes. As with Great Britain, I have been here once. Next time I will know how it all works. I would love to show my family Tórshavn and Klaksvík.

_________

Storbritannien. / Great Britain.

Längtan efter att besöka Storbritannien (Wales, England & Skottland) och Irland tändes redan i högstadiet och har brunnit ända sedan dess. Det har blivit 2 resor dit. Första gången var det tänkt att jag och min då framtida fru skulle jobba på en kombinerad frukt & grönt och trädgårdsaffär. Vi hamnade i den lilla staden Farnham, ca 50 minuters tågresa från London. Det gick inte som vi hade tänkt och vi blev kvar där i en månad istället för 6 månader som vi hade tänkt. Vi kunde göra små utflykter runt Farnham och fick även en del av tiden i London innan vi måste åka hem.

Nästa gång vi åkte dit, år 2007, var vi gifta och skulle besöka en stor musikfestival utanför Shepton Mallet. Sova i tält, trängas med disk bland andra i de gemensamma utrymmena och så vidare. Det som var bra då var att vi visste hur vi skulle föra oss i landet, baserat på framgångar och misstag från förra resan. När man reser så utan att riktigt känna någon är det lättast att ta kontakt, för man har inte riktigt något val. På ett bra sätt. På den resan mötte vi ester, irländare och polacker... och förstås trevliga engelsmän.

Att höra om något och att faktiskt testa eller se det själv, gör all skillnad i världen. Fisk & pommes, en engelsk frukost och att besöka en pub. Lärdomar från den brittiska verkligheten bekräftade några saker för en anglofil som mig. Ett samhälle som vilar på arvet som imperium fanns ständigt närvarande, vikten av att dricka en god kopp te och överlag en särskild känsla för artighet. Det skulle jag summera en del av tiden där som.

Återresa?

Fick jag bestämma hade jag velat åka dit minst en gång per år. Helst två gånger per år. Nu var det rätt länge sedan, som sagt. Nästa resa dit kommer nog att ha fokus på antingen Kymrien eller Skottland.




The longing for visiting Great Britain (Wales, England & Scotland) and Ireland was sparked already in high school and has been burning ever since. I have made 2 trips there. First time it was supposed to be for a job, when myself and my wife to be were to work in a combined country market, fruits and veggies and a garden shop. We ended up in the little town of Farnham, about 50 minutes train-trip away from London. Things didn't go as we had planned so we were only there for a month out of the planned 6 months. We were able to make some excursions around Farnham and even got some time in London before we had to go home.

Next time we went there, the year of 2007, we were married and had gone to attend a big music festival outside Shepton Mallet. Sleeping in tents, elbow your way with the dishes in the joint spaces and so on. What was good then was that we had been to the UK before and knew better how to conduct ourselves, based on the ups and downs from the previous trip. When you are travelling like that and not knowing people there it's easier to come in contact, since you really don't have much of a choice. In a good way. On that trip we met Estonians, Irish, Poles ... and of course nice English people.

To hear about something and to actualy try it out yourself, it makes all the differance. Fish & chips, an English breakfast and visiting a pub. Things learned from the British reality confirmed a thing or two for an anglophile like me. A soceity relying on its heritage as an empire was ever present, the importance of a good cup of tea and overall a certain flair for courtesy. That is how I would sum my time in the country as.

Return trip?

If I could decide I would go there at least once a year. Preferably two times a year. Now it has been a while. The focus for the next trip will be either Wales or Scotland.

__________

Egypten. / Egypt.


För soldyrkarna i min ingifta och direkta familj, år 2008, stod valet mellan ett par olika länder när det var dags att åka utomlands för att fira. Både min äldre bror och min far fyllde jämt det året och då skulle det slås på den stora trumman. Ett tag stod Turkiet högst på listan, sedan Mallorca eller Tunisien. Till sist röstades Egypten fram. Ett par av de ingifta familjemedlemmarna hade åkt dit förut och älskat det. Hurghada. Det var en mellanstor kuststad kantad av turisthotell. Med undantag för en dag så ville majoriteten av vår grupp ligga och steka inne på hotellområdet. Den dagen då vi tog utflykten till öknen var nog den bästa på hela resan. Resten av tiden funderade jag ibland på varför vi inte hade åkt till Australien istället.

Lärdomen här var att det finns vatten... och så finns det vatten. Våra kroppar var inte vana eller beredda på den annorlunda bakteriefloran. Och därför blev vi rätt kassa i kistan. Tur att det fanns vätskeersättning. Nyhetens behag med att få regelbunden mat och oändlig pooltid blev efter en tid rätt enformigt. Varken jag eller min fru är soldyrkare som ligger och steker. Staden Hurghada var högljudd och folk tittade konstigt på oss. Ibland kändes det lite obehagligt.

Egypten har en intressant historia och den förs fram i alla resebroschyrer, en stänk av "Tusen och en natt". Faraoner och pyramider. Men dagens Egypten var år 2008 inte alls i närheten av det går att läsa om i historieböckerna om Antikens Egypten. Allt sådant försvann från det offentliga mer eller mindre i och med islams erövringar på 600-talet och framåt. Att befinna sig där i Egypten med den vetskapen skapade en dissonans mellan "igår och idag". Det var lite av en besvikelse. Kulturen med att pruta gjorde mig smått vansinnig. Det är inte för alla. Folk var tyvärr inte så trevliga. Eller så hade vi alla kollektivt otur? Det sägs att man inte ska döma hunden efter håren. Tja, i de flesta fall så var "hundpälsen" ok, ibland lite sunkig. Men oftast så var hunden i fråga inte så trevlig, om man säger så.

Återresa?

Som det ser ut är det ytterst osannolikt. Inte ens Konungarnas Dal skulle få mig att lösa en flygbiljett till landet. Som på många andra platser i Mellanöstern verkar det potentiellt hälsofarligt att besöka Egypten.









For the sun-worshippers in my family, the version that existed in 2008, the options for a trip were between different countries when it was time to go abroad to celebrate. Both my older brother and my father turned to an important age that year and then there were no expenses to big. For a while the destination was Turkey, then Mallorca or Tunisia. Finally a majority voted for Egypt. Some of the in-weds had been there before and loved it. Hurghada. It was a medium-sized city by the coast dotted with touristy hotels. With an exception for one day the majority of our group wanted to hang out and get a tan at the hotel area. The one day when we went for a trip into the desert was probably the best thing to happen for the entire trip. The rest of the time I sometimes wondered why we had not gone to Australia instead.

Things learned here was that there is water... and there is water. Our bodies were not accustomed to or prepared for the different bacterial strain in the water. Because of that we became quite sick for a while. Luckily there is fluid replacements to take. The initial luxury effect of having regular food served and floating in the pool turned into conformity after a while. Neither my wife or I are big fans of sunbathing. The city of Hurghada itself was loud and people there looked at us funny. Sometimes I got this really uncomfortable vibe.

Egypt truly has an interesting history and it is promoted in all travelling pamphlets and broschures, a touch of "A thousand and one nights". Pharaohes and pyramids. But today's Egypt was of 2008 not even remotely close to what you read about in history books about Ancient Egypt. Everything close to that vanished following the arab (muslim) conquests in the 7th century. To be in Egypt with that in mind creates a dissonance between past and present. A little bit disappointing. Also, the haggle-culture drove me nuts. It is not for everybody. People there were not too friendly I am afraid. Either that or our group had a collective case of bad luck. It is said you shouldn't judge a book by its cover. Well, most cases here the cover was good, sometimes rather tarnished. But in all cases the content wasn't so pleasant, to put it mildly.


Return trip?

As of now, it is highly unlikely. Not even the Valley Of Kings would make me buy a ticket to this country. Just like many other places in the Middle East it seems rather hazardous to visit Egypt.






måndag 24 juli 2017

Ikea för samlaren. / Ikea for the collector.

Kanske bygga upp staden Kandor där inne? / Perhaps build up the city of Kandor inside?

På Facebook finns det en mängd olika grupper man kan gå med i eller starta. Allt beroende av intresse. Du har säkert sett dem; "vi som älskar x...", "köp och sälj i staden x..." och så vidare. Inte heller jag har undgått detta. En rätt underhållande grupp att följa inlägg i är "köp, sälj, byt, stjäl actionfigurer (KSBS)". En samling människor på över 3000 människor i Sverige/Norden samlas där för att återuppleva barndomen i "vuxen" ålder (paradox där). Det finns några riktig extrema samlare där med alltför mycket pengar som läggs på vad som kan jämföras med matinköp för en månad. Fokus där är retro, en del är väldigt petiga. Men det finns ju sådana inom många subkulturer. De flesta i gruppen verkar schyssta ändå.

Och så finns det sådana som mig. Som vuxit upp i actionfigurens gryning på 1980-talet och nu har det lite som en sidohobby. Målet är att få ihop besättningen på Årtusendefalken. Så Star Wars är en viktig del i denna hobby. Originalfigurer från 80-talet är ju kul men jag känner mig inte låst i att det måste vara retro. Nu häromåret släpptes nämligen 40-års jubileumsfigurer som är mer uppvisningsvänliga på alla sätt och vis.



Det är bara en lampa, inte Dödsstjärnan (ja, inbilla dig det du).
/ It's just a lamp, not the Death Star (Yes, keep telling yourself that.)

Hur som helst. Ett "problem" som kan uppstå är ju hur man ska förvara eller uppvisa dessa. I den gruppen jag nämnde tidigare så verkar de använda sig av Ikeas sortiment. Det finns två varianter som särskilt nämns i diskussionstrådar och inlägg; Detolf och Synas.

Så igår tog vi i familjen en tur upp till Väla Köpcentrum utanför Helsingborg (vi hänger där rätt ofta tycker jag). Det blev en kombination av nytta och nöje, som vanligt. Men den här gången spanade jag extra mycket efter dessa produkter. Kollade av pris och funderade samtidigt på var någonstans jag skulle få plats med något av dem hemma i vår välfyllda lägenhet. Det får bli en framtida fråga. Ett par Synas lådor får det nog bli sedan. De går att stapla och kommer att se rätt häftigt ut.

Kanske den får plats i ett hörn hemma...? / Perhaps it could fit in a corner at home...?


___________ 

EN BIT SAMLING.

Ur min samling har jag kommit över speciellt två som är i utmärkt skick. Leia i Endormundering (hemma kallad för "skogs-Leia" av min yngre bror och mig, när det begav sig) och Chewbacca. Men bägge saknar tyvärr sina vapen.

Nu är det alltså en jakt efter Han Solo (kanske också Endorklädd?), Luke Skywalker, C3PO & R2-D2. Egentligen är jag då rätt nöjd om jag lyckas få till den kompletta besättningen (andra har ju också åkt med skeppet till och från i filmerna, men jag tänker på kärntruppen för Årtusendefalken). Sedan finns det en del annat kul, till exempel ett gäng ewoker i bra skick som jag har nedpackat. Kommer jag över bra figur till bra pris så får vi se vad som händer. Fokus nu är besättningen till skeppet (som jag inte har. Fasen! Måste jag leta efter det med kanske?).


Det enda de saknar är något att försvara sig med.
/ All they lack is something to defend themselves with.




English:


Det vore perfekt för Star Wars årgång 1980-1985.
/ This would be perfect for the Star Wars line 1980-1985.

On Facebook there are a lot of different groups you can either join or start. All depending on your interests. You have surely seen them; "we who love... x", "buy and sell in the town of x..." and so on. Not even I have escaped it. A rather entertaining group to follow entries in is "buy, sell, trade, steal action-figures (KSBS)". A collection of people - over 3000 strong in Sweden/Nordic region meet up there to relive their childhood as an "adult" (paradox there). There are some really hardcore collectors there with way too much money, which is spent on what can be the equivalent of one months food spending. Focus there is retro, some are really picky. But such people can be found in all sub-cultures. Most of them seem ok anyway.

And then there are people like me. Having grown up at the dawn of the action figure in the 1980's and now has it as a side hobby. My goal is to collect the crew for the Millennium Falcon. So Star Wars is an important part in this hobby. Original figures from the 80's is of course fun but I don't feel locked in position that it needs to be retro. Just the last quarter of this year the 40th anniversary figures were released, which are more display-friendly in every way.


Dessa lampor är så härligt ångpunkiga. / These lamps are so gloriously steam-punk stylish.

Anyway. One "problem" that can come up is how on earth you are supposed to store or display these. In the group I mentioned earlier they seem to tend to use Ikea's products. There are two variants that are particularly mentioned in discussion forums and entries; Detolf and Synas.

So yesterday us in the family took a trip to Väla Shopping Mall outside Helsingborg (we tend to be there quite a lot). It was a combined business with pleasure trip, as usual. Checking out prices and at the same time thinking about where I could make room for either of these boxes at home in our well-filled apartment. It will be a future matter. At least a couple of Synas boxes for later. They can be stacked and will look awesome.

___________

A PIECE OF A COLLECTION


From my collection especially two figures stand out in mint condition. Leia in her Endor gear (at home she also went by the name "forest-Leia" by my younger brother and me, back in the day) and Chewbacca. Both are missing their weapons unfortunately.

Now the hunt is on to get my hands on Han Solo (also in his Endor gear perhaps?), Luke Skywalker, C3PO and R2-D2. Really, I am quite satisfied if I can get the complete crew (now, others have also been on the ship and flown in the movies, but I am thinking of the core-group for the Millennium Falcon). Then there are other fun figures, I have a bunch of good quality Ewoks stashed away. If I get my hands on a great figure to a great price anything can happen. Fokus right now is the crew for the ship (which I don't own. Darn it! Need I get that too perhaps?).


Alla leder bra också. Det är ovanligt att stöta på ett sådant skick.
/ All joints are good as well. A bit unusual to come across such condition.




söndag 23 juli 2017

Besök på en miniutställning med digitala inslag. / Visit to a mini art show with a digital touch.



Vi i familjen blev bjudna på en utställning igår, i Vadensjö. Det var lite exklusiv såtillvida att det var mest en tillställning för en annan familj och deras vänner. Men eftersom en kvinna från den familjen jobbar med min fru hade vi lite förtur. Utställarna var barnen till den kvinnan, som för övrigt har skrivit boken "Blomsterflickan". Läs mer om den här. Det som var speciellt var att många verk var placerade i familjens trädgård. Bilder fanns att beskåda på husväggar, spaljéer och uppsatta med snören lite varstans. Och vilka verk det var sedan!





Ena dottern hade gjort helt makalösa bilder på en ritplatta. Stilen var helt klart fantastik, med alver och sagovarelser. Det som imponerade var förmågan att fånga ljuset och kontrollen över proportioner. När jag själv sätter igång saker blir det ibland ett öga ur fas eller en arm för kort/lång. Så var inte fallet här. Många bilder kändes som vykort eller stora planscher. De hade gjort sig bra som sådana tycker jag. Jag kunde inte slå bort tankarna att bilderna var en manifestering av historier eller sagor som inte ännu är skrivna. Inspirerande. Tänk om någon skulle knåpa ihop någon bok om dessa karaktärer?



Sonen i familjen hade gjort ett spel som han visade upp. Ja, ett helt och fullt spelbart actionspel i samma anda som Quake och Doom. Och allt hade han gjort. Programmering, rendering och grafik. Ja, allt utom musiken. Den hade en metal-head från Barcelona gjort, som sonen misstänkte var polsk pga ett mycket misstänkt efternamn. Genom åren har jag mött personer som har drömt och snackat mycket om att jobba inom spelindustrin på olika sätt. I de allra flesta fall har det varit mycket snack men lite verkstad. Många djärva ord och en tilltro till sin egen förmåga. Men det har också stannat där. Igår fick jag träffa en som har gjort tvärtom. Kort efter avslutad utbildning med spelinriktning fick han jobb hos danska Ultra Ultra. Han har nu varit med och utvecklat det innovativa spelet "Echo" som släpps inom drygt en månad. När man kan backa upp sitt snack med ett sådant CV och uppvisa uppenbara talanger, så är jag mer benägen att tro att en sådan person har en framtid i spelvärlden.




I en pärm på ett bord fanns också en mängd skissade bilder i blyerts, fantastisk skuggning på dem. Tydligt inspirerad av tatueringskulturen. De var gjorda av en annan dotter i familjen. Hon hade också rätt fräcka akryler. Modigt att måla stort. Jag har själv fortfarande svårt för det. Något att utmana sig själv i?



Till detta erbjöds det tilltugg och dricka värt en vernissage. En sådan här konstutställning i trädgård var ett spännande och kul initiativ. Om vi kan och får kommer vi tillbaka nästa år.





English:





We as a family were invited to an art show yesterday, in Vadensjö. It was sort of exclusive and was mostly an event for another family and their friends. But since a woman from that family works with my wife we had precdence. The artists were the woman's children, she is in fact the author of the book "Flower girl". Read more about that here. What was special was that many of the artworks were placed in the family garden. Images could be found on house walls, trellis and on strings here and there. And what artworks they were!



One daughter had made truly magnificent images on a digital sketch pad. The style was clearly fantasy, with elves and mythical beings. It was most impressive with her ability to catch the light and master proportions. When I make things happen with art, sometimes an eye is out of place or an arm becomes too short/long. That was not the case here. Many images felt like postcards or big posters. They would translate good as such I thought. I could not bring thoughts out of my head that these images were a manifestation of stories or fairytales yet not written. Inspiring. What if someone would create a book of these characters?



The family's son had made a game that he displayed. Yes, a fully functioning playable action game in the spirit of Quake and Doom. And he had done almost everything by himself. Programming, rendering and graphics. Yes, everything but the music. A metal-head from Barcelona made that, which was Polish based on a very suspicious last name, according to the son. Over the years I have met people who have dreamed and talked a lot about working within the gaming industry. In most cases it was mostly all talk and no walk. A lot of bold words and faith in their ability. That is where it ended for them. Yesterday I met one who had done quite the opposite. Shortly after finishing high school with a gaming profile he got a job at the Danish game designers Ultra Ultra. He has now been involved with developing the innovative game "Echo", due for release within a month or so. When you can back up your talk with such a resumé and display such talent, I am more prone to believe such a person has a future in the gaming industry.


In a folder on a table were also a collection of sketched pencil images, fantastic shading on them. Obviously inspired by the tattoo-culture. They were made by another daughter in the family. She had also made a number of cool acrylics. Brave to paint so big. I myself still feel a tad overwhelmed by that. Something to challenge yourself with?





 For the art show we were offered snacks and beverages, which of course is customary. Having an art show in a garden is a great initiative. If we can and are allowed, we will gladly come back next year.